tillbaka till vardagen...

Jaha , då var man tillbaka till vardagen igen. Vi hade många olika lappar på barnens fack på förskolorna så nu är almanackan välfylld med olika aktiviteter och avslutningar. Idag hade Storasyster dansavslutning, inte så stor som den på julen då de är på Sagateatern. Nej idag fick vi sitta med och titta på en lektion och en inövad dans. Storasyster var verkligen jätteduktig (och nej jag är inte alls partisk som mamma). Hon hade ju missat de tre sista gångerna och hennes dansfröken fick en liten bebis mitt i terminen här, så de bytte fröken. Då fick den nya fröken göra en egen dans, vilket då Storasyster inte hann med att öva in. Men hon hade ett öga på fröken och följde faktiskt med minst lika bra som de andra barnen! Åhh vad man är stolt över sina barn!!

Hemresa med strul....

Jaha, så kom tillslut stunden vi inte ville skulle komma. När det var dags att säga hej då. Många kramar och tårar blev det. Vi satte oss i bilen och vinkade och grät, då satte chauffören på ABBA skivan. Han tyckte nog att vi behövde lite svensk tröst.
Resan till flygplatsen tog ca 1,5h, Lillebror somnade men Storasyster var helt adrenalinstinn så hon pratade konstant, om ABBA och om Mamma Mia filmen. En sexåring kan verkligen ha väldigt många funderingar om ett ämne!! När vi väl var framme på flygplasten var jag nästan yr i huvudet av allt hennes prat!

Vi checkade in våra väskor utan problem, denna gången skulle vi inte hämta ut dom i Mumbai men däremot i Bryssel.

Lillebror somnade med en gång på flyget från Bangalore. Han vaknade inte förrän vi skulle sitta fastspända för landning, men då vaknade han med besked! - Jag behöver kissa mamma!! Jaha, vad gör man!? Jag ser att han dessutom har börjat kissa lite. En flygvärd går precis förbi mig och jag suger tag i honom och frågar om det är för sent för att få gå på toaletten. Ja svarar han men vänder sig sedan till en annan flygvärdinna som svarar att vi måste skynda oss. Jag sliter ur Lillebror ur stolen och springer iväg med honom till toaletten. Där står han och kissar i två minuter!! Jag kan säga att det var lååååååånga minuter. Jag försökte hela tiden med är du färdig snart, kan du hålla dig nu?? Men han skvalar på och jag känner mig superstressad för jag väntar bara på att få höra kaptenens röst som säger till kabinpersonalen att spänna fast sig. Men han hinner faktiskt bli färdig och vi skyndar tillbaka till våra platser igen.

Framme i Mumbai är vi en halvtimme försenade och missar precis en buss som går mellan inrikes och utrikeshallen. Under tiden passar vi på att gå på toaletten då det är Storasysters tur att behöva gå. Jaha där var det sk stå-toaletter. Man får helt enkelt stå på huk över ett hål i golvet. Jag inser att det här kommer ju inte att gå smidigt för henne så vi börjar med att ta av mysbyxorna och medan jag funderar på om det inte är lika bra att ta av trosorna också kommer det en tjej från toaletten bakom mig och säger You can use the regular toilets, you don´t have to use those. Och när jag vänder mig om fanns det tre vanliga toaletter!!

Sedan var det dags för en sista dos av Indiskt trafikvett. Busschauffören kör som en galning och gör en omkörning mitt där de varnar för skarp kurva, för att slutligen ca 20 m längre fram ändå hamna i en trafikstockning. Typiskt Indien!!

Framme vid utrikeshallen står det folk och delar ut lappar som man ska fylla i, vet inte riktigt vad de är bra för men ,man ska fylla i namn, kön, nationalitet och lite andra saker som står i passet. Det är bara jag som får en så det går ganska fort att fylla i vilket var ju bra eftersom vi var sena. Sedan ställer vi oss i kön för passkontroll, när vi kommer fram visar det sig att även barnen skulle ha en sådan lapp var så jag får gå ur kön igen och fylla i deras också. Tiden går och jag hör hela tiden hur de ropar ut olika flyg och hur de ropar efter passagerare. Kön till security checken är ganska lång så jag visar mitt boardingcard för en vakt som står med några listor i handen. Men han visade bara att vi skulle står kvar i kön. Efter att ha tagit oss igenom securitychecken har vi bråttom, då visar skärmarna att de redan boardar vårt plan. Vi springer genom flygplatsen till gaten, Lillebror måste givetvis kissa då så vi rusar in på toan, snabbt ut igen och kommer till en tom gate. Ja, det står personal kvar som frågar om vi är Skoglunds och stryker oss på deras handskrivna papper. Svettiga sätter vi oss äntligen på planet, klockan är då ca halv tre på morgonen. Planet blir försenat för det var någon mer som blivit fast i security checken.

Själva flygresan gick hur bra som helst. Vi sov ganska många timmar, barnen har varit superduktiga, inte ett gnäll!

