lördag 30 juli 2011

veckans aktiviteter...

Det händer lite här på bloggen men desto mer i verkliga livet. Internetuppkopplingen här i stugan är usel så att ladda upp lite bilder och ett inlägg tar hur lång tid som helst och därför drar man sig för det. Här kommer nu i alla fall en kort redogörelse för vad veckan har haft att erbjuda.

De senaste dagarna har det varit full aktivitet med fönsterbyte, målning, inoljning av trädäck, tapetsering och inköp av tyg till att klä om stolar. Men vi har inte bara arbetat, vi har hunnit med en hel del cykelturer, Lillebror som faktiskt äntligen har lärt sig cykla nu har klarat av milslånga etapper. Dessa har ju i och för sig varit kantade med caching-, glass- och minigolfstopp men ändå, de är verkligen superduktiga de tre yngsta kusinerna som trampar på utan en enda växel.

Igår drog lilla kusingänget och vovven ut på en lång utflykt till Smörkull, ett berg som ligger några kilometer bort, de hade ryggsäckar packade med fika med sig. Vi var väl inte helt övertygade om att de skulle orka hela vägen bort men jodå, det var ett svettigt, trött gäng som efter några timmar kom tillbaka. Tyvärr hade de inte hittat cachen som ligger där uppe men de hade nog haft en mysig utflykt!

Imorgon bär det av hemåt igen, på måndag drar vardagen igång. Usch vad fort en semester går, om en vecka åker syster med familj tillbaka till Indien, känns tråkigt, vi har det ju så bra här tillsammans!!


När man arbetar kan det hända att ....

...att det lilla gatumusikantgänget kommer och livar upp!!


Rabarbermojjito, inte helt fel efter en arbetsdag!!

måndag 25 juli 2011

Caching och dansande kycklingar...

Geocaching är en fantastiskt bra familjeaktivitet, speciellt när vädret inte är på topp och man behöver komma ut och göra något. För er som inte vet vad det är kan ni läsa om det här men snabbt förklarat är det skattjakt med hjälp av gps och en internetsida.

Förra året fixade vi till massa gamla cyklar här nere i stugan så nu har vi fungerande cyklar till 10 personer. Häromdagen när maken och svågern var ute på golfrunda bestämde vi andra oss för att sticka i väg på en liten runda. Vi har fått en fantastiskt fin cykelväg ända in till stan så Lillebror har äntligen lärt sig att cykla!!

Vi packade ner fikakorg och laddade gps:en med tre cacher, precis när vi skulle ge oss iväg öppnade sig himmlen. Efter att ha väntat en stund till så kunde vi ändå ge oss iväg, det mullrade lite oroväckande lite längre bort men vi hade tur att klara oss.

Första cahchen låg i en kohage, tack och lov var det inga kossor där just då men Morris hittade spåren av dom och det första han gjorde var att lägga sig rakt ner i en koblaja, det var ingen som ville gosa med honom mer den eftermiddagen. En fikastund, två chacher till, en snok som gjorde att jag gjorde ett personbästa i stående höjdhopp (Stenmark, släng dig i väggen) och en underbar cykeltur på säkert över milen blev det den dagen. Barnen var superduktiga, de tre yngsta trampade på utan några växlar på cyklarna och Lillebror på sin minicykel, hans ben gick som trumpinnar, det blev en underbar eftermiddag!

På G!

Inte helt lätt att hitta en liten filmburk men skam den som ger sig!

Oskyldig min men ser ni den fräscha gröna färgen på sidan?!

På kvällen hade min matlagningsintresserade syrra planerat middagen, det var dancing chicken som gällde. Man skulle fylla en tom konservburk med massa gott och sedan trä kycklingne över den och ställa den på grillen, sedan skulle ångan från burken gå rätt in i kycklingköttet. Ett tips innan man gör den maträtten kan vara att kolla upp så att man har konservburkar!! Efter mycket letande och funderande fick hon ordning på det hela, tråkigt nog brändes kycklingen lite men när man tagit bort det svarta hade den verkligen en god smak!!

söndag 24 juli 2011

Ljuvliga Lindos...

