lördag 14 oktober 2017

Svåra beslut...

Förra året började båda barnen på Kunskapsskolan, efter deras egna önskemål. Egentligen hade vi tänkt att de skulle börja i sjuan men efter ett informationsmöte på Kunskap så ville båda börja direkt. Året blev ett lyft för Lillebror, det blev nya vänner, regionsvinst i Vi i femman och ett nytt sätt att studera. Storasyster däremot har aldrig riktigt funnit sig till rätta, vi har haft många tårfyllda kvällar. Kvällar med peptalk och analyserande av läxor, kvällar med prat om saknad efter kompisar och grupptillhörighet. Samtal om hur det skulle kännas att lämna några av sina närmaste vänner kvar på Kunskap, vänner som flyttade dit samtidigt som hon och som hon hängt ihop med sedan hon var fem år.  Hon är en populär tjej vår Storasyster och framför allt är hon en glad tjej. Plötsligt blev hennes syn på skolan förändrad, från att ha älskat den till att inte vilja gå dit. Vi trodde att allt skulle lugna ner sig efter sommaren, vi hade äntligen satt oss in i hur man skulle tänka med läxor och hur vi kunde hjälpa henne. Men så började tårarna komma igen och mitt hjärta gick sönder, jag orkade helt enkelt inte se henne så olycklig. Jag ringde rektorn på den kommunala skolan och fick först reda på att sista platsen hade gått en dag tidigare, men så gjorde hon en extra koll och det fanns 1 plats kvar. Vi var dock tvungna att söka via Borås Stads hemsida och eftersom vi egentligen inte tillhör området fanns en risk att vi inte skulle få platsen om någon annan från rätt upptagningsområde sökte. Jag mejlade snabbt in alla ansökningspapper och vi höll tummarna. En vecka senare ringde rektorn och sade att vi fått platsen. Nu har Storasyster bara några dagar kvar på gamla skolan, det blir tufft för henne, hon ska lämna några av sina bästa vänner bakom sig men samtidigt känns det bra, det kommer bli bra och riktiga vänner har man faktiskt kvar, riktiga vänner behöver inte ses varje dag, riktiga vänner finna alltid med en i hjärtat...  

söndag 8 oktober 2017

Varbergscupen

I lördags var det dags för Varbergscupen, Storasyster och hennes trupp tävlade och det gick fantastiskt bra, de kom hem med två guld i trampett och tumbling och en guldpokal för bästa samanslagna poäng! Efter att ha haft ett år av diverse skador har det nu äntligen släppt för Storasyster, hon utvecklas i raketfart och är nu en av de i truppen som gör mest avacerade övningar. I veckan pratade ena ledaren med henne om att söka till juniorlandslaget nästa år!!

 

 
 

 

 Storasyster är nr 4, i slowmotion, sist av tjejerna.

lördag 16 september 2017

Inställd kanothelg

För fjärde året hade vi en kanothelg inplanerad med tre andra familjer. Den helgen är verkligen env årets höjdpunkter för mig, jag älskar utelivet, kärleken mellan alla barn och vuxna, gemenskapen och skratten. Allt var förberett, nya scoutmärken till lägerfiltarna var gjorda, häftet till lägerbålet var upptryckt, kanoterna var bokade. Men så kom livet emellan, en öroninflamation, en skadad rygg ett trasigt knä och världens oväder gjorde att vi fick ställa in. Jag deppade en vecka och när helgen närmade sig så bestämde sig maken och jag för att gå ut i skogen och plocka svamp. Vi skulle minsann ha en dag ute i naturen och vi skulle göra kokkaffe på primusköket. Det blev en fantastisk dag! Inte ett spår av fredagens oväder, himlen var blå och solen sken. Vi fick med oss Lillebror, två vänner och lillasyster S. Korgarna fylldes med gula kantareller, maken som fyllde år firades av vännerna och dagen slutade så smånigom hemma hos oss där hela kanotgänget fixade tapas tillsammans. Inte lika mysigt som att sitta vid lägerelden men fint ändå.. Nu är en ny helg bokad, i maj, det känns bra, men först ska vi hinna med en fjällresa tillsammans! 
 
