torsdag 30 september 2010

Tidsoptimism...

Min syster är verkligen en tidsoptimism. Hon har ju bott i Göteborg i väldigt många år och jag har varit och hälsat på henne väldigt många gånger. Inte en enda gång har hon varit på stationen före mig, och då spelar det liksom ingen roll att jag har sagt att tåget kommer in 10minuter innan den i själva verket skulle komma in.

Nu känner jag att jag är likadan. Jag hatar att vara sen men ändå har jag en förmåga att alltid bli det. Det bästa är när jag börjar jobba tidigt för då hinner jag bara göra i ordning mig och dricka en kopp kaffe. Värre är det när jag börjar sent, då hinner man med allt möjligt och det slutar nästan alltid med att vi får stressa som galningar trots att vi varit vakna i tre timmar.

Häromdagen när jag följde Storasyster till bussen var det verkligen jättekallt. När jag har vinkat av henne på tisdagar har jag ca 35minuter på mig att äta frukost innan jag och Lillebror måste åka. Men då kom jag ju på att jag var tvungen att sy en ny mössa till Lillebror.

Visste ni förresten att inga flickor har mössor i skolan, förutom när man åker till biblioteket för då har tydligen alla mössor (Storasysters ord).

Tillbaka till Lillebror. Jag rusar ut i förrådet och hämtar tyg och symaskin och börjar sy. Jo jag hinner faktiskt klart innan vi var tvungna att åka men jag var ju superstressad och dessutom hann jag inte äta frukost. Ibland blir jag lite trött på mig själv, men resultatet blev i all fall bra!



Lika stort....

....varje gång är det att vinka av Storasyster vid skolbussen. Hur kunde tiden gå så fort att min lilla bebistjej nu är så stor att hon åker buss helt själv. Hon ser så lycklig ut när hon sitter där och vinkar genom fönstret. Liten som en fluglort ser hon ut, bussen är helt tom på folk när den kommer till oss så där sitter hon, min fina lilla plutta, och vinkar och vinkar.

En av fritidspersonalen bor lite längre bort. Hon har två barn som gått tillsammans med mina på förskolan. Hennes äldste son är ett år äldre än Storasyster. Hon lovade att han skulle hålla ett öga på henne första gången hon skulle åka bussen själv. Nu behövde han ju aldrig det eftersom granntjejen åkte med då. Men för någon vecka sedan berättade Storasyster att han hade suttit bredvid henne. Åhh vad roligt att han ville sitta hos dig, sa jag då. Då svarar hon - Det ville han nog inte men det fanns inga platser kvar bredvid hans kompisar.

Jag tyckte att det var lite gulligt att hon var så medveten om att han hade fått offra sig lite genom att sitta bredvid henne

onsdag 29 september 2010

Drömmen om platta lakan...

När vi var små manglade alltid mamma lakanen. Det finns inget bättre än manglade lakan. Jag är inte förtjust i satinlakan som man glider omkring på, jag vill ha sträva, släta, stela lakan. Nu har jag ju aldrig det längre så jag drömmer med jämna mellanrum om en egen mangel.

Samtidigt vet jag att en mangel nog skulle betyda lite fara för makens kläder. För jag känner ett enormt behov av att testa att mangla en skjorta, eller ett par byxor med för den delen. Man måste ju få jättebra pressveck om man kör dom i mangeln. Frågan är väl om det finns några hela knappar kvar.

I valet och kvalet...

Lillebror ska spela teater på förskolan på fredag. Från början skulle han vara troll men sedan ändrades rollen till fågel. Idag har jag fixat en fågeldress och näbb. Jag lyckades skrapa i hop några vita påskfjädrar som syddes fast på ett fleecetyg. Lillebror verkade väldigt nöjd med sin kostym. Foto kommer senare.

Men så var det det här med valet och kvalet. Storasysters skola arbetar med tema "skolan för 100 år sedan". På tisdag ska de ha en skoldag som den såg ut på den tiden, med tidsenlig klädsel. Nu sitter jag här och funderar på om jag ska sy en klänning och ett förkläde eller ska jag hålla mig till att ta en färdig klänning och bara sy ett förkläde eller till sist, ska jag helt enkelt köra den enkla vägen och ta en färdig klänning??!!

Hmm, jag får nog fundera ett tag till.

Ett litet PS: Kjolförbudet är nu upphävt. Idag var det en lycklig Storasyster som fick åka till skolan i kjol. Faktiskt var vi dom enda föräldrarna som tvingade barnen att ha jeans!! Idag fick hon i alla fall ha på sig kjol och hon hade lärt sig av sina misstag, överdragsbyxorna var minsann på idag!!

