torsdag 20 juli 2017

Spanien II....

Vi försöker åka runt på olika stränder för att hitta den perfekta beachen. Igår åkte vi till den närmsta byn som heter Lámetlla. Vi parkerade bilarna, packade ut de två parasollen, de två luftmadrasserna, de två bodyboardsen och diverse väskor (ja det är viktigt att ha roligt på stranden) och hittade en liten slingrande stig ner mot stranden. Väl där inser vi att vi är på ett stort All inclusive hotell. Barnen blev helt till sig, pooler att bada i!! De sprang in på poolområdet med förmaningen om att om alla andra har all inclusivearmband på sig får de komma tillbaka till stranden, annars var det bara att försöka smälta in. Själv hoppade jag i böljan den blå. Det visade sig att den inte var så blå utan ganska ofräsch. Jag fick snabbt ta mig ur havet och ta mig till poolområdet jag också. Där var det fullt ös på barnen, de hade verkligen försökt smälta in och stod i en proppfull pool viftande med armarna i den organiserade vattengympan.

Dagen blev väl kanske inte som vi hade tänkt oss men barnen var supernöjda och vi vuxna fick ett kvitto på att det här med att hyra eget hus istället för All inclusive är det rätta för oss.

Vid lunchtid hade vi fått nog av allt folk och packade ihop oss för att hitta ett lunchställe, det var lättare sagt än gjort. Det blev ett drickastopp på en restaurang innan vi ratade menyn (vit sangria är väldigt gott) och efter mycket om och men åkte vi hemåt och tog en fantastiskt god pizza på vår lilla kvarterskrog.

Det är så himla häftigt att vara utomlands med barnen. För varje år utvecklas deras språkkunskaper och spanjorernas brist på bra engelska gör att barnen faktiskt vågar prata. Vid beställningen av pizza ber Lillebror om att få byta ut kycklingen mot skinka och stora tjejen B gör också en specialbeställning!





måndag 17 juli 2017

Spanien...

Nu har vi börjat bo in oss här i Spanien. Vi har hyrt ett hus med egen pool som känns jättebra. På morgonen ringer klockan vid 6.45 och de flesta i huset ger sig ut på morgonpromenader eller löprundor. Det gäller att vara tillbaka runt 7.30 för då är solen uppe och värmen stiger drastiskt. Än så länge har dessa turer gått för att reka stränder. Vi kan sammanfatta det hela med att det är lite för långt att gå till närmaste sandstrand så bilarna packas med parasoller, luftmadrasser, solskyddsfaktorer och vatten. Dessa två första dagarna har vi varit i samma stad men i olika vikar, det är skönt att ha bilarna så man kan se sig om, imorgon prövar vi nog ett helt annat ställe.

Barnen börjar snart få simhud mellan tårna, de börjar dagen med vattengympa i poolen, fortsätter med bad i hav för att sluta dagen i poolen igen. De badar mellan klockan 8.00 till 23.00, det är allt från vattendanstävlingar till att dyka efter flest saker från poolens botten. Idag körde vi tävling i havet, ett barn och en vuxen per luftmadrass, det gällde att få ner motståndarna från sina madrasser. Ja som ni förstår är det mycket skratt på den här resan.....och en och annan kallsup!














Semester...

I torsdags bar det av på semester. Klockan ringde 03.30 och prick 04.00 rullade en fullpackad Volvo iväg ner till Spanien. Det är första gången vi prövar det här med att bila ner och utvärderingen av nedresan är att det varit mysigt och gått väldigt bra.

Första dagen startade vi som sagt tidigt från stugan i Falkenberg, kom ner till Rödby vid åttatiden där vi hade tur att kunna rulla på färjan direkt. Med Gps inställd på Tyskland och kartboken i högsta hugg bokade vi oss ett rum på vägen och 112 mil senare var vi framme i Karlsruhe.

Dag två kom vi iväg strax efter åtta, vi hade bestämt oss för en by i Frankrike och när vi kom fram visade det sig att vi bodde i Tour de France-området. En liten by som knappt var utmärkt på kartan några mil från Le Puy. Kvällen ägnades åt att leta mat och blev en härlig kväll av sightseeing i små byar som var smyckade med cyklar av alla olika slag.

Frankrikes nationaldag bör spenderas i större städer om man vill hitta något som är öppet och tillslut fick vi ge upp sökandet och åka tillbaka till hotellets restaurang som vi från början ratat. Där lyckades vi, med hjälp av google translate, beställa en fantastisk sallad med goda ostar och till det ett glas vin. Det blev en härlig dag med glada barn och pittoreska byar.

Tredje dagen startade vi återigen på morgonen. Det blev en hissnande färd nerför berget ut mot motorvägen. Vi åkte genom den ena mysiga byn efter den andra, vilket landskap och vilka vackra hus! Under resan ner hade vi kontakt med familjen B som startat sin dag samtidigt som oss fast i Lyon. De satt fast i lite bilkö på motorvägen men kunde så småningom rulla vidare. Vi hade bestämt att mötas nere i Spanien. Efter ganska många timmar på småvägar lyckades vi ta oss ut på motorvägen redo att blåsa på mot Spanien. Det visar sig att vi kommer ut ca 7km före familjenB, det är ju helt otroligt. Som minst skilde det tre kilometer på oss och vi hade startat våra resor från Sverige på två olika dagar!

Det blev en lång, lång dag i bilen. Trafiken stod med jämna mellanrum still och inte förrän klockan 19.30 var vi och hämtade nyckeln till huset, då hade vi ytterligare en halvtimmes körning kvar. Svettiga, trötta men glada landade vi tillslut i huset, öste in väskorna och stack direkt till en mataffär där allt nödvändigt införskaffades. Middagen serverades sent men vad gör väl det när man har en egen pool att bada i under tiden. Svettiga stupade vi tillslut i säng med känslan av att äntligen vara här och tillsammmans allihopa!!























fredag 2 juni 2017

Kampen mot Giardian...

Förra sommaren när Lillan bara var en liten valp upptäckte vi att hon ständigt var dålig i magen. Först trodde vi att det berodde på allt hon malde i sig. Morgonpromenaden genom hagen var som ett enda långt buffébord med härliga komockor och fårskit att smaska i sig av. Efter ett flertal samtal till veterinär där de först trodde att hon led av lite stressmage fick vi tillslut en akuttid och hon fick lämna ett bajsprov. Detta prov visade att hon led av en parasit som heter Giardia. Vi fick rådet att avmaska hunden, ta bort textilier och tvätta henne och hemmet dagligen.

Vi började att göra dessa saker, alla mattor åkte av golven och vi försökte svabba golven ofta. Detta var under köksrenoveringen och att tvätta golven varje dag var inte en möjlighet. Veckorna gick, vi lämnade in nytt prov som visade att hon fortfarande hade kvar skiten. Veterinären rekommenderade att vi avmaskade henne var tredje vecka och fortsatte hålla rent hemma. När vi började märka att magen var bra igen skulle vi åter lämna ett bajsprov.

Veckor och faktiskt månader gick. Hennes mage var konstant kass. Det pendlade mellan halvdålig till att rinna ur henne. Precis när vi tyckte att det började bli lite bättre rasade den igen. Vi var uppe minst ett par gånger per natt för att rasta henne. Hon sprang runt i panik och var man inte tillräckligt snabb kom det på golvet. Det går ju inte att hålla emot diarré.

På hennes ett årsdag gick vi till en ny veterinär för att ta vaccin. Jag drog hela förloppet och frågade hur vi skulle göra. Även denna veterinär sade allt med att tvätta golv och ta bort textiler. Hon bad också att få återkomma när hon hade läst på mer om det. Jag frågade om Lillan kunde leva med det, eftersom det kändes som en omöjlighet att få bort det. Svaret på den frågan blev också drivkraften i de månaderna som sedan skulle komma, för NEJ, hon skulle inte överleva tillslut.

Efter några dagar kom ett mejl från veterinären med vad vi behövde göra. Vi fick tips om ett rengöringsmedel som endast säljs till industrier för desinfektering av tex slakteri. Detta lyckades maken få tag i, en dunk för över tvåtusen kronor. En ångmaskin till golven införskaffades också.

Sedan slutet på mars stängde vi av halva huset. Maken och jag flyttade ner till ett rum med en fruktansvärt obekväm bäddsoffa. Varje dag har vi dammsugit och tvättat golven, varannan dag med klorin och varannan med ångmaskinen. En dag i veckan har maken svabbat av med specialmedlet.