 
 
 

onsdag 6 september 2017

Operation nr 2

I våras bröt Lillebror båda benen i vänsterarmen, det blev en ambulansfärd från gymnastikträningen och ett dygn senare kom vi hem med en gipsad kille. Nu var det åter dags för operation, den här gången för att avlägsna två spikar som hade suttit inopererade i underarmen som ett extra stöd. Lillebror var lugn och allt gick som planerat. Jag fick vara med inne i operationssalen fram till att han somnade och sedan fick jag sitta hos honom när han så smånigom vaknade upp. Ännu en gång fick jag uppleva sjukvårdens fantastiska pesonal, så mycket hjärta och medkänslighet trots att jag kunde höra hur stressigt de hade det...  
 
 

söndag 20 augusti 2017

50 år av kärlek!

Visst är det fantastiskt att kunna fira 50 år av kärlek, det är vad vi har gjort i helgen. Egentligen är det 50+, men vi firade bröllpsåren mellan mamma och pappa och dessa var nu 50år!   Det blev en fantastiskt härlig, mysig, solig weekend i London. Att få vara tillsammans allihopa, mamma, pappa, syster med familj och jag med min familj det betyder allt. Att få se kusinerna sitta och skratta tillsammans, eller barnens samspel med mormor och morfa, det är ren lycka och jag känner en enorm tacksamhet för den fina gemenskap vi har i familjen. Vad gjorde vi i London? Vi hann med supermycket, allt från sevärdigheter, musikal, shopping till att fira Lillebror som faktiskt fyllde 12 år på resan....  


 
 

onsdag 2 augusti 2017

Spanien-sista veckan...


Måndagen ägnades åt bad i Cambrils, efter lunch tog jag, mamma K och barnen en liten sväng in i Cambrils till souvenirshopparna där det inhandlades fotlänkar till tjejerna och en mobilsak till Lillebror.

Efter några dagar ihop i ett hus får man in rutiner. Klockan ringde strax innan sju på morgonen och vi vuxna gav oss ut på morgonjogg och morgonpromenader, frukostbrödet brukar mamma K ansvara för att inhandla. På eftermiddagarna turades familjerna om att handla mat till kvällen, den andra familjen åkte hem och tömde diskmaskinen. Den här dagen var det familjen B som skulle handla. Plötsligt får jag ett sms om att Lillasyster i familjen blivit av med sin telefon. Hon hade glömt den i bilen och de går ut och hämtar den och går in i mataffären igen. Där stoppar mamma K den i sin väska, en väska utan dragkedja. Någon måste ha sett den och plockat den där ur. Materiella saker men ändå så trist när det händer. Man blir ledsen när inte folk kan skilja på andras och egna saker.



Kvällen avslutades i alla fall mysigt på kvarterskrogen Esmeralda med goda stenugnsbakadepizzor och en eller två flaskor vin.













Tisdagen innebar en tripp till Barcelona. Vi åkte hemifrån tidigt till en semesterort som heter Caldefells som låg ca en timmes bilfärd norrut från vårt hus. Där parkerade vi bilarna och hoppade på lokalbussen till Barcelona.







Väl framme i Barcelona satte vi kurs mot Park Guell som låg högt upp på en kulle. Eller sju av oss gjorde det, maken satte kurs rakt in i en glasdörr efter ett besök på en toalett. en halv hjärnskakning senare kom vi i alla fall iväg.













Vi hade inga biljetter till Park Guell och kön in avskräckte oss från att skaffa några så vi tog en promenad genom gratisdelen av parken. Det kändes som att man kom in i kulisserna till Kalle och chokladfabriken, byggnader som såg ut att vara gjorda av glass.



Svettiga tog vi oss ner mot stan igen och letade upp ett lunchställe. Jag måste säga att Tripadvisor är ju oslagbar som hjälp till att hitta restauranger. Vi kom till ett litet ställe där vi åt den godaste maten på hela resan.