Ja jag vet att jag tjatar om våra bussturer men en dag gick färden till Lindos. Tydligen är det så att om man inte varit i Lindos har man inte varit på Rhodos och vi ville ju känna att vi varit på Rhodos så vi tog bussen de ca fem milen till den här vackra byn.

På ett berg i Lindos finns ett Akropolis, från början var det ingen av oss som var intresserade av att titta på det, vi var mer fokuserade på ännu en härlig strand men när vi var där så kände jag faktiskt att det här vill jag nog se. De andra i gänget hängde på och vi började röra oss frammåt för att ta oss upp på berget. När vi kommer in i början på kringelikrokvägen upp fanns det åsneskjuts, mamma B, barnen B, jag och våra barn bestämde oss för att ta åsna upp. Storasyster och Lillebror fick sitta på samma åsna och jag hade en egen och fick rida först. Till skillnad från familjen B hade vi en spurtåsna så vi drog om en hel hög med andra åsnor. Barnen tappade skorna i farten men den snälla åsnemannen plockade upp dom och sprang i kapp oss, när vi väl var uppe var Lillebror inte alls nöjd, han hade blivit lite rädd när åsnan pinnade på men vi andra var väldigt nöjda med den upplevelsen. Uppe på berget stod redan papporna och väntade men jag tror ändå att det var ett bra val vi gjorde i den 37-gradiga värmen.

Akropolis var otroligt vackert, helt fascinerande vad de kunde skapa på den tiden, utsikten ner mot havet var fantastisk. Efter en rundvandring på berget följde en härlig dag på stranden med en äkta grekisk lunch på en riktigt mysig taverna. Kvällen avslutades med en pizzapicnick vid havet på hotellområdet, det blev en av våra bästa dagar på hela resan!!

Lindos Akropolis!

På väg från åsnorna



Picnick vid havet!

        Så här glad blir man av pizzautflykt när man i väntan på pizzorna tagit sig en
drink med fina vännen K medan papporna tagit hand om barnen

Bussturer och taxistrejk...

Efter att ha spenderat våra fem dagar i bufféernasvärld kunde vi äntligen ge oss ut på lite äventyr. Förr i tiden när man åkte utan barn var det moppe som gällde, nu var det lokalbussen. Att komma på rätt buss var oftast inte så svårt, att däremot komma av den på rätt ställe var lite mer spännande.

Första resan gick till en otroligt fin strand som hette Tsambika och som låg 2,5mil söder om där vi bodde, vi hoppade på bussen utanför hotellet, då fanns det fortfarande sittplatser men ju längre resan gick desto mer folk kom på. När busschauffören ropade Tsambika monastir reste vi oss och försökte ta oss ut genom folkträngseln. Bussen hann knappt stanna vid hållplatsen innan den började rulla igen, vi hade inte ens lyckats ta oss halvägs till dörrarna. Maken, som i vanligt fall är ganska lugn och tystlåten, ropar då med jättehög stämma -TSAMBIKA BEACH?!!?? Vi andra blev helt paffa och tacksamma för att han tog tag i situationen, speciellt eftersom det inte var tsambika beach utan ödemarken innan den hållplatsen vi skulle av vid.

Varje dag var det ett nytt litet äventyr. Bussarna packades till bredden med svettiga människor, att hinna ta sig ur innan den rullade vidare kändes som ett lotteri. Dels fanns det på vissa bussar bara en stoppknapp och att komma åt den i all trängsel kändes ibland som en omöjlighet och dels verkade busschaufförerna inte använda sig av speglarna överhuvudtaget så dörrarna kunde stängas mitt när någon tog sig ut, eller så stängdes de inte alls förrän efter en bra stunds färd.

Sista kvällen före hemresan åkte vi in till Rhodos stad för en mysig restaurangkväll på en takterass i gamla stan. Innan tog vi alltid taxi in till Rhodos stad men på grund av taxistrejk fick det bli buss. Efter god mat och dryck och lite strosande började vi fundera på att ta oss hem. Vi hade aldrig åkt hem därifrån men vi gick dit vi blev avsläpta, dvs slutsstationen. Där fanns ett biljettbås där vi försökte kolla när bussen hem skulle gå och vi tänkte även se om man kunde köpa biljett där. Efter mycket om och men och några varv runt det lilla biljettbåset lyckas vi läsa oss till att vi ska gå en bit längre bort till ett annat biljettbås då det första inte var bemannat.