Alla filtar och täcken Lillan varit i kontakt med har tvättats i 60 grader (parasiten överlevde inte i minusgrader eller över 60 grader ). Varje gång hon hoppade upp i sängen åkte lakanen av och tvättades. Vi rakade rumpan på henne och tvättade den flera gånger i veckan. Vi tvättade också henne med specialschampo varje vecka. För att inte återsmittas av sitt eget bajs fick hon inte längre vara lös i trädgården utan kopplas och gå en promenad VARJE gång hon behövde ut. En hund med diarré till och från behöver ut OFTA!!

Matskålarna byttes efter varje måltid och kördes i extra varmt program i diskmaskinen, vattenskålarna byttes också flera gånger varje dag. Man kan säga att det har varit ett helvete rent ut sagt. En natt när maken var bortrest stod jag storgråtandes av trötthet klockan tre på morgonen och körde ångmaskinen för tredje gången den natten. Då hade jag också varit ute på sju promenader. Jag hann knappt få ner huvudet på kudden innan den lilla stackaren sprang runt i panik över att komma ut. Förutom sömnbristen har ju också oron över henne varit så enormt tröttande.

Efter över två månader i bäddsoffan var det nu dags att lämna nytt bajsprov. Vi har hållit båda tummar och tår att allt nu äntligen skulle vara bra. Vi hade märkt stor skillnad på hennes mage, plötsligt sov hon hela nätterna, hon behövde inte ens gå ut vid halv fem utan kunde sova till sju utan problem. Frågan var ändå, var parasiten borta eller hade den bara minskat procentuellt??

Så kom då telefonsamtalet jag hade väntat på, en röst hade pratat in på telefonsvararen att provsvaret hade kommit och att jag gärna fick ringa upp. Jag slog numret med nervösa fingrar. En sköterska svarar och jag förklarar mitt ärende. Hon säger att hon måste läsa igenom Lillans journal för hon var osäker på om hon fick ge ut informationen eller om det behövde vara veterinären men jo, hon fick säga det.

Och så sa hon de magiska orden, Lillan är fri från Giardian, hon är helt frisk!

...och jag bröt ihop av lycka. Min älskade fina lilla hundtjej. ÄNTLIGEN ska jag ha ett vanligt hundliv, efter sex års oro för Morris psyke och snart ett års oro för Lillans mage så är det nu faktiskt dags att bara njuta av denna fantastiskt härliga tjej!!

















lördag 22 april 2017

En bruten arm...


I torsdags var både Lillebror och Storasyster och tränade gymnastik, de går båda på truppgymnastik fast i olika trupper. 45 minuter in på träningen ringer telefonen, jag ser att det är Storasyster som ringer. Oj det bådar inte gott hann jag tänka innan jag klickade upp telefonen. Först hör jag skratt men insåg snabbt att det var gråt. Storasyster nästan skriker i telefonen att jag måste komma för Lillebror har brutit armen.



Tack och lov ligger gymnastikhallen bara 7 minuter bort så jag kastar på mig skor och jacka, lämnar mina föräldrar som jag fikade med hemma, och slängde mig in i bilen. På väg ner funderade jag på hur man gör i dessa situationer, ska man ringa ambulans, har någon annan redan gjort det eller ska jag köra honom själv, har hans tränare koll på läget, de är bara 15 år gamla!



Jag kommer ner till hallen som ligger precis bredvid Borås Arena, Elfsborg ska spela match så parkeringarna runt hallen är fulla, jag parkerar på en handikapplats och går in. Jag möts av kompisarna i truppen som lite chockade berättar att han ligger inne i stora salen.



Hallen är fylld av barn i alla åldrar som tränar, mitt i kaoset ligger Lillebror. Bredvid sig har han en tränare från en annan klubb och Storasysters tränare L, hon sitter och håller i den skadade armen. Jag har nog aldrig blivit så glad över att se henne som då, hon är i min ålder och välrdens goaste, det kändes tryggt att det var hon som hade kunnat ta hand om honom i stället för hans stackars tränare som var helt förstörd.



Efter bara några minuter kom ambulansen med två underbara människor som tog väl hand om honom. Maken dök också upp och medan jag och Lillebror fick åka ambulans fick maken ta hand om en förstörd Storasyster och även krama om den chockade ledaren.



