onsdag 2 augusti 2017

Spanien-sista veckan...


Måndagen ägnades åt bad i Cambrils, efter lunch tog jag, mamma K och barnen en liten sväng in i Cambrils till souvenirshopparna där det inhandlades fotlänkar till tjejerna och en mobilsak till Lillebror.

Efter några dagar ihop i ett hus får man in rutiner. Klockan ringde strax innan sju på morgonen och vi vuxna gav oss ut på morgonjogg och morgonpromenader, frukostbrödet brukar mamma K ansvara för att inhandla. På eftermiddagarna turades familjerna om att handla mat till kvällen, den andra familjen åkte hem och tömde diskmaskinen. Den här dagen var det familjen B som skulle handla. Plötsligt får jag ett sms om att Lillasyster i familjen blivit av med sin telefon. Hon hade glömt den i bilen och de går ut och hämtar den och går in i mataffären igen. Där stoppar mamma K den i sin väska, en väska utan dragkedja. Någon måste ha sett den och plockat den där ur. Materiella saker men ändå så trist när det händer. Man blir ledsen när inte folk kan skilja på andras och egna saker.



Kvällen avslutades i alla fall mysigt på kvarterskrogen Esmeralda med goda stenugnsbakadepizzor och en eller två flaskor vin.













Tisdagen innebar en tripp till Barcelona. Vi åkte hemifrån tidigt till en semesterort som heter Caldefells som låg ca en timmes bilfärd norrut från vårt hus. Där parkerade vi bilarna och hoppade på lokalbussen till Barcelona.







Väl framme i Barcelona satte vi kurs mot Park Guell som låg högt upp på en kulle. Eller sju av oss gjorde det, maken satte kurs rakt in i en glasdörr efter ett besök på en toalett. en halv hjärnskakning senare kom vi i alla fall iväg.













Vi hade inga biljetter till Park Guell och kön in avskräckte oss från att skaffa några så vi tog en promenad genom gratisdelen av parken. Det kändes som att man kom in i kulisserna till Kalle och chokladfabriken, byggnader som såg ut att vara gjorda av glass.



Svettiga tog vi oss ner mot stan igen och letade upp ett lunchställe. Jag måste säga att Tripadvisor är ju oslagbar som hjälp till att hitta restauranger. Vi kom till ett litet ställe där vi åt den godaste maten på hela resan.



Barcelona kräver mer än en dag, efter den sena lunchen fanns det inte så mycket tid kvar innan vår bokade biljett på La Sagrada Familia började gälla. Den kyrkan kan inte med ord beskrivas, tyvärr inte heller med bilder. Fantastiskt och fantasifull är två av orden om man ändå skulle försöka.
















Onsdagen och Torsdagen spenderades i härliga Salou på stranden. Tanken var att vi skulle åka hem på lördagen men Lillanhunden hade redan varit hos farmor och farfar väldigt länge så vi packade ihop våra saker och lämnade Familjen B en dag tidigare.




Hemresan flöt på bra, vi startade 05.45 från Spanien och tog oss ända till Karlsruhe, nu till ett annat hotell än på resan ner men som visade sig ligga en gata från det första. I anslutning till hotellet fanns en supermysig restaurang som vi åt på innan vi stupade i säng. Dagen efter kom vi iväg vid 6.30, efter en hel del köande vid diverse vägarbeten kom vi fram till Puttgarden 2 minuter för sent för att hinna med vår bokade färja. Lite surt kan tyckas men färjorna går ju i ett så vi fick vänta fem minuter innan vi fick köra på nästa. Klockan 21.30 landade vi tillslut nere i stugan i Falkenberg, nöjda och trötta efter två dagar på resande fot.
















Ännu en härlig semesterresa är till ända och vi känner oss tacksamma för att ha fina vänner som vi fått dela den med!





tisdag 1 augusti 2017

Spanien III...


Minnet är bra men kort och för att komma ihåg ställen, stränder, byar och händelser gäller det att snabbt få ner det på print. Så här kommer resten av resan, kanske inte så kul för er läsare men bra för mig, en resedagbok helt enkelt.