När vi kommer fram dit är det fullständigt kaosartat, turister och greker överallt. Alla helt förvirrade och i nästan panik över att lyckas komma med någon buss. Vi upptäcker då som de flesta andra att det inte skulle gå så många fler bussar den kvällen och med tanke på taxistrejken var det nödvändigt för alla att komma med dom. Maken gick och kollade runt efter bussar medan mamma B ställer sig i en biljettkö. Pappa B och jag försöker stå lite vid sidan om och hålla alla barn samman, det var människor överallt. Tillslut lyckas mamma B köpa biljett till oss alla, bussen kommer och det blir trängselkaos. Alla försöker komma på bussen, inklusive oss. När vi märker att vi hamnar långt bak i kön ser vi plötsligt att de öppnat bakdörrarna, med stadiga grepp om alla barn rusar vi runt en hög med killar som står med resväskor och försöker få gå på.

Tack och lov står det en vakt så om man inte köpt biljett innan kommer man inte på, vi kommer på nästan bland de första och lyckas få fyra platser så att vi kan ta barnen i varsitt knä. Det hela var faktiskt lite skrämmande, man fick en bild av en krissituation där det gällde att se till att skydda sin familjoch sina nära med alla medel, man inser att starkast vinner, hade vi tvekat för mycket hade vi aldrig kommit med.

Ja som sagt, äventyr var det vi ville ha och äventyr var det vi fick!!




Duktiga barn på en av våra bussturer!


lördag 23 juli 2011

All inclusive....

Då var vi hemma igen efter två härliga veckor på Rhodos. Förväntan på resan var rätt hög, i år skulle vi testa det som så många pratar gott om nämligen "all inclusive". Vi skulle bo på flådiga Sunwing Resort i Kallithea. Vi hade faktiskt inte riktigt all inclusive utan vi valde alternativet "Inclusive", det innebar att vi fick frukost, lunch och middag, dvs barnen kunde inte gå och hämta glass och dricka när som helst och vi vuxna fick inga fria drinkar under dagen. Vi förstod senare att de som valde All inclusive tyckte att vårt allternativ var snålt medan vi tyckte att det inte kändes okej att barnen hade fri tillgång till alla onyttigheter.

Fem dagar, som vi själva fick välja vilka, under första veckan hade vi detta inclusivevalet. Första frukosten kommer vi ner i en jättematsal, det råder djungelnslag, alla knör sig fram i denna skolbespisningslika lokal. Inga glada miner här inte. Under dessa fem dagar åt vi frukostbuffé, lunchbuffé och middagsbuffé. På kvällarna var det olika teman, asiatiskt, italienskt, grekiskt mm. Vuxenbuffén var helt okej matmässigt, barnens däremot tyckte jag var fruktansvärd, friterat, friterat och åter friterat. Om det inte var chicken nuggets så var det fishfingers, pizza eller hamburgare.

En sak är säker, vi kommer aldrig välja all inclusive mer, under två veckor på hotellet funderade vi på vem som frivilligt väljer detta och hur dom kan välja det år efter år. Att vilja sitta på samma hotell och behöva äta som i en skolbespisning dag ut och dag in i en vecka eller två frivilligt är för mig en gåta. Att inte erbjuda sina barn mer av en resa än en hotellpool är konstigt tycker jag. Det värsta med dessa hotell är ju också att de ligger lite avsides, långt från mysiga tavernor så vill man hålla sig i närheten av hotellet för att barnen är trötta tvingas man att äta i hotellets lite för dyra restaurang.

Missförstå mig inte nu alla ni som bokat er semester till detta hotell, det var ett jättefint hotell men vi vill ha ut mer av en semester, vi vill ha upplevelser och äventyr. Nej, det blir som sagt aldrig mer All inclusive för oss, så lata och bekväma vill vi aldrig bli, nästa gång blir det ett litet hotell i närheten till många mysiga tavernor... 

onsdag 13 juli 2011

Vi har det bra!!

