Tidsoptimism...

Min syster är verkligen en tidsoptimism. Hon har ju bott i Göteborg i väldigt många år och jag har varit och hälsat på henne väldigt många gånger. Inte en enda gång har hon varit på stationen före mig, och då spelar det liksom ingen roll att jag har sagt att tåget kommer in 10minuter innan den i själva verket skulle komma in.

Nu känner jag att jag är likadan. Jag hatar att vara sen men ändå har jag en förmåga att alltid bli det. Det bästa är när jag börjar jobba tidigt för då hinner jag bara göra i ordning mig och dricka en kopp kaffe. Värre är det när jag börjar sent, då hinner man med allt möjligt och det slutar nästan alltid med att vi får stressa som galningar trots att vi varit vakna i tre timmar.

Häromdagen när jag följde Storasyster till bussen var det verkligen jättekallt. När jag har vinkat av henne på tisdagar har jag ca 35minuter på mig att äta frukost innan jag och Lillebror måste åka. Men då kom jag ju på att jag var tvungen att sy en ny mössa till Lillebror.

Visste ni förresten att inga flickor har mössor i skolan, förutom när man åker till biblioteket för då har tydligen alla mössor (Storasysters ord).

Tillbaka till Lillebror. Jag rusar ut i förrådet och hämtar tyg och symaskin och börjar sy. Jo jag hinner faktiskt klart innan vi var tvungna att åka men jag var ju superstressad och dessutom hann jag inte äta frukost. Ibland blir jag lite trött på mig själv, men resultatet blev i all fall bra!