Kjoltrots 1-0 till mamma!!!

måndag 27 september 2010

Sista helgen...

I helgen gjordes sista besöket i stugan för den här säsongen, det känns alltid lite vemodigt.
Vi har i alla fall haft en riktigt härlig helg tillsammans med vänner. 18 stycken var vi som mest, 8 barn och resten vuxna. Tur att vi har en stor stuga!! Barnen har lekt, lekt, lekt och lekt. Vi vuxna har tagit det väldigt lugnt. Ätit gott, druckit gott, samtalat och promenerat. Det blev en sådan där härlig hösthelg, när vinden var lagom. Det är verkligen underbart att komma ner till havet, se hur naturen har förändrats sedan man var där i somras.

Igår eftermiddag städade vi undan efter oss och packade in i bilen och begav oss hemmåt. Lillebror undrade om inte han kunde få ett tuggummi. Jag sa nej till detta och förklarade att han kanske skulle somna i bilen och att det då var dumt. Nej då, det skulle han inte göra, det visste han!! Maken startade bilen och började köra, efter bara några minuter vänder jag mig om och kollar barnen...... Zzzzzzzz








fredag 24 september 2010

Hösten är här...

Nu är det verkligen höst. På något sätt har jag gått och väntat på att sommaren skulle komma tillbaka. Vi blev ju lite snuvade på en månads sommar när Augusti blev så trist. Men nu har ju faktiskt hela september snart försvunnit så det är bara att inse att det är höst.

Kom faktiskt på mig själv med att sitta och fundera på om jag inte skulle sy julgardiner till köket i år. Kanske lite tidigt att tänka på det redan men veckorna springer ju iväg! Fast det är klart, jag kanske ska börja med att sy en ny höstmössa till Lillebror. Han har fått ärva kusin J:s jacka och behöver en matchande mössa.

Han har också fått ta över Storasysters jacka eftersom hon plötsligt inte kunde tänka sig att ha på sig den. Gissa varför??! Den var blå!! Ni fattar, inte kan en prinsessa gå omkring i en blå jacka, hur pojkigt är inte det?! Och då kanske jag ska nämna att den är faktiskt turkos, vilket inte jag tycker är så jätte killigt.

Hur som helst, nu har Lillebror två jackor att välja på. Häromdagen när vi skulle åka iväg säger gullungen - Jag tar nog kusin J:s jacka för den luktar så gott. Den luktar som J!!! Visst var det fint sagt! Speciellt som jackan var helt nytvättad och luktade tvättmedel.

torsdag 23 september 2010

Trasmattsfynd!

Igår svängde Lillebror och jag förbi BBC (Borås Bistånds Center). Där hittade vi en jättefin trasmatta till köket. Den är lång, säkert 3m, och kostade bara 100kr. Funderade lite hur den skulle ligga i köket men så fort jag började laga mat löste sig det problemet. Jag kan nämligen inte laga mat utan att sprida massa mat runt om mig. Av någon konstig anledning så flyger liksom potatisskalen när jag grejar. Jag är lite som Svenske Kocken i Mupparna.

Nu ligger mattan så jag har en skvättradie runt bänkarna på ca 50 cm!!





Tuff morgon...

Morgonen blev nog inte riktigt som Storasyster hade hoppats på. När hon gick upp i morse gav jag henne ett par jeans och en tunika och skickade ner henne till maken.

När hon kom ner insåg hon att det var ett par BYXOR och inte tights som hon hade fått med sig. Då kom tårarna och försvarstalet. Hon hade visst haft byxor på sig på rasten!!! Eftersom maken var på fotboll i går hade vi inte hunnit prata med varandra men som tur är hade han läst här på bloggen, så han visste ju mycket väl att hon hade varit på en lekplats i vita strumpbyxor. Detta påpekade han för henne. Då blev det lite tystare en stund men sedan kom nästa grej, hon kunde inte ha den tunikan jag tagit fram för det var killfärger!!

Tillslut tog jag med henne upp till hennes garderob, där fick hon själv välja vilka jeans hon skulle ha och så fick hon en liten romantisk vit blus till. Det gjorde susen, tydligen hade en av bästisarna haft exakt den blusen och jeans på sig i går.

Man kan ju inte vara hur hård som helst som mamma, nu är vi båda nöjda. Egentligen ska man väl vara glad att barnen inte vill vara supercoolt klädda redan nu utan faktiskt gärna är gulligt klädda.

Nu väntar en åktur med skolbussen och det piggar upp vilken tråkig morgon som helst!!

onsdag 22 september 2010

Trött...

Ibland känns det som luften går ur en. Det är så mycket som man ska hinna, fixa, planera och göra. Sedan har man allt som man borde göra och allt som man vill göra men inte orkar. Ibland blir jag trött på att visa hänsyn till andra, jag vill bara låsa dörren och vara hemma med familjen, strunta i alla andra. Men så tar man ett djupt andetag, går ut och möter världen igen ...

Kampen om byxorna!

Vi har inlett en kamp Storasyster och jag. Hon vill varje dag ha på sig kjol eller klänning. Det är helt okej tycker jag men jag tycker att det är för kallt att gå i strumpbyxor eller tights på rasterna. Speciellt eftersom hon gör det antingen solen är framme eller det regnar.

Nu har jag varit på henne och personalen om att hon ska ha regnkläder på om det regnar och annars ska hon ha byxor eller överdragsbyxor. Allt finns på fritids så hon har många olika alternativ att välja på.

Nu har ju dottern det så jobbigt att lilla mamma jobbar på samma skola, så jag ser henne varje rast. Dag efter dag har hon lik förbaskat kommit där in sina små tunna tights. Häromdagen när jag sa till henne på morgonen svarade hon att jag inte bestämmer över henne på dagarna, det gör hennes fröknar. Då pratade jag med fröknarna att de skulle bestämma att hon skulle ha byxor ute. Första rasten åkte ett par rosa manchesterbyxor på men eftersom det rinner en bäck genom hela skolgården så blir ju barnen ganska blöta så andra rasten var kjolen tillbaka på.

Då hotade jag henne med att hon inte får ha kjol till skolan något mer. Efter det kom vi överens om att hon skulle ha vanliga blåjeans ute. Inga rosa jeans. Idag hade vi med två jeans, i rätt färg dessutom, ett par till förmiddagen och ett par till eftermiddagen (ifall de första skulle bli blöta).

När jag sedan är ute med min barngrupp ser jag lite längre bort på gården hur Storasyster går iväg på någon utflykt. Gissa vad hon har på sig?? Ja, självklart en kjol och vita tights. Det visade sig att de varit på en lekplats. Blir man knäpp eller?? I morgon kommer det vara en mycket ledsen/arg tjej som åker till skolan, för i morgon kommer det inga tights på den kroppen. Nej, imorgon blir det jeans!!

Bebben har kommit...

Nu har bebisen kommit ut, ni vet den som fick kanelbullsdräkten och mössorna. Det blev en liten flicka! Ett stort grattis till fina vännen M!

Giftas tankar

Idag följde en av Storasysters kompisar med hem. I bilen satt de och diskuterade vem de var kära i och vem som skulle gifta sig med vem. Det roliga var att i stället för att säga namnen på de tilltänkta så bokstaverade dom det. På så sätt trodde de att Lillebror och jag inte skulle fatta.

Jag måste säga att barn av idag är ju verkligen medvetna. För kompisen sa att hon var kär i en tjej, och sedan berättade hon för Storasyster att tjejer kan gifta sig. Storasyster höll med men sa att det inte var jättevanligt. Inga konstigheter här inte, det är bara att hoppas på att de behåller sin fria syn på kärleken!!

tisdag 21 september 2010

PIM projekt

Jag har tidigare berättat att jag höll på med en datautbildning. Kämpade ganska mycket för att få ordning på min examinationsuppgift. Det kändes som uppgifterna var gjorda för lärare men eftersom jag är förskollärare ville jag hitta en nivå som passar för de åldrar jag jobbar med. Efter många timmar framför datorn och med lite hjälp från mina egna barn fick jag tillslut ett resultat som jag var nöjd med. Jag blev så stolt och glad när jag fick godkänt från min examinator med dessa ord:

"Vilken underbar historia du gjort! Jag hoppas verkligen att du får tillfälle att visa denna för "dina" barn på jobbet! Ett utmärkt sätt att använda Photo Story på, visst är det ett fantastiskt program? Extra plus till att du använder dig av barnens egna teckningar och teckenspråk därtill - verkligen pedagogiskt. Grattis, nu är du klar och får din tredje PIM-Stjärna!"

video

måndag 20 september 2010

Sportlördag...

I lördags var det dags för Kretsloppet här i Borås. Maken var anmäld till 10km, vilket han också tog sig runt med bravur!!

