Vi började att göra dessa saker, alla mattor åkte av golven och vi försökte svabba golven ofta. Detta var under köksrenoveringen och att tvätta golven varje dag var inte en möjlighet. Veckorna gick, vi lämnade in nytt prov som visade att hon fortfarande hade kvar skiten. Veterinären rekommenderade att vi avmaskade henne var tredje vecka och fortsatte hålla rent hemma. När vi började märka att magen var bra igen skulle vi åter lämna ett bajsprov.
Veckor och faktiskt månader gick. Hennes mage var konstant kass. Det pendlade mellan halvdålig till att rinna ur henne. Precis när vi tyckte att det började bli lite bättre rasade den igen. Vi var uppe minst ett par gånger per natt för att rasta henne. Hon sprang runt i panik och var man inte tillräckligt snabb kom det på golvet. Det går ju inte att hålla emot diarré.
På hennes ett årsdag gick vi till en ny veterinär för att ta vaccin. Jag drog hela förloppet och frågade hur vi skulle göra. Även denna veterinär sade allt med att tvätta golv och ta bort textiler. Hon bad också att få återkomma när hon hade läst på mer om det. Jag frågade om Lillan kunde leva med det, eftersom det kändes som en omöjlighet att få bort det. Svaret på den frågan blev också drivkraften i de månaderna som sedan skulle komma, för NEJ, hon skulle inte överleva tillslut.
Efter några dagar kom ett mejl från veterinären med vad vi behövde göra. Vi fick tips om ett rengöringsmedel som endast säljs till industrier för desinfektering av tex slakteri. Detta lyckades maken få tag i, en dunk för över tvåtusen kronor. En ångmaskin till golven införskaffades också.
Sedan slutet på mars stängde vi av halva huset. Maken och jag flyttade ner till ett rum med en fruktansvärt obekväm bäddsoffa. Varje dag har vi dammsugit och tvättat golven, varannan dag med klorin och varannan med ångmaskinen. En dag i veckan har maken svabbat av med specialmedlet.
Alla filtar och täcken Lillan varit i kontakt med har tvättats i 60 grader (parasiten överlevde inte i minusgrader eller över 60 grader ). Varje gång hon hoppade upp i sängen åkte lakanen av och tvättades. Vi rakade rumpan på henne och tvättade den flera gånger i veckan. Vi tvättade också henne med specialschampo varje vecka. För att inte återsmittas av sitt eget bajs fick hon inte längre vara lös i trädgården utan kopplas och gå en promenad VARJE gång hon behövde ut. En hund med diarré till och från behöver ut OFTA!!
Matskålarna byttes efter varje måltid och kördes i extra varmt program i diskmaskinen, vattenskålarna byttes också flera gånger varje dag. Man kan säga att det har varit ett helvete rent ut sagt. En natt när maken var bortrest stod jag storgråtandes av trötthet klockan tre på morgonen och körde ångmaskinen för tredje gången den natten. Då hade jag också varit ute på sju promenader. Jag hann knappt få ner huvudet på kudden innan den lilla stackaren sprang runt i panik över att komma ut. Förutom sömnbristen har ju också oron över henne varit så enormt tröttande.
Efter över två månader i bäddsoffan var det nu dags att lämna nytt bajsprov. Vi har hållit båda tummar och tår att allt nu äntligen skulle vara bra. Vi hade märkt stor skillnad på hennes mage, plötsligt sov hon hela nätterna, hon behövde inte ens gå ut vid halv fem utan kunde sova till sju utan problem. Frågan var ändå, var parasiten borta eller hade den bara minskat procentuellt??
Så kom då telefonsamtalet jag hade väntat på, en röst hade pratat in på telefonsvararen att provsvaret hade kommit och att jag gärna fick ringa upp. Jag slog numret med nervösa fingrar. En sköterska svarar och jag förklarar mitt ärende. Hon säger att hon måste läsa igenom Lillans journal för hon var osäker på om hon fick ge ut informationen eller om det behövde vara veterinären men jo, hon fick säga det.
Och så sa hon de magiska orden, Lillan är fri från Giardian, hon är helt frisk!
...och jag bröt ihop av lycka. Min älskade fina lilla hundtjej. ÄNTLIGEN ska jag ha ett vanligt hundliv, efter sex års oro för Morris psyke och snart ett års oro för Lillans mage så är det nu faktiskt dags att bara njuta av denna fantastiskt härliga tjej!!
