Liten Morris...

Det var länge sedan jag skrev här, dagarna går så fort att det är svårt att hinna få ner dem i skrift. Vad händer på Granbacken? Här är det tyst, barnen är på skolan, maken är på resa och jag sitter här hemma alldeles själv och funderar på hur lille Morrisen mår.

I går åkte jag in med honom till Blå stjärna efter att han spytt och haft diarré i tre dagar. Det var en liten, lugn, trött, uttorkad hund som jag fick lämna kvar där. Förhoppningsvis är det bara magsjuka, prover togs och ska utredas under dagen. Det var som att lämna sitt barn till Förskolan för första gången, man ville hela tiden ge massa tips. Även om det var skönt att lämna honom i trygga händer kändes det väldigt ledsamt. Han som inte vill vara ensam och hatar burar skulle nu få ett dygn just på detta sätt.

En kanyl sattes i framtassen och en tratt runt halsen. En liten tratt till en liten hund men ändå så stor att den for i golvet när jag satte ner honom, han var inte beredd på den extra tyngden. I eftermiddag ringer de för att berätta hur han mår, kanske får jag hämta honom, kanske blir han kvar. En oro skaver i magen, familjen känns inte hel utan honom hemma. Morgonkaffet fick avnjutas utan min soffkompis...