Men det fanns också lopp för de lite yngre. Storasyster blev eld och lågor, hon och kompisen J skulle springa 400m loppet. Lillebror däremot skulle inte vara med. Jag tror att han kände att han skulle förlora. Tillslut visade jag en bild på nätet från förra året, då såg han att det var massor med barn och förstod nog att han inte skulle komma sist. Det avgjorde det hela i alla fall och han bestämde att han skulle vara med.

Jag pratade lite med storasyster innan loppet, sa att det kanske kunde vara bra om hon höll i hop lite med J och Lillebror. Den lilla damen har ju tävlingsinstinkt så det räcker för båda barnen. Det hela slutade i alla fall med att Lillebror drog i från tjejerna. Storasyster var lite sur över det och frågade Lillebror varför han hade sprungit i från dom. Han ville komma först var det enkla svaret!!

Efter loppet fick barnen medalj, frukt, juice och en biljett med gratis Happy Meal på Mc Donalds. Vi såg starten för maken och sedan åkte vi till knalleland och köpte mat till barnen. Sedan satt vi utanför Mc Donalds i gräset och hejade på alla som sprang. När maken sprungit förbi tog vi bilen tillbaka till stan och hämtade upp honom där. Det var en trött men nöjd man som kom!

Egentligen hade maken tur att jag satt där i bilen och väntade på honom. För när vi satt där på parkeringen och väntade, vevade Lillebror ner fönstret och ropade ut till alla som gick förbi - Kom och köp, endast en mamma kvar, hon kostar bara 15kronor!!


Uppvärmning med Ronald Mc Donald


Nöjd Lillebror med sin medalj!


Känd från tidningen, Storasyster tar emot medaljen
och blir fotad för BT!

fredag 17 september 2010

Ljuva fredag!!

Jag älskar fredagar!! Det är helt klart veckans bästa dag, att få komma hem efter jobbet och bara vänta på att helgfriden ska sänka sig över huset. Tända lite ljus, äta lite gott och mysa i soffan med hela familjen. Det är livet det!!

Trevlig helg till er alla!!

Arvegods...

I söndags när jag hade tjejmiddag, kom en av tjejerna med en kasse kläder som hennes dotter vuxit ur. Hon undrade nu om Storasyster ville ha dom. Det ville hon verkligen, hon blev helt till sig när hon såg dom fina klänningarna och kjolarna. Dessutom var det ett par finstövlar, lyckan var verkligen gjord!! Stövlarna var ju egentligen vinterstövlar men hon var ju väldigt sugen på att få ha dom på sig. Så i måndags, när det var dags för Lillebror att spela fotboll och hon skulle med och titta på, tittade hon på sina foppatofflor och sa - Jag skulle nog behöva ha något varmare på fötterna. Sedan tog hon på sig stövlarna och såg väldigt nöjd ut!!

Det är kul att ärva kläder från någon annan för plötsligt fylls garderoben med plagg och färger som jag kanske inte hade valt annars. Idag hade hon stora bekymmer när hon skulle välja mellan två av klänningarna, de var ju så fina båda två. Men tillslut blev valet en 70-tals blommig klänning i nästan lite orange/röd med brunt, vitt och svart. Hon blev så söt i denna klänning!!

Tack snälla E och lilla N för de fina kläderna!!

onsdag 15 september 2010

En liten familjemedlem fattas...

Idag har maken varit i väg till veterinären med lilla Muffins, nu finns hon inte längre hos oss. Barnen har inte sagt så mycket om det, de visste att vi skulle ta bort henne idag. Både storasyster och lillebror ville följt med till veterinären men det sa jag stopp till. Men när maken kom hem frågade storasyster om vi kunde begrava henne. Jag ville inte se henne så jag stannade inne, men de andra tre gick ut. Båda barnen var nästan lite uppspelta och verkade inte alls ta det hårt. Men rätt som det var kom det in en mycket ledsen tjej. Hon kunde inte sluta gråta, då kom mina tårar också. Nu har vi kommit fram till att vi håller oss till Morris, inga smådjur som blir sjuka och dör. Det känns i alla fall lite tomt i köket utan vår fina lilla Muffins...


Här var hon inte så jättegammal, liten fin vän!!

tisdag 14 september 2010

PIM-utbildning...

Alla som jobbar på kommunen ska gå en datautbildning som heter PIM. Det gäller i hela Sverige, den består av 5 nivåer, man får en stjärna för varje nivå man klarar. Varje kommun bestämmer själva hur många nivåer deras anställda ska gå och i Borås ska man klara de tre första stjärnorna.

