Tacksamhet...

I dag har vi tagit ett sista farväl av makens morfar, han blev 90 år. Det var en vacker begravning.

När vi kom dit visade det sig att det var prästen som vigde oss och som höll i Storasysters dop som nu skulle hålla i begravningsgudstjänsten.

Efteråt kom han fram och pratade med oss och frågade hur vi hade det. Vi har det bra, svarar vi unisont. Jag känner en enorm tacksamhet över att jag efter nio års äktenskap inte bara kan svara vår präst att vi fortfarande är gifta utan också säga att vi är L Y C K L I G T gifta. Jag känner en stor tacksamhet över att jag får dela mina dagar med mannen jag älskar, mitt stora stöd i livet.

I dag har jag känt sorg men framförallt en stor tacksamhet...