Barcelona kräver mer än en dag, efter den sena lunchen fanns det inte så mycket tid kvar innan vår bokade biljett på La Sagrada Familia började gälla. Den kyrkan kan inte med ord beskrivas, tyvärr inte heller med bilder. Fantastiskt och fantasifull är två av orden om man ändå skulle försöka.
















Onsdagen och Torsdagen spenderades i härliga Salou på stranden. Tanken var att vi skulle åka hem på lördagen men Lillanhunden hade redan varit hos farmor och farfar väldigt länge så vi packade ihop våra saker och lämnade Familjen B en dag tidigare.




Hemresan flöt på bra, vi startade 05.45 från Spanien och tog oss ända till Karlsruhe, nu till ett annat hotell än på resan ner men som visade sig ligga en gata från det första. I anslutning till hotellet fanns en supermysig restaurang som vi åt på innan vi stupade i säng. Dagen efter kom vi iväg vid 6.30, efter en hel del köande vid diverse vägarbeten kom vi fram till Puttgarden 2 minuter för sent för att hinna med vår bokade färja. Lite surt kan tyckas men färjorna går ju i ett så vi fick vänta fem minuter innan vi fick köra på nästa. Klockan 21.30 landade vi tillslut nere i stugan i Falkenberg, nöjda och trötta efter två dagar på resande fot.
















Ännu en härlig semesterresa är till ända och vi känner oss tacksamma för att ha fina vänner som vi fått dela den med!





tisdag 1 augusti 2017

Spanien III...


Minnet är bra men kort och för att komma ihåg ställen, stränder, byar och händelser gäller det att snabbt få ner det på print. Så här kommer resten av resan, kanske inte så kul för er läsare men bra för mig, en resedagbok helt enkelt.



Livet på en solresa ser ju på något sätt rätt lika ut, man spenderar dagarna på stränder med sol och bad. Men så plötsligt händer det något som får en att vakna upp lite mer. Som att min säng brakade ihop en natt! Jag har ett ganska stort behov av egenspace och det blir enormt stort när det dessutom är supervarmt. Maken däremot gillar att ligga nära och jag brukar klaga när han kryper över i min säng och håller om mig. Denna natten fick jag vatten på min kvarn när spjälorna i min säng plötsligt gick ur hållarna och jag med ett brak plötsligt låg på golvet. Jag bröt i hop i ett nervöst gapskratt, såg framför mig hur hela sängen var sönder och såg framför mig hur depositionsavgiften jag hade betalat på huset skulle försvinna och jag skulle bli flera tusen kronor fattigare. Vi lyckades i alla fall under hysteriskt skrattande få ihop sängen och familjen B som hört våra skratt låg undrande och skrattande i sina sängar. Vi fick snällt förklara oss på morgonen efter.



Ett annat gott skratt fick vi oss på stranden en dag, då plötsligt en av oss upptäcker att en man ligger och solar med endast, vad vi på avstånd tycker ser ut som en strumpa på snoppen. Skämten om strumpmannen har haglat resten av semestern...

Ni måste kolla in bakgrunden...


För första gången som vi varit utomlands har vi faktiskt haft lite otur med vädret. De första dagarna var det en hel del moln men ändå okej men sedan kom några dagar då vi även fick regn. Vi bestämde oss för att åka till Tarragon en av dessa dagarna, en större stad som låg några mil norrut.

Där tittade vi först på en stor amfiteater från 100-talet e.Kr. Helt otroligt vilka byggen de kunde göra på den tiden! Efter det gick vi upp på "Medelhavets balkong", en stor terassliknande plats med utsikt över havet. Efter strosande ner på La Rambla (storgatan) blev det så småningom en lunch på ett litet torg som låg utanför saluhallen där vi avslutade vår Tarragonaresa och drog hemåt för lite sol och bad.














Fredagen spenderades vid havet på den strand som blev vår favorit, nämligen i Salou.