Livet på en solresa ser ju på något sätt rätt lika ut, man spenderar dagarna på stränder med sol och bad. Men så plötsligt händer det något som får en att vakna upp lite mer. Som att min säng brakade ihop en natt! Jag har ett ganska stort behov av egenspace och det blir enormt stort när det dessutom är supervarmt. Maken däremot gillar att ligga nära och jag brukar klaga när han kryper över i min säng och håller om mig. Denna natten fick jag vatten på min kvarn när spjälorna i min säng plötsligt gick ur hållarna och jag med ett brak plötsligt låg på golvet. Jag bröt i hop i ett nervöst gapskratt, såg framför mig hur hela sängen var sönder och såg framför mig hur depositionsavgiften jag hade betalat på huset skulle försvinna och jag skulle bli flera tusen kronor fattigare. Vi lyckades i alla fall under hysteriskt skrattande få ihop sängen och familjen B som hört våra skratt låg undrande och skrattande i sina sängar. Vi fick snällt förklara oss på morgonen efter.



Ett annat gott skratt fick vi oss på stranden en dag, då plötsligt en av oss upptäcker att en man ligger och solar med endast, vad vi på avstånd tycker ser ut som en strumpa på snoppen. Skämten om strumpmannen har haglat resten av semestern...

Ni måste kolla in bakgrunden...


För första gången som vi varit utomlands har vi faktiskt haft lite otur med vädret. De första dagarna var det en hel del moln men ändå okej men sedan kom några dagar då vi även fick regn. Vi bestämde oss för att åka till Tarragon en av dessa dagarna, en större stad som låg några mil norrut.

Där tittade vi först på en stor amfiteater från 100-talet e.Kr. Helt otroligt vilka byggen de kunde göra på den tiden! Efter det gick vi upp på "Medelhavets balkong", en stor terassliknande plats med utsikt över havet. Efter strosande ner på La Rambla (storgatan) blev det så småningom en lunch på ett litet torg som låg utanför saluhallen där vi avslutade vår Tarragonaresa och drog hemåt för lite sol och bad.














Fredagen spenderades vid havet på den strand som blev vår favorit, nämligen i Salou.



Lördagen var det åter lite trist väder. Alla kändes lite trötta och nere så vi bestämde oss för att dela upp oss. Familjen B åkte till stranden medan vi letade up en liten mysig by som låg i ett vindistrikt. Efter att ha åkt upp för ett berg på en serpentinväg bred som två cykelbanor där vi hela tiden mötte cyklister i full fart nedför kom vi fram till en mysig liten by som hette Porrera. Det var så trång på gatorna att när vi kom körandes förbi ett litet fik fick de flytta på stolarna för att bilen skulle komma förbi. Vi parkerade bilen och gick en promenad genom små trånga gränder och gator som snirklade sig upp för berget.













När vi hade köpt med oss lite vin och olivolja var det dags att dra vidare och vi åkte åter till Tarrogona. Vi hade vid första besöket där missat en stor akvedukt från romartiden och passade nu på med ett besök dit. Vi hade också vid första besöket missat att gå in på Primark (en stor klädaffär) vilket ett av barnen tyckte var än mer viktigt att åtgärda än ett besök vid en gammal akvedukt och för att alla skulle vara nöjda och glada blev det ett besök där innan vi åkte hemåt till stranden, den här gången Miami Beach.







Söndagen, även denna ganska grå åkte vi återigen till Miami Beach. Barnen hade på de olika stränderna spanat in lekland i vattnet, ni vet uppblåsbara berg att bestiga och hoppa ifrån, och kommit fram till att här var det billigast och man fick vara ute längst tid. 75 minuter tillbringade de ute på havet klättrandes och hoppandes. När de väl var klara var det dags för lunch och jag åt en av de bästa pastarätterna jag smakat, fyllda pastaknyten med gorgonzola och päron i en tryffelsås.