Ja vad mer kan man säga än att vi har det verkligen bra. Dagarna spenderas vid hav och pool i 37-gradig värme. Det går inte annat än att njuta av livet då!!

onsdag 6 juli 2011

Nu drar vi igen!!!....



...den här gången bär det av till Rhodos i två veckor tillsammans med vännerna Familjen B. Det ska bli så kul, vi var iväg 2008 tillsammans på Kreta och hade verkligen två superroliga, härliga veckor så nu ska vi göra en repris tänkte vi, fast på en ny grekisk ö.

Förr när jag var yngre och åkte utomlands tyckte jag att packningen var halva nöjet, det gör jag verkligen inte nu. Vi gick här och segade hela dagen igår innan vi fick tummen ur och började organisera det hela. Ärligt talat har jag fortfarande inte packat klart min väska och vi ska åka om 1,5h, men det ordnar sig. Just nu väntar jag på att nagellacket ska torka!

Här ser man varför vi har varsin väska:


Min, inte kanske helt välorganiserade.....

...och makens! Lägg märke till höjdskillnaderna!

tisdag 5 juli 2011

Kvällslur och kvällstur...

Efter en ganska lugn dag som i stället för packning och städning då blev en sydag så skulle ju den där eviga kvällsmaten fixas. Jag är ju mer en person som är intresserad av att äta maten istället för att laga den. Hur som helst insåg vi i alla fall att kaffet var slut och att lite andra saker behövdes så maken och barnen åkte iväg till Ica, själv lade jag mig på soffan med datorn på magen. Efter en väldigt liten stund hamnade datorn på bordet och jag på sidan, sussandes sött. Jag är hopplös, konstant trött, dagen har alldeles för många timmar för att jag ska orka hålla mig vaken alla dom!

Det är verkligen dumt att sova middag vid 18-tiden eller om man vill vända på det till det positiva, man blir väldigt pigg och energisk på kvällen när man sover middag vid 18-tiden. Strax innan åtta kom jag på att det vore ju jättemysigt att ge sig ut och cykla hela familjen. Då är det är bra att bo granne med en snäll familj med många barn, jag och storasyster gick upp dit och lånade både cykel och hjälm till henne eftersom vi lämnat kvar barnens cyklar i stugan. Lillebror fick åka i cykelvagnen, det var han väldigt nöjd över.

Det blev en härlig cykeltur på en mil, tjugo över tio var vi tillbaka, både barn och hund var superduktiga. Det är livet att kunna ge sig ut så här, hela familjen tillsammans...


måndag 4 juli 2011

Städdag...

Det skulle varit en städ- och tvättdag, jag började faktiskt till och med att damma men då när jag gick där i verandan och skulle svepa över fönsterbrädorna insåg jag att jag kanske skulle ta ner gungstolen vi har uppe. Jag ändrade ju om lite i verandan efter midsommar och då fanns det plötsligt plats för den. Jag har länge funderat på att måla den vit men inte riktigt orkat ta tag i det, men då, mitt i städningen kom energin. Men sedan kom jag på att maken nog hade tyckt att jag kunde målat klart räcket till verandatrappan istället för en stol och det kändes inte alls lika kul så då kom jag på att jag nog behövde sy en dyna till den istället.

Plötsligt var hemmet inte lite småstökigt längre utan verkligen jättebrötigt. Jag tog i alla fall ett gammalt lakan som hade gått sönder och satte igång med sömnaden. Som vanligt sätter jag fart lite för fort utan att riktigt ha tänkt igenom projektet så den första timmen gick nog åt till att sy och sprätta upp allt igen. Efter lite klurande hit och dit lyckades jag tillslut få ihop en dyna, självklart kom mormors monogram lite snett i stället för centrerat men det bjuder jag på. Jag menar, det ska väl synas att det är hemmagjort!?!


Kaos...

Men tillslut ett färdigt resultat!







Rätt inställning!!