Lördagen var det åter lite trist väder. Alla kändes lite trötta och nere så vi bestämde oss för att dela upp oss. Familjen B åkte till stranden medan vi letade up en liten mysig by som låg i ett vindistrikt. Efter att ha åkt upp för ett berg på en serpentinväg bred som två cykelbanor där vi hela tiden mötte cyklister i full fart nedför kom vi fram till en mysig liten by som hette Porrera. Det var så trång på gatorna att när vi kom körandes förbi ett litet fik fick de flytta på stolarna för att bilen skulle komma förbi. Vi parkerade bilen och gick en promenad genom små trånga gränder och gator som snirklade sig upp för berget.













När vi hade köpt med oss lite vin och olivolja var det dags att dra vidare och vi åkte åter till Tarrogona. Vi hade vid första besöket där missat en stor akvedukt från romartiden och passade nu på med ett besök dit. Vi hade också vid första besöket missat att gå in på Primark (en stor klädaffär) vilket ett av barnen tyckte var än mer viktigt att åtgärda än ett besök vid en gammal akvedukt och för att alla skulle vara nöjda och glada blev det ett besök där innan vi åkte hemåt till stranden, den här gången Miami Beach.







Söndagen, även denna ganska grå åkte vi återigen till Miami Beach. Barnen hade på de olika stränderna spanat in lekland i vattnet, ni vet uppblåsbara berg att bestiga och hoppa ifrån, och kommit fram till att här var det billigast och man fick vara ute längst tid. 75 minuter tillbringade de ute på havet klättrandes och hoppandes. När de väl var klara var det dags för lunch och jag åt en av de bästa pastarätterna jag smakat, fyllda pastaknyten med gorgonzola och päron i en tryffelsås.




Efter lunch hade det börjat blåsa upp lite mer och vågorna såg härligt inbjudande ut, trots grå himmel var ju vattentemperaturen mellan 26-28 grader så där kunde vi inte klaga. Mamma K och jag bestämde oss för att hämta vågsurfingbrädorna (leksaksbrädor att ligga på i vattnet) vi hade i bilarna medan papporna och barnen spelade beachvolley. Vi har skrattat åt det senare, tanken på att någon på stranden iakttog oss. Det måste sett lite komiskt ut, först går mammorna iväg och hämtar brädor, glada i hågen kastar de sig ut i de nu ganska stora vågorna. Stranden var sådan att ett steg ut i vattnen så var vattennivån till armhålorna på en. Mamma K kastar sig ut i en våg och försvinner rakt ner i vattnet med bräda och allt. Jag tar våg nr 2 och hamnar också under vattnet med brädan farandes över näsan på mig samtidigt som huvudet skrapar upp 2kg småsten i håret. Vi ställer oss upp som två dränkta katter med hår åt alla håll och hela bikinisarna fyllda sten. Nu har resten av våra familjer kommit ut i vattnet redo att kasta sig i vågorna. Jag och mamma K tittar återigen på varandra och konstaterar att det här är alldeles för farligt. Vi går upp från stranden, virar in oss i handdukar, trycker ner alla andra saker i väskorna och kastar oss in i bilarna. Färden går till strumpmannenstranden där det var mer långgrunt och vågorna kändes hanterbara.



När vi hade åkt i vågorna i någon timme började vi packa ihop oss för hemfärd. Lagom till att vi satt i bilarna kom världens oväder över oss. Molnen var inte grå utan helt svarta och virvlade lågt över oss, det kändes som vi hamnat i en orkan. Vinden ven och regnet piskade, det var riktigt obehagligt. När allt var över klarnade det så småningom upp och semestern kunde återgå till det normala.



På kvällen när vi hade ätit kvällsmat ser vi plötsligt hur det ryker väldigt en bit längre bort i området. Vi bestämde oss för att ta en promenad för att se vad som stod på, vi antog att det var någon som passade på att elda sopor i trädgården när marken fortfarande var våt. När vi närmar oss inser vi att det är ett hus som brinner. Tack och lov för stenhus, hela huset stod i lågor och precis när vi inser att det är en brand dyker både polis och brandkår upp. Huset gick nog inte att rädda invändigt men branden spred sig inte till några grannar i alla fall, de som bodde där var väldigt lugna. En händelserik dag på alla sätt och då höll jag ju på att glömma att Pappa H fyllde år denna dag!