Tjejhelg 2015- Lund edition

Den här helgen har jag tillbringat i Lund tillsammans med mitt tjejgäng. Vad det är mysigt att komma iväg tillsammans med vänner, att få skratta, gråta och dela sina tankar med människor man känt länge.


Jag har varit lite bokningsansvarig för den här resan så nu tänker jag dela med mig av några tips baserade på egna erfarenheter.

- Om du bokar tågbiljetter så var noga med att kolla upp att tåget stannar i den stad dina vänner bor i, observera att snabbtåg heter detta pga att de INTE stannar på alla stationer under resans gång.

- Om du bokar biljetter till fem personer boka då inte med önskemålet "sittplats med bord" till alla fem. Då får fyra personer sitta tillsammans och den femte får sitta bakom.

- Om du bokar hotellrum se till att boka dessa på ett hotell som inte delar ut nycklarna till andra gästers rum. Detta gäller om du bokar åt gifta vänner. Om du däremot ska boka åt en singelkompis kan ni ta kontakt med mig för närmre uppgifter om hotellet. Att få nyckeln till en främmande mans rum kan då istället bli en succé.

Som sagt, en härlig helg med mycket skratt! Tack tjejer för att ni finns i mitt liv!

Stolt mamma...

Innan sommaren bestämde vi att Lillebror skulle börja på redskapsgymnastik nu till hösten. Jag tycker att barnen ska röra på sig två gånger i veckan och eftersom Lillebror gillar parkouren han går på fick han utöka sin träning med redskapsgymnastik. Ja han hade egentligen fått utöka sin träning med vilken sport han än önskade men problemet var att han inte visste vad han ville göra så då anmälde jag honom till detta.

Hela sommaren har han gått med lite ångest över det här, att han skulle gå ensam utan att känna någon och han kände själv att han inte är så bra på att ta kontakt med andra. Dessutom har han funderat på om det skulle finnas andra killar i gruppen och om han kommer dö när han gör en flickis (bakåthandvolt). Vi har peppar honom hela sommaren och han har övat som en tok på handstående och hjulningar.

Så kom då dagen när han skulle iväg på första träningstillfället, han var laddad till tänderna och maken skulle vara med honom hela tiden. När jag ringde maken för att höra hur det gick satt han med en gråtandes Lillebror. Allt var svårt och alla andra barn var flera år yngre, dessutom var de flesta tjejer. När andra tillfället började närma sig kände jag att det här kommer aldrig gå, han kommer aldrig känna att gymnastiken är kul om han går i en grupp bestående av främst sjuåriga tjejer. Jag ringde upp klubben och frågade om han kunde få byta grupp till den som började en timme senare, där hade maken sett fler killar i samma ålder.

Tjejen i kansliet var jättetrevlig och tryckte in honom i den gruppen även om den egentligen var full, hon förstod vårt dilemma att hålla motivationen uppe och menade på att ett barn mer eller mindre i gruppen gjorde inget, dessutom fanns det jättemånga killar i samma ålder som Lillebror.

I onsdags var det då dags för träning i den nya gruppen, maken och jag hade träning strax efter så vi frågade Lillebror om han skulle klara sig själv. Med lite pirrig tvekan svarade han ja. Det var nog inte bara Lillebror som hade orosfjärilar i magen, maken och jag kände också av dom. Hur skulle han fixa det, tänk om de inte ropade upp hans namn, tänk om han känner att han inte klarar av svårighetsgraden. Frågorna var många i våra huvuden när vi släppte av honom utanför träningscentret.

Eftersom både maken och jag tränade var det en vän till oss som hämtade upp Lillebror när han ändå skulle hämta upp sin egen son på basketträning, han var alltså hemma före oss. När vi sedan kom hem rusade vi in till honom för att höra hur det hade gått.

Där satt han i soffan och S T R Å L A D E!! Redan i väntan på att få komma in i gymnastikhallen hade en kille kommit fram till honom och frågat vad han hette och sagt att han aldrig sett honom där förut. Denne kille kände flera andra vilket gjorde att vår Lillebror lärde känna flera stycken! Dessutom hade han börjat träna på flickis!

Jag var så stolt över honom, att han vågade och så glad över att han vann på att våga. Jag får lite ångest ibland över att jag pushar barnen för hårt och speciellt Lillebror som jag helat tiden nästan måste tvinga att göra nya saker. Den här gången växte hans självförtroende flera storlekar och hela det fina lilla ansiktet glänste av stolthet!!

Kanothelg

Förra året startade vi en tradition, en höstlig kanothelg. Då var vi iväg med familjen L en natt, i år utökade vi till två nätter och ytterligare en familj.

Det blev en fantastisk helg som började med fredagsmys i Kalv. Tänk er en stjärnklar kväll sittandes runt en brasa, popcorn på campingkök, revbensspjäll och härliga vänner,  kan man avsluta jobbveckan bättre än så?!

Det blev en ganska tidig kväll och efter en småkylig natt på hårt underlag var vi igång igen redan vid sextiden. Brasan tändes åter och pannkakssmeten rördes ihop. Efter frukosten packade vi ihop tält, sovsäckar och lastade ur all packning ur bilarna. Vi tittade lite förskräckt över allt vi hade med oss men det blev faktiskt inga problem att tillslut få med sig allt, kanoter rymmer mer än vad man tror.

Vid niotiden kom kanoterna samtidigt som fam L-T också anslöt sig. Allt packades ner och färden kunde börja. Det blev en fantastisk dag! Barn och vuxna som blandades runt i familjerna, lille Morris som på fika och lunchstoppen kunde springa okopplad. Det paddlades, metades, badades och grillades pinnbröd. Kvällen avslutades med wok i Muurikkan och ett fantastiskt roligt lägerbål. Jag kan inte med ord beskriva hur mysigt vi hade det, jag låter bilderna tala för sig själva...

Tack familjen L och familjen L-T för en mysig helg, och tack för de fina fotona!