Efter lunch hade det börjat blåsa upp lite mer och vågorna såg härligt inbjudande ut, trots grå himmel var ju vattentemperaturen mellan 26-28 grader så där kunde vi inte klaga. Mamma K och jag bestämde oss för att hämta vågsurfingbrädorna (leksaksbrädor att ligga på i vattnet) vi hade i bilarna medan papporna och barnen spelade beachvolley. Vi har skrattat åt det senare, tanken på att någon på stranden iakttog oss. Det måste sett lite komiskt ut, först går mammorna iväg och hämtar brädor, glada i hågen kastar de sig ut i de nu ganska stora vågorna. Stranden var sådan att ett steg ut i vattnen så var vattennivån till armhålorna på en. Mamma K kastar sig ut i en våg och försvinner rakt ner i vattnet med bräda och allt. Jag tar våg nr 2 och hamnar också under vattnet med brädan farandes över näsan på mig samtidigt som huvudet skrapar upp 2kg småsten i håret. Vi ställer oss upp som två dränkta katter med hår åt alla håll och hela bikinisarna fyllda sten. Nu har resten av våra familjer kommit ut i vattnet redo att kasta sig i vågorna. Jag och mamma K tittar återigen på varandra och konstaterar att det här är alldeles för farligt. Vi går upp från stranden, virar in oss i handdukar, trycker ner alla andra saker i väskorna och kastar oss in i bilarna. Färden går till strumpmannenstranden där det var mer långgrunt och vågorna kändes hanterbara.



När vi hade åkt i vågorna i någon timme började vi packa ihop oss för hemfärd. Lagom till att vi satt i bilarna kom världens oväder över oss. Molnen var inte grå utan helt svarta och virvlade lågt över oss, det kändes som vi hamnat i en orkan. Vinden ven och regnet piskade, det var riktigt obehagligt. När allt var över klarnade det så småningom upp och semestern kunde återgå till det normala.



På kvällen när vi hade ätit kvällsmat ser vi plötsligt hur det ryker väldigt en bit längre bort i området. Vi bestämde oss för att ta en promenad för att se vad som stod på, vi antog att det var någon som passade på att elda sopor i trädgården när marken fortfarande var våt. När vi närmar oss inser vi att det är ett hus som brinner. Tack och lov för stenhus, hela huset stod i lågor och precis när vi inser att det är en brand dyker både polis och brandkår upp. Huset gick nog inte att rädda invändigt men branden spred sig inte till några grannar i alla fall, de som bodde där var väldigt lugna. En händelserik dag på alla sätt och då höll jag ju på att glömma att Pappa H fyllde år denna dag!

torsdag 20 juli 2017

Spanien II....

Vi försöker åka runt på olika stränder för att hitta den perfekta beachen. Igår åkte vi till den närmsta byn som heter Lámetlla. Vi parkerade bilarna, packade ut de två parasollen, de två luftmadrasserna, de två bodyboardsen och diverse väskor (ja det är viktigt att ha roligt på stranden) och hittade en liten slingrande stig ner mot stranden. Väl där inser vi att vi är på ett stort All inclusive hotell. Barnen blev helt till sig, pooler att bada i!! De sprang in på poolområdet med förmaningen om att om alla andra har all inclusivearmband på sig får de komma tillbaka till stranden, annars var det bara att försöka smälta in. Själv hoppade jag i böljan den blå. Det visade sig att den inte var så blå utan ganska ofräsch. Jag fick snabbt ta mig ur havet och ta mig till poolområdet jag också. Där var det fullt ös på barnen, de hade verkligen försökt smälta in och stod i en proppfull pool viftande med armarna i den organiserade vattengympan.

Dagen blev väl kanske inte som vi hade tänkt oss men barnen var supernöjda och vi vuxna fick ett kvitto på att det här med att hyra eget hus istället för All inclusive är det rätta för oss.

Vid lunchtid hade vi fått nog av allt folk och packade ihop oss för att hitta ett lunchställe, det var lättare sagt än gjort. Det blev ett drickastopp på en restaurang innan vi ratade menyn (vit sangria är väldigt gott) och efter mycket om och men åkte vi hemåt och tog en fantastiskt god pizza på vår lilla kvarterskrog.

Det är så himla häftigt att vara utomlands med barnen. För varje år utvecklas deras språkkunskaper och spanjorernas brist på bra engelska gör att barnen faktiskt vågar prata. Vid beställningen av pizza ber Lillebror om att få byta ut kycklingen mot skinka och stora tjejen B gör också en specialbeställning!





måndag 17 juli 2017

Spanien...

Nu har vi börjat bo in oss här i Spanien. Vi har hyrt ett hus med egen pool som känns jättebra. På morgonen ringer klockan vid 6.45 och de flesta i huset ger sig ut på morgonpromenader eller löprundor. Det gäller att vara tillbaka runt 7.30 för då är solen uppe och värmen stiger drastiskt. Än så länge har dessa turer gått för att reka stränder. Vi kan sammanfatta det hela med att det är lite för långt att gå till närmaste sandstrand så bilarna packas med parasoller, luftmadrasser, solskyddsfaktorer och vatten. Dessa två första dagarna har vi varit i samma stad men i olika vikar, det är skönt att ha bilarna så man kan se sig om, imorgon prövar vi nog ett helt annat ställe.