De som känner mig vet ju att jag älskar att ändra om här hemma, det har jag alltid gjort ända sedan jag var liten. Egentligen byter jag inte ut sakerna så ofta men jag flyttar runt alla möbler och testar dom i olika rum. Jag har redan flera projekt som jag vill göra när sommaren är över och man behöver ha lite att greja med inomhus. Maken däremot är ju inte lika positiv till att ändra allt hela tiden, jo han låter mig hållas när det gäller att flytta möbler men blir det större projekt än så försöker han desperat stoppa mig innan jag har startat något som jag inte riktigt kan (eller orkar) slutföra.

Häromdagen lyckades maken riva ner kroken till sin badrock uppe i sovrummet. Nu kanske jag ska nämna att den nog inte trillade ner på grund av morgonrocken utan mer av tyngden av halva makens garderob som hängde på den kroken. Det lät kanske inte så farligt att en krok föll ner men med den så lossnade en bit av väggen.

Maken säger då, lite ironiskt tror jag - Oj, nu kanske vi ska passa på att tapetsera om innan vi sätter upp kroken igen.
Jag struntar i den ironiska tonen och svarar - Men älskling, du har ju blivit som jag, som ser möjligheterna!!
Då svarar han - nej älskling, skillnaden på dig och mig är att du behöver inte ens riva ner en krok för att känna behovet av att tapetsera om!

Hmm, det har han ju rätt i men jag tror ändå att han har smittats lite av min "göra om-anda"!!



Fram och tillbaka...

Nu är vi tillbaka i Borås igen, det blev en liten minisemester i stugan tillsammans med systern, hennes pojkar, mormor och morfar. Syrrans man är Indien igen men kommer tillbaka till Sverige på fredag. Maken var tvungen att jobba idag och eftersom vi åker till Rhodos på onsdag var det lika bra att vi följde med hem.

Lillebror var ledsen, han ville mycket hellre vara kvar i stugan tillsammans med kusinerna. Han funderade lite häromdagen och sa - Nu är vi alla i stugan utom T (syrrans man), sorgligt tycker jag!! Det lät så fint, vi är vana vid att vara många tillsammans där nere så jag förstår att han tyckte att det var sorgligt att han fattades, det tycker vi ju allihopa. Men när vi kommer hem från Grekland drar vi ner igen och då ska vi ha många härliga dagar tillsammans, allihopa!!


Lianen, ett nöje som roar både stora och små!!

söndag 3 juli 2011

Sommarminnen

Jag samlar på sommarminnen, man måste det för att klara den långa mörka och kalla vintern. I torsdags hade vi en supermysig dag på Liseberg, systern, hennes två pojkar, vår mamma och pappa, jag och barnen. Syrran och hennes barn hämtade upp mig hemma, efter en snabb lunch bar det av mot Göteborg där vi mötte upp mamma och pappa som hade med sig mina barn från stugan.

Efter lite köande in och en ännu längre kö till biljettkassan hade vi plötsligt åkband allihopa!! Vi startade rejält med Lisebergsbanan, barnen parade raskt ihop sig och jag och syrran lämnade över ansvaret över en nervös mamma till vår pappa. Vi ställde oss i kön och slumpen gjorde så att mamma, pappa, syrran och jag kom med tåget före barnen. Som dom ansvarsfulla vuxna vi är så hoppade vi glatt i våran vagn, tanken på att släppa före dom som stod bakom oss i kön inföll sig aldrig. Nej då, vi vinkade glatt till alla barnen när vi for i väg och lämnade över ansvaret till en 14-åring. Tur att vi har så duktiga barn, de kom så glatt efter.

Det blev verkligen en härlig dag i solen, jag kan dock konstatera att jag börjar bli kärring, jag blir åksjuk!! Det är verkligen skandal, jag som älskar att åka karusell. I fortsättningen blir det snurrkarusellstopp, kanske kan jag hålla borta åksjukan om jag bara åker berg- och dalbanor. Jag säger bara en sak, inget går upp mot Balder!! 


Åkband till alla, gammal som ung!!






Sockervadd, ett måste på Liseberg!

Redo för karuseller