Lillebror var tapper, han fick smärtlindring mot den värsta smärtan men det blev ändå en lång kväll. Först tre timmar på ortoped där vi fick röntga och gipsa armen. Efter det kom vi upp på barnavdelningen där han fick duscha inför operation. De kunde till en början inte säga om vi skulle få operationen på kvällen eller tidig morgon. Maken och Storasyster kom upp vid 21.30 med lite kläder och övernattningsgrejer. Lillebror var jättehungrig men fick varken äta eller dricka på hela kvällen. Jag åt lite i smyg medan han och maken var i duschen.



Efter en stund på barn blev det klart att vi skulle få komma till operation redan på kvällen, båda benen i underarmen var av och två spikar skulle opereras in. Anledningen till hela olyckan var att han hade gjort en rondat på en kudde, handen hade kanat av kudden och fått ta emot hela kroppstyngden, när han sedan fortsätter runt i rondaten ser han själv att armen är helt sned.



Nere på operation möttes vi av ett fantastiskt team som skulle se till att operationen skulle gå bra. Lillebror hade varit ledsen och orolig för att sövas men när personalen hade gått igenom proceduren med honom och svarat på hans frågor så kändes han förhållandevis lugn. Jag fick sitta bredvid honom tills han somnat då jag istället fick gå till ett öde väntrum. Klockan 23.00 startade operationen och vid 00.30 vaknade jag av att läkaren kom och berättade att allt gått bra. En stund senare fick jag komma in till uppvaket.



På uppvaket kommer en sköterska fram och berättar att hennes dotter hade tävlat mot Lillebror i Vi i femman. Hon är också gruppgymnast och hade ringt sin mamma och berättat att Lillebror hade skadat sig så den här sjuksystern var förberedd på att Lillebror skulle dyka upp under hennes pass.



Vid tre på morgonen skakade de äntligen liv i honom, då var jag ganska stel i kroppen efter många timmar i en stol. Han fick en isglass innan vi fick rulla upp honom på barnavdelningen igen. Det blev ny röntgen på morgonen och när allt såg bra ut fick vi tillslut åka hem.



Det blev verkligen ett annorlunda dygn, många känslor även om det bara handlade om en arm. Jag känner en otrolig stolthet för mina barn, för den fantastiska syskonkärlek de har för varandra. Storasysters oro för sin Lillebror, glädjen när han var hemma igen. Jag fick ett sms med frågan om vi var hemma och om han fick äta. När hon sedan kom hem från skolan hade hon köpt med sig glass till hela familjen. Hela eftermiddagen låg de i en liten hög och tittade på Youtube tillsammans.

Jag är också oerhört stolt över Lillebror som under det senaste året med ny skola, gjort en fantastisk resa med sitt självförtroende. Han vågade både visa att han hade ont och var rädd samtidigt som han ställde många frågor till både läkare och sjuksystrar.



Det är konstigt, jag har varit mamma i tretton år ändå är det nu det känns som svårast att vara det. Det är så många beslut och stora känslor hos barnen som man ska hantera. Jag insåg på sjukhuset att det är jag som ska veta allt om mina barn, jag som ska ha koll. Jag kan inte ringa min mamma och be henne ta över, det är mig läkarna litar på. Nu är vi ytterligare en erfarenhet rikare. Jag känner en oerhörd tacksamhet att anledningen bara är en bruten arm...












fredag 10 mars 2017

Soliga Åre...

Igår hade vi en fantastisk dag i solen. Vi var på Åreskutanstopp och njöt av sol, klarblå himmel och gnistrande snö!!

Idag har det varit mulet men fjällandskapet är ju fantastiskt ändå! Kropparna börjar bli slitna hos både barn och vuxna. Igår låg alla vuxna i säng redan strax innan nio, barnen tycker inte vi är kloka men en dag på skidor i kombination av god kvällsmat en öl och en bastu, gör att tröttheten kommer som ett slag i huvudet och man somnar som en klubbad säl.

