Från att ha varit en mamma med väldigt klara och tydliga regler känner jag att ju större hon blir ju mindre kontroll har jag över uppfostran. Det är så många och stora beslut som ska tas, jag känner att de rinner mig ur händerna. De är för stora och ska tas fort och jag hinner inte med, det gör mig orolig och ledsen.
Jag känner att jag tvingas in i ett grupptryck av andra föräldrars åsikter, andra vuxna som jag har "tvingats" ihop med på grund av Storasysters umgänge. Missförstå mig inte nu, hennes vänners föräldrar är supermysiga men jag känner dom inte som jag gör med mina vänner, jag vet inte deras ståndpunkter i alla dessa beslut. Du får väl prata med dom tänker ni och visst det kanske jag kommer att göra men på något sätt måste jag reda upp mina egna åsikter först. Ska hon få åka till Knalleland själv med en kompis, hur mycket pengar får hon i så fall ta med sig?? Ska hon få sminka sig när hon ska ha fest, ska hon få sminka sig överhuvudtaget?? Har jag rätt att ta sminket hon fått, i från henne? Vad tycker JAG om alla dessa frågor???
Jag vill ge henne en stadig och trygg grund att stå på, att hon duger precis som hon är men det är inte lätt när vi lever i en verklighet där alla skriker efter så många "likes" som möjligt på Facebook och Instagram. Jag vill att hon ska förstå värdet av riktiga V Ä N N E R. Jag inser att det här bara är början av min ålderskris, att problemen bara blir större ju äldre barnen blir. Tack och lov har vi världens bästa Storasyster som är betydligt lugnare än sin mamma i allt det här, jag tror att vi tillsammans kan reda ut alla nya regler allt eftersom hon blir äldre och navelsträngen så sakteliga töjs ut...
....ett litet PS. Självklart har jag maken som stöd och självklart ska alla beslut tas av OSS men eftersom det här är min blogg så kommer mestadels bara mina tankar och funderingar här...
Lätt är det inte! Man får gå på sin magkänsla. Oftast brukar det bli rätt för ens eget barn. N fyller snart 16! Tuffa beslut var och varannan dag. Alla beslut faller inte väl ut hos henne till en början, men hon förstår ändå att vi bestämmer i slutändan än så länge. Hon har mycket frihet, men inte i allt. E (snart 13) tycker att han kan få göra i stort sett som N (vilket han såklart inte kan) så där krockar det också.... Lycka till! Kram
SvaraRaderaTack! Magkänslan säger "lås in ungen" ;)) ha ha. Jag kommer ha det lite lättare eftersom det bara skiljer ett år på M&M. Jag tror att det värsta är att jag inte riktigt själv vet vad jag tycker i alla frågor, behöver fundera ut det :) kram
SvaraRadera:) Det ger sig eftersom......Man tror att man har bestämt sig för en ståndpunkt som alltid ska gälla, men den kan snabbt bli omkullkastad. När det gäller N är konsekvens inte min paradgren fn. De blir duktiga på att argumentera för sin sak de "små" liven ;) Det funkar bäst med lite ge och ta. Kram
Radera