Barnen börjar snart få simhud mellan tårna, de börjar dagen med vattengympa i poolen, fortsätter med bad i hav för att sluta dagen i poolen igen. De badar mellan klockan 8.00 till 23.00, det är allt från vattendanstävlingar till att dyka efter flest saker från poolens botten. Idag körde vi tävling i havet, ett barn och en vuxen per luftmadrass, det gällde att få ner motståndarna från sina madrasser. Ja som ni förstår är det mycket skratt på den här resan.....och en och annan kallsup!














Semester...

I torsdags bar det av på semester. Klockan ringde 03.30 och prick 04.00 rullade en fullpackad Volvo iväg ner till Spanien. Det är första gången vi prövar det här med att bila ner och utvärderingen av nedresan är att det varit mysigt och gått väldigt bra.

Första dagen startade vi som sagt tidigt från stugan i Falkenberg, kom ner till Rödby vid åttatiden där vi hade tur att kunna rulla på färjan direkt. Med Gps inställd på Tyskland och kartboken i högsta hugg bokade vi oss ett rum på vägen och 112 mil senare var vi framme i Karlsruhe.

Dag två kom vi iväg strax efter åtta, vi hade bestämt oss för en by i Frankrike och när vi kom fram visade det sig att vi bodde i Tour de France-området. En liten by som knappt var utmärkt på kartan några mil från Le Puy. Kvällen ägnades åt att leta mat och blev en härlig kväll av sightseeing i små byar som var smyckade med cyklar av alla olika slag.

Frankrikes nationaldag bör spenderas i större städer om man vill hitta något som är öppet och tillslut fick vi ge upp sökandet och åka tillbaka till hotellets restaurang som vi från början ratat. Där lyckades vi, med hjälp av google translate, beställa en fantastisk sallad med goda ostar och till det ett glas vin. Det blev en härlig dag med glada barn och pittoreska byar.

Tredje dagen startade vi återigen på morgonen. Det blev en hissnande färd nerför berget ut mot motorvägen. Vi åkte genom den ena mysiga byn efter den andra, vilket landskap och vilka vackra hus! Under resan ner hade vi kontakt med familjen B som startat sin dag samtidigt som oss fast i Lyon. De satt fast i lite bilkö på motorvägen men kunde så småningom rulla vidare. Vi hade bestämt att mötas nere i Spanien. Efter ganska många timmar på småvägar lyckades vi ta oss ut på motorvägen redo att blåsa på mot Spanien. Det visar sig att vi kommer ut ca 7km före familjenB, det är ju helt otroligt. Som minst skilde det tre kilometer på oss och vi hade startat våra resor från Sverige på två olika dagar!

Det blev en lång, lång dag i bilen. Trafiken stod med jämna mellanrum still och inte förrän klockan 19.30 var vi och hämtade nyckeln till huset, då hade vi ytterligare en halvtimmes körning kvar. Svettiga, trötta men glada landade vi tillslut i huset, öste in väskorna och stack direkt till en mataffär där allt nödvändigt införskaffades. Middagen serverades sent men vad gör väl det när man har en egen pool att bada i under tiden. Svettiga stupade vi tillslut i säng med känslan av att äntligen vara här och tillsammmans allihopa!!























fredag 2 juni 2017

Kampen mot Giardian...

Förra sommaren när Lillan bara var en liten valp upptäckte vi att hon ständigt var dålig i magen. Först trodde vi att det berodde på allt hon malde i sig. Morgonpromenaden genom hagen var som ett enda långt buffébord med härliga komockor och fårskit att smaska i sig av. Efter ett flertal samtal till veterinär där de först trodde att hon led av lite stressmage fick vi tillslut en akuttid och hon fick lämna ett bajsprov. Detta prov visade att hon led av en parasit som heter Giardia. Vi fick rådet att avmaska hunden, ta bort textilier och tvätta henne och hemmet dagligen.