När jag fick höra talas om den här utbildningen tyckte jag att det lät jättekul, min chef satte mig därför i första gruppen som fick gå. Jag började redan i våras och tog mina två första stjärnor då. Innan semestern bestämdes att vi skulle lämna in för tredje stjärnan i september.

Jag tänkte hela tiden att jag skulle minsann göra klart den tredje inlämningsuppgiften redan under sommaren men när jag läste vad den skulle handla om fick jag idétorka. Seg som jag är har jag dragit mig för att tänka ut projekt och nu hade jag bara en vecka på mig, trodde jag. Döm om min förvåning när det pep till i telefonen i söndags och det stod att jag skulle lämna in uppgiften nu i måndags.

Nu var det ju verkligen dags att ta tag i det här. Det hela skulle vara ett arbete om ett pedagogisk minne man har eller något som sker just nu. Det ska göras i Movie Maker med rörliga bilder, läggas på ljud inspelat av en själv, musik (den behövde man tack o lov inte göra själv) och eftertexter.

Problemet för mig var att jag nog egentligen hade kunnat lämna in min andra uppgift som den tredje. Jag hade nog överarbetat den lite för den nivån. Men gjort är ju gjort så nu gällde det att komma på något nytt. Grejen är ju också att man endast får använda foton man har tillstånd att använda. Har man med barn på dom måste man också ha föräldrars godkännande. Enklast för mig är ju då att använda mina egna barn och fota själv.

När söndagskvällen kom och tjejmiddagen var över fick jag lite panik över att jag fortfarande inte visste vad och hur jag skulle göra. Maken satt framför datorn och jobbade. Jag satt bredvid och försökte, helt hysteriskt, få honom att hitta på en saga tillsammans med mig. Han var inte alls intresserad av det för han ville jobba på sina grejer. Men jag försökte gång på gång få honom att hjälpa mig. -Tänk, tänk!! Hur svårt kan det vara att hitta på en enkel saga??! Se bara på Beskows saga om den lilla gumman, hur enkel som helst. Vi kan ju vara som Jujja och Thomas Wieslander (som skrivit böckerna om Mamma Mu), herregud vi måste komma på en saga!!! Nästan skrek jag åt stackars maken. Han hävdade ändå att han var tvungen att jobba med sina saker.

Efter ett tag lugnade jag ner mig lite, jag skrev i hop en liten saga baserad på barnens teckningar. Den handlar om en liten groda som drömmer om att bli prins och gifta sig med prinsessan. Han ger sig ut på den stora ängen där han träffar en massa djurkompisar. Dessa frågar han om vägen till prinsessan. Han hittar henne, hon kysser honom, han blir en prins, de gifter sig. End of story.

Eftersom vi använder tecken som stöd på jobbet (ett enklare sätt för teckenspråk) har jag dessutom fotat barnen när de visar hur man tecknar de olika djuren som grodan träffar. Om jag lyckas knyta ihop det här, spela in sagan och lägga på lite musik kan den nog bli riktigt bra. Jag fick en extra vecka på mig av min snälla lärare så nu jobbas det utav bara sjutton här hemma!!

måndag 13 september 2010

Helgens händelser...

Helgerna går så otroligt fort, men å andra sidan går veckorna lika snabbt dom också. Vi hade en ganska lugn helg. Ja om man bortser från hur lördagen startade.
Jag gick upp och tog på mig morgonrocken, stack fötterna i foppatofflorna och släppte ut Morris. Då rusar han rakt ut och iväg till våran lilla väg. Där kom nämligen vår nyinflyttade granne gående med sin hund. Jag efter med håret på ända. Kändes väl så där kul att behöva stå framför en man som man inte känner iförd morgonrock. Jag sög i alla fall tag i Morris och skällde lite på honom, så gick vi in egen men han kändes jätteorolig. Han fick ju fnatt förra vecka och kissade inne massor med gånger så jag tänkte att han nog behövde ut igen. Släpper ut honom och hunden drar ner till roddklubben!! Jag efter, fortfarande i min morgonrock och foppatofflor. Där mötte jag två tjejer som jag inte kände men som tog Morris åt mig. Lite generad tog jag honom från dom och gick hem igen. Kanske ska tilläggas att nu får inte Herr Morris skutta ut hur som helst utan koppel.

Jag är väl snart känd i hela Frufällan som tjejen som springer omkring i morgonrock.

