Barnens navelsträngar är som gummiband. De töjs ut lite för varje år och jag vet att en vacker dag när de är vuxna kommer de tillslut gå av och de ska stå på egna ben.
Men det är konstigt, varje gång jag får några extra dagar tillsammans med dom, som vid semester eller när de är sjuka, så dras gummibandet ihop. De kommer tillbaka, lite närmre mig. Jag vet redan nu att söndagsångesten kommer vara lite större. För nu har vi haft så härliga dagar tillsammans. Jag vill inte släppa dom i från mig. Jag vill att de ska ligga i vår säng precis som de gjorde när de var små. Jag vill bara hålla dom nära, nära.
På måndag är det skola och förskola som gäller, då kommer gummibandet återigen sträckas ut lite, lite. Men nu i helgen ska jag bara njuta...
Blir lite rörd när jag läser detta... är ju sååå sant! Förstår precis hur du känner.
SvaraRaderaLåter som en underbar dag på Liseberg också :) trots magarna.. Kram och trevlig helg på er /H
Vad fint du skriver. Rakt ur hjärtat. Jag har också alltid tänkt mig ett band mellan mig och barnen. Vad glad man kan vara som har sådanna band.
SvaraRaderaMan har ju även band som går mellan sverige och indien... Kram på dig lillasyster!