Idag åkte vi upp till det stora hotellet Copperhill för en after ski. Vi tyckte det kändes lite tomt men frågade personalen om "det är här det händer". Jajamen svarade de och vi gick in och satte oss. Vi köpte varsin öl och på ett bord fanns två skålar fyllda med wraps. Alla inne i lokalen åt sådana så vi tog också för oss. Ju längre vi satt där vid vårt bord desto mer började vi ana att vi inte riktigt hörde hemma på den after skin, alla andra som var där hade en lapp runt halsen i ett nyckelband. Det visade sig att det var ett revisionsbolag som hade fest och vi kom in bakvägen. Skrattande åt vi upp och sedan drog vi hem till stugan och alla barn.

Imorgon gör vi vår sista dag i backarna här i Åre, vi får se vad den dagen har att erbjuda!!

































torsdag 9 mars 2017

Åre...

Igår blev det en förmiddagstur på längdskidor för storfamiljen. Det tar ett tag att få på alla rätt utrustning men det är ju toppenbra att vara så här många, det finns alltid någon att låna från om det fattas utrustning.

Det blev en mysig tur i skogen. Lagom lång för oss som knappt stått på ett par längdskidor. Vi tog sikte på ett fikaställe där vi tog en lunch och då upptäckte att liften upp till Åreskutans topp var öppen för första gången den här veckan.

Alla stakade på med förnyade krafter hemåt och vi fick testa på att ta oss upp med lift och ber för slalombackar med längdskidor. Det senare var värre än det första. Med stela ben och skräck i blicken tog jag mig hemåt.

Väl hemma i stugan slängde vi av oss alla grejer och bytte om till alpinlooken och gav oss ut igen. Vi tog oss genom hela systemet bort till kabinbanan och upp till toppen. Otroligt vacker utsikt mötte oss där men då klockan var mycket blev det en kamp mot tiden för att hinna tillbaka innan liftarna stängde. Med en minuts övertid sladdade vi in i sista knappliften som skulle ta oss upp för den sista backen. Alla pustade ut och skrattet bubblade hos oss alla.

Kvällarna fylls med god mat, bastu, tv och sällskapsspel innan man lägger ner huvudet på kudden och somnar!














onsdag 8 mars 2017

Ljuvliga dagar i Åre

Sex vuxna och sju barn i en mysig stuga i Åre en hel vecka. Förstår ni hur härligt vi har det!!

Vi har spenderat två dagar i backarna. Strålande sol, en del vind och minus 10 grader. Ljuvligt men kallt. Det är så otroligt vackert. Små fina snöflingor som nästan ser ut som silverglitter i solen.

Det är en härlig blandning av barn och vuxna och alla klarar sig fint i backarna.

Varje kväll utses en "dagens åkare" bland barnen. Till de vuxna hade jag fixat en After-Skimössa, väldigt praktisk med fack för en liten Jägermeister, öl och chips.

Dagens stora äventyr blir en tur på längdskidor. Vi håller tummarna för att inga ben bryts!

















onsdag 8 februari 2017

Vi i femman...

Vilken spännande resa det här är! För några veckor sedan fick vi veta att Lillebrors klass var uttagna till Vi i femman och att Lillebror dessutom var en av de två som skulle tävla!!

Första uttagningen skedde på radio Sjuhärad och nervositeten var olidlig. Efter att ha legat under hela matchen gör motståndarlaget en chansning på sista frågan vilket gör att de förlorar tio poäng och Lillebror med sitt lag svarar rätt och går om i poängställning och vinner.

Andra omgången spelades mot lagkompisen A:s förra skola. Hon skulle dessutom få tävla mot sin fd bästis. Stackars lilla A var helt knäckt innan sändning men taggade till och Lillebror och hon tog en klar seger. De var nu klara för final i Sjuhärad och fick vänta in vem som skulle bli deras motståndare.

Av alla skolor i Sjuhärad blev det nu så att Lillebrors gamla klass också gick till final så igår var kampen mellan Sparsör och Kunskapsskolan.

Lillebror tyckte det var jättekul att träffa alla gamla kompisar och kändes väldigt lugn inför hela tävlingen....vilket man kanske inte kunde säga om hans mamma!

Hur som helst, efter en trög start med många svåra frågor drog de i från och gick segrande ut ur striden. På torsdag är det sista kvalet för att se om de får vara med i teve. Vi håller tummarna hårt!!













söndag 29 januari 2017

Att bygga ett shakerkök det färdiga resultatet!

Såklart finns det lite småfix kvar men här är det färdiga resultatet!






























Tack älskade pappa för all hjälp!!