måndag 18 juli 2016

Mitt lilla hjärta...

Hur började hela historien med Lillan egentligen? Ödet, säger jag för jag tror på det, det var genom ödet jag träffade mitt livs kärlek och det var ödet som gjorde att vi nu har Lillan.

Jag hade bearbetat tanken på att ta bort Morris i någon månad när plötsligt den här bilden på Lillan dök upp på Blocket



Den lilla hunden är min, tänkte jag. Jag hade under ganska lång tid haft Beardisar på bevakning och så klart var alla söta men när den här bilden dök upp klickade till i hjärtat och jag visste att det var denna lilla Beardis jag ville ha, ingen annan.

Veckorna gick, jag klickade in på annonsen med jämna mellanrum, gick in på uppfödarens hemsida och tittade där. Tillslut gick jag in på deras Facebooksida och där fanns hon igen, en bild på bara henne med orden "two face är fortfarande otingad". Jag bombarderade maken med sms med foton på henne, jag försökte få honom att gå med på att ha två hundar. Men så en dag insåg jag att det är valpen eller Morris och jag kände hur trött hela min kropp och psyke var på att oroas över hur Morrisen mådde. Sex år tillsammans med honom, fina år men väldigt stressande år. Det kunde vara ytterligare lika många år kvar. År av att "sparka" in en hysterisk hund genom dörren innan jobbet, år av att torka kiss inomhus, år av att försöka lugna en hysterisk hund efter jobbet.

Dagarna gick, hon låg fortfarande som otingad på deras hemsida, jag såg det som ett tecken och ringde. Resten vet ni, nu är hon vår och hon är underbar!

Idag, när alla andra var ur huset, gick jag en promenad med henne. När vi kom hem till stugan igen tog jag med henne till friggeboden (där vi bor här nere), satte på FaceTime på Ipaden och lät kameran vara på. Sedan lämnade jag henne i dryga fem minuter. Första gången själv, som om jag skulle åka iväg till jobbet. Jag satt sedan inne i storstugan och följde henne på telefonen. Hon gick runt några varv innan hon rafsade ihop sin filt och lade sig avslappnat ner. Jag lät henne ligga några minuter innan jag lugnt öppnade dörren och gick in. Hon låg kvar och tittade på mig en stund medan jag stängde av Ipaden. Sedan sträckte hon på sig, gäspade och gick ut och lade sig istället.

Denna underbara lilla trygga vovve, jag älskar henne så hjärtat nästan spricker!!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar