Inställd kanothelg

För fjärde året hade vi en kanothelg inplanerad med tre andra familjer. Den helgen är verkligen env årets höjdpunkter för mig, jag älskar utelivet, kärleken mellan alla barn och vuxna, gemenskapen och skratten. Allt var förberett, nya scoutmärken till lägerfiltarna var gjorda, häftet till lägerbålet var upptryckt, kanoterna var bokade. Men så kom livet emellan, en öroninflamation, en skadad rygg ett trasigt knä och världens oväder gjorde att vi fick ställa in. Jag deppade en vecka och när helgen närmade sig så bestämde sig maken och jag för att gå ut i skogen och plocka svamp. Vi skulle minsann ha en dag ute i naturen och vi skulle göra kokkaffe på primusköket. Det blev en fantastisk dag! Inte ett spår av fredagens oväder, himlen var blå och solen sken. Vi fick med oss Lillebror, två vänner och lillasyster S. Korgarna fylldes med gula kantareller, maken som fyllde år firades av vännerna och dagen slutade så smånigom hemma hos oss där hela kanotgänget fixade tapas tillsammans. Inte lika mysigt som att sitta vid lägerelden men fint ändå.. Nu är en ny helg bokad, i maj, det känns bra, men först ska vi hinna med en fjällresa tillsammans! 

 

 

 

 

Operation nr 2

I våras bröt Lillebror båda benen i vänsterarmen, det blev en ambulansfärd från gymnastikträningen och ett dygn senare kom vi hem med en gipsad kille. Nu var det åter dags för operation, den här gången för att avlägsna två spikar som hade suttit inopererade i underarmen som ett extra stöd. Lillebror var lugn och allt gick som planerat. Jag fick vara med inne i operationssalen fram till att han somnade och sedan fick jag sitta hos honom när han så smånigom vaknade upp. Ännu en gång fick jag uppleva sjukvårdens fantastiska pesonal, så mycket hjärta och medkänslighet trots att jag kunde höra hur stressigt de hade det...