Lite pyssel hanns också med i helgen. Min vän och fd arbetskamrat M väntar bebis vilken dag som helst nu. I lördags när jag var på stan sprang på världens sötaste body. Jag var bara tvungen att köpa den. M älskar fika så vad kunde passa bättre än en bullbody?! Sedan var jag tvungen att sy två mössor till bebisen också.

Helgen avslutades med en mysig tjejmiddag med tjejgänget..

En liten bulldress!




Har du en bulle i ugnen? Då kanske den här passar

(så stod det i kortet)


Tjej eller kille, det är frågan det..

torsdag 9 september 2010

Skolbussresa II

Idag var det återigen dags för Storasyster att åka skolbuss, denna gången helt själv. Förra gången hon åkte sa busschauffören att hon var tvungen att först dra kortet när hon gick på och sedan, eftersom hon åkte över flera zoner, dra kortet när hon gick av. Men sedan blev han så stressad när han såg på lilla Storasyster och funderade på om hon verkligen skulle klara av att komma ihåg detta. Det hela slutade med att han knappade lite på sin apparat och sa att hon inte behövde det för han tog bara enzons pris.

Innan har zongränsen legat på vår busshållsplats så jag ifrågasatte om hon verkligen åkte två zoner, men det var nya gränser nu påstod han. Idag hade jag då gått igenom väldigt noga med Storasyster att hon var tvungen att dra kortet när hon gick av. Även om alla andra barnen bara går av utan att göra det. Jag peppade också henne att hon måste förklara för de andra barnen att hon inte har ett skolkort från skolan utan måste göra på det här sättet. Man vet ju inte om några äldre barn börjar ifrågasätta varför hon gör så. Men Storasyster är ju redig och har koll så hon var helt på det klara med vad hon skulle göra.

När bussen kommer säger jag till chauffören att hon är nybörjare på det här och ber honom visa henne hur hon ska göra när hon går av. -Nej, nej, nej säger han då. -Det är ju bara en zon så hon behöver inte dra kortet när hon går av.

Nu har jag ringt Västtrafik och pratat med dom. Det visade sig att det var bara en zon, vilket var skönt för dels blir det billigare och dels slipper hon krångla när hon ska gå av. Det känns ju bra för mig också för nu kan jag stå på mig om någon chaufför säger att det är flera zoner.

Så ikväll får vi ta om lektionen i "att åka skolbuss"...

onsdag 8 september 2010

Lillebror funderar...

Idag när vi satt i bilen pratade vi om barnkalas. Lillebror önskade att hans kompis skulle haft sitt kalas på Leos lekland. Jag förklarade då att det kostar ganska mycket pengar att ha kalas där och att alla kanske inte vill lägga det på ett kalas. Då utbrister han - men hallå! Det kostar jättemycket mer om man skulle ha sitt kalas i Indien!!! Ja det har han ju helt klart rätt i, flygbiljetter till alla kompisar hade verkligen blivit dyrt...

Klädproblem

Idag börjar Storasysters dans igen. Det har varit ett långt sommaruppehåll och hon har väntat och väntat. Men då börjar ju också problemet med vad hon ska ha på sig. Innan har hon varit klädd som en rosa liten maräng, med tyllkjol, tights och dansdräkt. Det har varit hon och två till som har hållit fast vid denna klädsel, de andra tjejerna har blivit coolare och skaffat byxor och linne.

Nu efter sommaren var alla rosa kläder för små och det var dags att skaffa något nytt. Vi köpte ett par nya dansskor på H&M och då valde hon faktiskt svarta. Helst hade hon nog velat ha ett par rosa med Hello Kitty på men de var bara i mindre storlekar. Jag har försökt prata lite med henne om vad hon ville ha på sig, om hon också kanske ville ha lite mer som de andra tjejerna. Sedan hade vi turen att få ett par capri-gympabyxor av kompisen L. Perfekt tänkte jag och så har hon ett träningslinne hon kunde ha till.

Idag när vi nu skulle bestämma vad hon skulle ha på sig föreslog jag att hon skulle ha på sig detta. Men ve och fasa, behöva ha på sig ett par svarta byxor var ju inte vad hon ville. Vi letade då upp ett par korta mjukisshorts som jag tänkte att hon kunde ha över tunna tights. Det var bara det att de var randiga i färger som inte alls passade till träningslinnet. Så då frågade jag om hon kunde ta ett av Lillebrors gråa linnen. Men hur dum var inte den frågan!! Hela världen rasade nästan samman.

