....varje gång är det att vinka av Storasyster vid skolbussen. Hur kunde tiden gå så fort att min lilla bebistjej nu är så stor att hon åker buss helt själv. Hon ser så lycklig ut när hon sitter där och vinkar genom fönstret. Liten som en fluglort ser hon ut, bussen är helt tom på folk när den kommer till oss så där sitter hon, min fina lilla plutta, och vinkar och vinkar.
En av fritidspersonalen bor lite längre bort. Hon har två barn som gått tillsammans med mina på förskolan. Hennes äldste son är ett år äldre än Storasyster. Hon lovade att han skulle hålla ett öga på henne första gången hon skulle åka bussen själv. Nu behövde han ju aldrig det eftersom granntjejen åkte med då. Men för någon vecka sedan berättade Storasyster att han hade suttit bredvid henne. Åhh vad roligt att han ville sitta hos dig, sa jag då. Då svarar hon - Det ville han nog inte men det fanns inga platser kvar bredvid hans kompisar.
Jag tyckte att det var lite gulligt att hon var så medveten om att han hade fått offra sig lite genom att sitta bredvid henne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar