PIM-utbildning...

Alla som jobbar på kommunen ska gå en datautbildning som heter PIM. Det gäller i hela Sverige, den består av 5 nivåer, man får en stjärna för varje nivå man klarar. Varje kommun bestämmer själva hur många nivåer deras anställda ska gå och i Borås ska man klara de tre första stjärnorna.

När jag fick höra talas om den här utbildningen tyckte jag att det lät jättekul, min chef satte mig därför i första gruppen som fick gå. Jag började redan i våras och tog mina två första stjärnor då. Innan semestern bestämdes att vi skulle lämna in för tredje stjärnan i september.

Jag tänkte hela tiden att jag skulle minsann göra klart den tredje inlämningsuppgiften redan under sommaren men när jag läste vad den skulle handla om fick jag idétorka. Seg som jag är har jag dragit mig för att tänka ut projekt och nu hade jag bara en vecka på mig, trodde jag. Döm om min förvåning när det pep till i telefonen i söndags och det stod att jag skulle lämna in uppgiften nu i måndags.

Nu var det ju verkligen dags att ta tag i det här. Det hela skulle vara ett arbete om ett pedagogisk minne man har eller något som sker just nu. Det ska göras i Movie Maker med rörliga bilder, läggas på ljud inspelat av en själv, musik (den behövde man tack o lov inte göra själv) och eftertexter.

Problemet för mig var att jag nog egentligen hade kunnat lämna in min andra uppgift som den tredje. Jag hade nog överarbetat den lite för den nivån. Men gjort är ju gjort så nu gällde det att komma på något nytt. Grejen är ju också att man endast får använda foton man har tillstånd att använda. Har man med barn på dom måste man också ha föräldrars godkännande. Enklast för mig är ju då att använda mina egna barn och fota själv.

När söndagskvällen kom och tjejmiddagen var över fick jag lite panik över att jag fortfarande inte visste vad och hur jag skulle göra. Maken satt framför datorn och jobbade. Jag satt bredvid och försökte, helt hysteriskt, få honom att hitta på en saga tillsammans med mig. Han var inte alls intresserad av det för han ville jobba på sina grejer. Men jag försökte gång på gång få honom att hjälpa mig. -Tänk, tänk!! Hur svårt kan det vara att hitta på en enkel saga??! Se bara på Beskows saga om den lilla gumman, hur enkel som helst. Vi kan ju vara som Jujja och Thomas Wieslander (som skrivit böckerna om Mamma Mu), herregud vi måste komma på en saga!!! Nästan skrek jag åt stackars maken. Han hävdade ändå att han var tvungen att jobba med sina saker.

Efter ett tag lugnade jag ner mig lite, jag skrev i hop en liten saga baserad på barnens teckningar. Den handlar om en liten groda som drömmer om att bli prins och gifta sig med prinsessan. Han ger sig ut på den stora ängen där han träffar en massa djurkompisar. Dessa frågar han om vägen till prinsessan. Han hittar henne, hon kysser honom, han blir en prins, de gifter sig. End of story.

Eftersom vi använder tecken som stöd på jobbet (ett enklare sätt för teckenspråk) har jag dessutom fotat barnen när de visar hur man tecknar de olika djuren som grodan träffar. Om jag lyckas knyta ihop det här, spela in sagan och lägga på lite musik kan den nog bli riktigt bra. Jag fick en extra vecka på mig av min snälla lärare så nu jobbas det utav bara sjutton här hemma!!