Tillslut lyckades jag övertyga henne om att pröva de svarta träningsbyxorna och hennes eget linne, när hon kollade sig i spegeln blev hon faktiskt nöjd. Då kom nästa problem, vi var tvungna att planera hur hon skulle ha håret!! Fattar inte var hon fått detta ifrån för jag lägger inte ner speciellt mycket tid varken när det gäller kläder eller hår.

Nu är i alla fall byxor och linne på. I håret, som är väldigt välkammat, sitter små spännen. Hon är väldigt nöjd när hon tittar i spegeln och fina Lillebror sa de rätta orden: oj vad fin du är!!

måndag 6 september 2010

Som spindelväv...

När jag skrev om att navelsträngen kortas i ett tidigare inlägg skrev min syster under kommentarerna att vi har band även mellan Sverige och Indien. Jag funderade lite på det, för mig är det självklart att ha en nära relation till min syster, mamma och pappa. Men när man hör på folk runt om sig inser jag att det inte alltid är så i alla familjer. Jag känner mig lyckligt lottad.

När jag tänkte mer på det inser jag att banden går ju faktiskt inte bara mellan mig och henne, de går ju till alla hennes familjemedlemmar från alla mina familjemedlemmar. Fram och tillbaka mellan oss alla vävs banden i hop till ett starkt, starkt nät!


Första resan...

Storasyster ska börja åka skolbuss till skolan. Tisdagar och torsdagar ska hon med bussen. Idag var vi och fixade busskort till henne. Givetvis står inte kommunen för det, vi har ju valt en annan skola än vad de erbjöd oss och då slipper de undan skolskjutsavgiften. Helknäppt med tanke på att vi hade behövt skolskjuts till den skolan vi egentligen tillhör också. Men, men, regler är regler så vi skaffade ett eget kort.

Storasyster var så stolt så hon kunde spricka. Häromdagen fick hon världens bästa skolväska, enligt henne själv. Den är verkligen jättesöt, svart och rosa med Hello Kitty. Det var lite roligt för hon kom hem och sa att hon behövde en skolväska. Jag sade att hon har ju flera ryggsäckar. Det var tydligen inte vad hon ville höra. En riktig skolväska ska man ha över axeln. Då hände något konstigt, ur min mun kommer min mammas ord - en ryggsäck är mycket bättre för ryggen!!
Sedan tänkte jag till, och kom ihåg hur avundsjuk jag var på min granne som hade en riktig skolväska, hon hade till och med små fack till pennor på sin väska.

Jag lovade storasyster att vi skulle leta efter en väska men det var lättare sagt än gjort. Till slut frågade jag på facebook om någon visste var man kunde få tag i en. Jag fick då svar från "Linda i backen" att hon hade en extra (tack snälla vän!! :) ). Den visade ju sig då vara världens bästa skolväska. När vi åkte hem med det nya busskortet visade det sig att världens bästa väska hade ett superbra fack för busskort. Är det inte helt toppen!!?

På vägen hem från resecentrum funderade Storasyster på hur tidigt vi var tvungna att gå upp så inte hon skulle missa bussen. Hon kom fram till att det var bäst att inte krångla utan bara gå upp direkt. Jag tror i och för sig inte att hon har krånglat en enda gång när det gäller att gå upp, men hennes inställning är ju bra.

I kväll blev det så allvar av hela bussresan och hon blev lite orolig och ledsen över att behöva åka själv. Men vi löste problemet enkelt, vi ringde och frågade om vi fick ta med granntjejen som reseguide, hon har åkt flera gånger innan men åker nu bil till skolan. Så i morgon bitti ska jag följa två små tjejer till bussen, en lite mer förväntansfull än den andra!!

Gamla djur...

Man skulle kunna tro att det här är en djurblogg, vilket det faktiskt inte är men de är ju ändå en rätt stor del i vår lilla familj.

Idag när jag skulle ge Muffins mat ser jag att hon ser lite konstig ut i ansiktet. Jag har tyckt att hon har haft fylliga kinder men idag såg jag vad det var. En jättestor böld har vuxit i ansiktet på henne. Usch, vet inte vad det kommer leda till.... eller kanske vet jag.

Morris, däremot är pigg och glad. Däremot verkar han ha gått in i någon tonårstrots för han är så olydig och full i sjutton. I helgen stack han ner till sjön en gång och upp till grannarna ett antal gånger. Idag har han kissat inne fem gånger!! Jag måste säga att det är tur att han är så otroligt söt för just nu är jag lite irriterad på honom. Det räcker dock att han tittar på mig så smälter jag

söndag 5 september 2010

Nya djur...