Vi började att göra dessa saker, alla mattor åkte av golven och vi försökte svabba golven ofta. Detta var under köksrenoveringen och att tvätta golven varje dag var inte en möjlighet. Veckorna gick, vi lämnade in nytt prov som visade att hon fortfarande hade kvar skiten. Veterinären rekommenderade att vi avmaskade henne var tredje vecka och fortsatte hålla rent hemma. När vi började märka att magen var bra igen skulle vi åter lämna ett bajsprov.

Veckor och faktiskt månader gick. Hennes mage var konstant kass. Det pendlade mellan halvdålig till att rinna ur henne. Precis när vi tyckte att det började bli lite bättre rasade den igen. Vi var uppe minst ett par gånger per natt för att rasta henne. Hon sprang runt i panik och var man inte tillräckligt snabb kom det på golvet. Det går ju inte att hålla emot diarré.

På hennes ett årsdag gick vi till en ny veterinär för att ta vaccin. Jag drog hela förloppet och frågade hur vi skulle göra. Även denna veterinär sade allt med att tvätta golv och ta bort textiler. Hon bad också att få återkomma när hon hade läst på mer om det. Jag frågade om Lillan kunde leva med det, eftersom det kändes som en omöjlighet att få bort det. Svaret på den frågan blev också drivkraften i de månaderna som sedan skulle komma, för NEJ, hon skulle inte överleva tillslut.

Efter några dagar kom ett mejl från veterinären med vad vi behövde göra. Vi fick tips om ett rengöringsmedel som endast säljs till industrier för desinfektering av tex slakteri. Detta lyckades maken få tag i, en dunk för över tvåtusen kronor. En ångmaskin till golven införskaffades också.

Sedan slutet på mars stängde vi av halva huset. Maken och jag flyttade ner till ett rum med en fruktansvärt obekväm bäddsoffa. Varje dag har vi dammsugit och tvättat golven, varannan dag med klorin och varannan med ångmaskinen. En dag i veckan har maken svabbat av med specialmedlet.

Alla filtar och täcken Lillan varit i kontakt med har tvättats i 60 grader (parasiten överlevde inte i minusgrader eller över 60 grader ). Varje gång hon hoppade upp i sängen åkte lakanen av och tvättades. Vi rakade rumpan på henne och tvättade den flera gånger i veckan. Vi tvättade också henne med specialschampo varje vecka. För att inte återsmittas av sitt eget bajs fick hon inte längre vara lös i trädgården utan kopplas och gå en promenad VARJE gång hon behövde ut. En hund med diarré till och från behöver ut OFTA!!

Matskålarna byttes efter varje måltid och kördes i extra varmt program i diskmaskinen, vattenskålarna byttes också flera gånger varje dag. Man kan säga att det har varit ett helvete rent ut sagt. En natt när maken var bortrest stod jag storgråtandes av trötthet klockan tre på morgonen och körde ångmaskinen för tredje gången den natten. Då hade jag också varit ute på sju promenader. Jag hann knappt få ner huvudet på kudden innan den lilla stackaren sprang runt i panik över att komma ut. Förutom sömnbristen har ju också oron över henne varit så enormt tröttande.

Efter över två månader i bäddsoffan var det nu dags att lämna nytt bajsprov. Vi har hållit båda tummar och tår att allt nu äntligen skulle vara bra. Vi hade märkt stor skillnad på hennes mage, plötsligt sov hon hela nätterna, hon behövde inte ens gå ut vid halv fem utan kunde sova till sju utan problem. Frågan var ändå, var parasiten borta eller hade den bara minskat procentuellt??

Så kom då telefonsamtalet jag hade väntat på, en röst hade pratat in på telefonsvararen att provsvaret hade kommit och att jag gärna fick ringa upp. Jag slog numret med nervösa fingrar. En sköterska svarar och jag förklarar mitt ärende. Hon säger att hon måste läsa igenom Lillans journal för hon var osäker på om hon fick ge ut informationen eller om det behövde vara veterinären men jo, hon fick säga det.

Och så sa hon de magiska orden, Lillan är fri från Giardian, hon är helt frisk!

...och jag bröt ihop av lycka. Min älskade fina lilla hundtjej. ÄNTLIGEN ska jag ha ett vanligt hundliv, efter sex års oro för Morris psyke och snart ett års oro för Lillans mage så är det nu faktiskt dags att bara njuta av denna fantastiskt härliga tjej!!