När livet förändras...

Redan kl 11.30 kunde jag lämna jobbet idag, med en lyxig känsla i kroppen sätter jag mig i bilen och kör hemåt. När jag närmar mig vår lilla avfartsväg börjar bilarna framför mig plötsligt bromsa hårt. Jag ser plötsligt mängder av blinkande blåljus. Vi i vår lilla vägförening har länge jobbat för att kommunen ska ge oss en säkrare infart, min första tanke nu är "Jä%#ar nu har det hänt en dödsolycka. Jag försöker rulla framåt på vägrenen för att, med en växande klump i magen, försöka se om jag kan få se en skymt av bilen, vilken granne är det som förolyckats?!

Då ser jag det, mörk rök som väller fram på den annars så blå himlen, hela grannhuset står i lågor. De andra bilarna lyckades ta sig framåt medan jag svänger ner på vår lilla väg och kastar mig ur bilen till en annan granne som står i ett hav av brandmän. Huset det gäller (för er som vet hur vi bor) är det första gula på vänster sida, det som ligger precis vid stora vägen. Det visade sig att ingen var skadad, huset används som sommarhus av två äldre bröder, ingen av dom var där när branden bröt ut.

Det kändes så otroligt sorgligt, ett helt hus som bara på tjugo minuter gick från ett hus med tak och fyra väggar till en stor brinnande hög med en skorsten som det enda överlevande. Livet kan förändras fort, tack och lov att ingen kom till skada...