Bullen, vårt lilla marsvin försvann ju för några veckor sedan. Häromdagen var barnen och jag en snabbis på Knalleland. Jag var ganska trött och kände mig lite hängig, vi gick in på BR-leksaker och barnen hittade varsitt litet marsvin som dom gärna ville ha. Jag brukar vanligtvis inte köpa massa leksaker till dom för jag tycker knappt att de leker med de grejer de har. Men den här dagen gick jag faktiskt med på det.

De valde ut varsitt, Storasyster valde ett brunt som var likt lille Bullen. Lillebror valde ett vitt med svarta prickar. När vi kommer ur affären ringer maken och undrar vad vi gör. - Vi har köpt två marsvin, svarar jag. Då gick makens röst upp i falsett när han darrande på rösten frågade - VA?!!Men sedan kunde jag inte hålla mig mer för skratt och berättade att det var två batteridrivna små krabater...


Smulan och Bullen

fredag 3 september 2010

Navelsträngen kortas...

Barnens navelsträngar är som gummiband. De töjs ut lite för varje år och jag vet att en vacker dag när de är vuxna kommer de tillslut gå av och de ska stå på egna ben.

Men det är konstigt, varje gång jag får några extra dagar tillsammans med dom, som vid semester eller när de är sjuka, så dras gummibandet ihop. De kommer tillbaka, lite närmre mig. Jag vet redan nu att söndagsångesten kommer vara lite större. För nu har vi haft så härliga dagar tillsammans. Jag vill inte släppa dom i från mig. Jag vill att de ska ligga i vår säng precis som de gjorde när de var små. Jag vill bara hålla dom nära, nära.

På måndag är det skola och förskola som gäller, då kommer gummibandet återigen sträckas ut lite, lite. Men nu i helgen ska jag bara njuta...

En sista smak av sommaren...

I går kom vi äntligen i väg till Liseberg. Vi har inte varit där i år, dels för att vi har hoppats på att Lillebror skulle klara 110cm-gränsen och sedan har Morris varit så liten att vi inte velat lämna bort honom.

Men nu kom vi alltså iväg, solen sken så vi hade verkligen tur med vädret. Vi började med att gå till gästservice där de mätte Lillebror, han klarade gränsen precis!! Jag vet inte om han till en början var gladast eller vi andra, jag tror han blev lite nervös över alla karuseller han nu kunde åka. Väldigt smidigt var det i alla fall för han fick ett armband där det stod 110cm på. Och eftersom han blev stoppad hela tiden visade han bara upp det så slapp han mätas vid varje karusell.

Vi köpte 4 åkband och sedan bar det av. Vi tog jukebox, slänggungorna, lisebergsbanan mm i snabb takt. Lillebror hade klagat lite på ont i magen när vi kom ner till Göteborg men påstod att han var bra igen när vi började åka. Jag däremot blev åksjuk och började må lite illa. Vi fick slå av på tempot och ta oss till småbarns-attraktionerna där barnen kunde åka lite själva.

Mitt illamående gick inte riktigt över och rätt som det är behöver Lillebror gå på toaletten. Det visar sig att han är riktigt kass i magen och att det har kommit i byxorna. Som tur är har jag extra kalsonger och byxor med så det var inga problem. Men då börjar jag ana varför jag, som älskar karuseller, är "åksjuk".

Det blev inte så mycket åkt för mig tyvärr, men som tur är kunde barnen åka massor tillsammans själva så det påverkade inte deras kväll. Lillebror var tapper, det märktes att han inte mådde helt bra men han gnällde inte en gång!!

Fördelen med att åka så här sent på säsongen var att det var inga köer, barnen kunde i vissa fall sitta kvar och ta ett varv till. Nackdelen var ju att vi inte mådde helt bra och att säsongen nu är slut så vi hinner inte göra ett besök till. Men vi hade, trots lite kassa magar, en riktigt mysig dag. Den avslutades med att barnen fick en tjuga var att satsa på kexchoklad-hjulet. Och gissa hur Lillebror avslutade kvällen??! Självklart med en stjärnvinst!!

Vid 21.15 vill barnen åka hem och mysa, och det kunde vi ju inte säga nej till. Så väl hemma kröp vi ner i vår säng hela familjen. En härlig dag med min fina, fina familj!!

Godkänd!





Lycka är att få åka utan mamma och pappa!!

Gissa hur glada dessa blev!?!