En saknad...

Jag vaknar tidigt, strax efter fem. Innan hjärnan är riktigt med hinner jag känna Morris tyngd mot mina ben. Sedan vaknar hjärnan och inser att det är omöjligt, att det bara är täcket, då kommer tårarna...

I veckan har barnen så klart varit ledsna, Lillebror hemma och Storasyster överallt. Hon har haft ett fantastiskt stöd av sina vänner. En av hennes närmsta killkompisar sa en dag till henne:

När du lider, lider hela skolan. För du är skolans lyckopiller

Igår fick jag ett sms från hennes bästa kompis (vår extradotter) där hon skrev så fint om hur hon tänker på oss och hur ledsen hon är. Förstår ni hur fina tolvåringar vi har runt oss!!