fredag 31 oktober 2014

Det kom ett till...

....brev alltså, en reseplanering och ett busskort! Då är frågan, vad gör man i Göteborg en söndag runt klockan 11 som kräver inneskor? Och är inneskorna i själva verket en generationsfråga och inte alls en ledtråd på vad vi ska hitta på?! Fortsättning följer...





onsdag 29 oktober 2014

Spännande överraskning....

När jag fyllde år fick jag en present av min faster och mina farbröder, vi fyra skulle göra något en dag på sommaren. Min ens farbror fick sin fot gipsad så träffen blev framflyttad. För några veckor sedan fick jag ett meddelande på FB att jag skulle boka nu på söndag, sedan har jag inte hört någonting mer.

Idag när jag kom hem fanns två brev i brevlådan, ett "du har väl inte glömt oss-brev" och ett med instruktionen "vi ska vara lite söndagsfina, ta med inneskor".
Oj vad det snurrar i min hjärna nu, vad ska vi ut på?! Visst låter det spännande!!












måndag 27 oktober 2014

Helgmys...

Det blev en sån där härlig helg som var helt oplanerad, visst är det skönt att ha sådana ibland. Fredagen började (eller kanske borde jag skriva avslutades) med ett dopp i baljan, nytt vatten och urskrubbad efter att ha stått oanvänd hela sommaren.

I lördags körde maken Lillebror till parkourträningen som han har kl 9.00, jag körde Storasyster åt andra hållet, hon tränar fotboll samma tid. Morris och jag passade på att ta en powerwalk i regnet, faktiskt ganska skönt att komma igång och dessutom ta vara på den tiden till något vettigt.

Maken och jag är bjuden på Halloweenfest nästa helg med tema (som än så länge måste vara hemligt för er). Vi drog ner till stan och fixade lite med kostymerna medan barnen lekte hemma med kompisar.

Igår tog vi, hela familjen, en spontansväng till Freeport, jag skulle väl egentligen inte ha något speciellt men öppnar dörren till affären Tenson och där hänger den!! Längst bak i affären, jag ser den redan från dörren, där hänger min skidjacka!! Den ropade mitt namn, jag provade den, den ville inte släppa min kropp, jag fick ta med den hem, det fanns inget annat jag kunde göra. Tur hade jag också för det var 30% så det var ett bra pris. Ja nu har jag en fin turkos jacka att sälja för som kanske den uppmärksamma läsaren minns, köpte jag en skidjacka förra året som nu alltså bara är använd en vecka. Mamma ska prova den, annars åker den ut på Blocket...

Hur som helst har det varit en mysig helg tillsammans med familjen, utan stress....




Färgen är lite skarpare i verkligheten, ni fattar varför jag inte kunde lämna kvar den i affären va?!

söndag 19 oktober 2014

Pysselhelg i silverlera

I helgen har jag och syrran varit på kurs, min 40-årspresent från henne, en kurs i silverlera. Jag hade aldrig hört talas om detta innan. Silverlera består av nästan 100% silver, de få procent som inte är silver brinner upp när man bränner sina alster så slutresultatet blir finsilver.

Åh vad det är mysigt att sitta en hel helg och bara arbeta med händerna. Jag hade stora planer på vad jag skulle göra på kursen men det visade sig att det redan var bestämt. Vi skulle göra ett löv, en ormring och ett vikt hänge med mönster på båda sidor.

Lördagen började med att vi fick välja löv som sedan penslades med silverlera, fyra omgångar krävdes för att det skulle bli tillräckligt tjockt. Mellan torkningarna av lövet rullade vi våra ormringar. När leran har torkat ska man först fila bort alla skavanker, det som syns i leran syns sedan i silvret. När man hade gjort det så brändes leran så den var alldeles vit, det vita togs sedan bort med stålborste och då framträdde silvret.  Riktigt kul var det! Ni får beskåda helgen i foton.

Männen tillbringade lördagen på golfbanan och söndagen på bowlinghallen med barnen. Det blev en mysig helg för hela familjen med god mat och glatt sällskap. Tack fina syster!!.... och vår sponsor!




























































Mina....





....och syrrans..







fredag 17 oktober 2014

Tuff vecka...

Det har varit en tuff vecka, eller rättare sagt en tuff termin med många sjukfrånvarodagar bland arbetskollegorna. Just denna veckan tog orken slut och jag känner mest av allt för att lägga ner huvudet på bordet och gråta. Jag sätter mig, uttömd av energi, i bilen och åker hem. Så fort jag har parkerat hemma ser jag den, en fin kruka med en höstplantering. I den finns ett kort men det står inte vem det är från. Jag blev så överraskad och glad att hela hjärtat fylldes av kärlek, vilken oerhörd lycka att få mötas av detta!! Tack du fina vän som gav den kramen, just idag behövde jag den som mest!!












.....dessutom hittade Lillebror en kompis att gå med på discot, för att återknyta till förra inlägget så nu känns det bättre!

Skyddsnät...

Idag är det skoldisco, det är en gång per termin och hela skolan kokar av förväntan. Det är årskurs 6 som anordnar och det är ju ett fantastiskt bra sätt att få in pengar till klasskassan på, alla barn på skolan är välkomna, toppen, toppen....

....om det nu inte var för att alla barn nu för tiden ska ha "förfest". Jättekul för Storasyster som har sitt stående gäng med tjejer och som själv är drivande för att få ihop dom. Lillebror däremot, som alltid är nöjd med livet hur det än är har inte det självklara gänget. Han är ingen kille som styr och ställer utan mer följer med. Nu står han där själv ikväll, hans kompis blev sjuk, kanske lite besviken men inte helt förstörd. För honom går det bra, för hans mamma går det mindre bra, mitt hjärta brister lite...



tisdag 14 oktober 2014

Räknar långsamt från hundra....

Efter en pissig dag på jobbet där vikariebristen är ett faktum och min puls ligger på trehundra kom jag nu hem på kvällen efter att ha skjutsat barn till diverse aktiviteter. Klockan lite för mycket, jag trött, Lillebror trött och inser att han måste göra läxan. Han sur, jag sur eftersom jag redan påpekade det igår, han ännu surare. Jag ställer mig att fixa mat, mitt nya liv går nu ut på att vi har veckomatsedel, toppenbra men maten måste ju då också lagas för att den idén ska hålla. Slänger snabbt ihop en middag och ställer fram på bordet, det vita bordet som plötsligt är helt SKITIGT!! Vad sjutton har hänt här, tänker jag tills jag plötsligt ser något som framträder i smutsen. Små, små avtryck av hundtassar!! GAHHHH, JAG BLIR GALEN PÅ DEN DÄR JÄKLA SKRUTTHUNDEN!!!

Nu sitter jag i köket och försöker att inte möla i mig för mycket mat samtidigt som jag sakta räknar från hundra för att få ner pulsen OCH försöker minnas hur dåligt jag mådde de veckorna Morrisen inte bodde hos oss, det är svårt just nu kan jag säga, Grrrr.....




...ja jag vet, han är söt som socker!