Vi landar i Bryssel en halvtimma försenade. Snabbt tar vi oss mot bagageutlämningen för att hämta upp vårt bagage. När vi stått där i 20minuter står det plötsligt att bagaget från Mumbai har slutat komma. Klockan går och det finns inte en människa att fråga. Försöker ringa maken men först får jag inte någon täckning och när jag sedan får det så får jag bara en fransk röst i luren och det var inte maken som hade gått språkkurs. Skickar ett sms till honom att han ska ringa mig med en gång, vilket han gör. Det visar sig att han inte behövt hämta ut bagaget i Bryssel och när jag tittar på bagagetaggarna står det Gothenburg på dom. Jag sliter med mig barnen och handbagaget och springer mot gaten. Storasyster får ta skorna i handen, Lillebror springer efter och ropar att han är trött i benen men fortsätter tappert ändå. Vi kommer fram till ännu en tom gate, den här gången är vi så sena så de får köra ut oss med bil till flygplanet!!

Men tillslut kom vi då fram till Göteborg, första väskan som kom på bandet var vår, och en stund senare kom de andra två. Tillslut kunde äntligen gå ut till maken som stod utanför och väntade på oss. Trots de ganska intensiva bytena känner jag mig lugn över att göra om resan, allt löser ju sig faktiskt i slutändan på ett eller annat sätt!!

Sista dagarna...

För fyra veckorsedan hade jag en så härligt känsla i kroppen. Resfeber som riktigt sög i magen. Den här veckan har jag också haft en känsla i magen men det har varit en ångestklump som bara växt mer och mer. Torsdagen kändes riktigt jobbig, det kändes i hela huset att resdagen var nära. Jag och systern var nära tårar hela tiden, J skrek på kvällen över allt som var fel och Storasyster var jätteledsen över alla hon längtade till men också över att behöva åka hem.



Fredagen, den sista dagen i Palm Meadows, fick kusinerna "ont i magen" och var tvungna att vara hemma från skolan. Systern och jag började dagen med att åka och fixa en till väska, på något sätt gick inte allt ner i dom vi hade. Ju mer jag packade ju mer shoppingkassar hittade jag i gömmorna. När väskan var inhandlad gick vi till cluben och åt lunch och sedan badade vi och njöt av solen de sista härliga timmarna vi hade kvar i Indien. Barnen lekte och hade det underbart, vi låg i varsin solstol och njöt av alla härliga skratt! Vi avslutade med glass och milkshakes innan det var dags att gå hem för dusch och den sista packningen

Vi har haft en underbar tid tillsammans med fina familjen Ekberg, det är så tomt här i Sverige utan dom och jag kan inte riktigt sluta gråta. Tänk ändå vilken tur jag har som har så fin familj!! Nu börjar nedräkningen till sommaren!!

Tack alla andra snälla svenskfamiljer i Palm Meadows som tagit emot mig och barnen under vår tid i ert lilla samhälle! Ta hand om min syster med familj!!!

Hemresa VS Vulkanen

När vi bokade resan var jag lite nervös över att åka hem själv med barnen. Inte över själva resan men över att behöva byta flyg i Mumbai och Bryssel. Denna nervositet försvann dock redan på väg ner hit för då kände jag mig helt trygg i att jag skulle kunna klara mig alldeles utmärkt själv.

Nu plötsligt har de senaste dagarnas funderingar varit kommer jag att hamna i Mumbai en vecka med barnen eller hur sjutton ska vi ta oss hem. Egentligen orkar jag knappt oroa mig för det heller. Idag har i alla fall vindarna vänt och det verkar som att vi kommer kunna ta oss hela vägen hem.

Caching och grönsaksmarknad

Idag började vi dagen med att leta efter en cache*, det var inte helt lätt att som enda vita på platsen vara diskreta och leta efter en behållare som var ca 1cm hög. Men efter lite trixande fram och tillbaka kunde systern plocka fram den!!

Tre nöjda cachare!!

* Geocaching är en världsomfattande variant av skattjakt utomhus, där man inte har någon karta. Geocacharna söker med hjälp av en Gps mottagare efter skatter (sk cacher), vars koordinater ligger utlaggda på internet. En cache är en behållare som ligger gömd och som cacharen letar upp och skriver sitt namn i loggboken.

Efter lunchen blev det en tur till frukt och grönsaksmarknaden. På parkeringen gick kossorna och åt gamla grönsaksrester och hela marknaden var full med flugor. Men det var ändå härligt att gå där bland all frukt och grönt!

Gympa, pool och pedikyr

Gårdagens morgon var lite trög. Frukosten var inte lika lockande som vanligt. Dessutom hade vi bestämt att vi skulle på gympa på morgonen. När klockan närmade sig 10.00 kastade vi oss upp på cyklarna för att åka ner till affären där gympalokalen ligger. Storasyster cyklade på egen cykel och jag hade Lillebror bak på pakethållaren. Det lutar svagt neråt hela vägen till affären men när vi kom fram kändes det nästan som champagnen från dagen innan ville komma upp. Hjälp tänkte jag, det här kommer ju aldrig gå, hoppa och springa runt. Men faktiskt så mådde jag jättebra så det var nog precis vad som behövdes!

Storasyster hade koll på armar och ben!

Utsikten från gympahallen!

Efter gympapasset cyklade vi direkt till poolen där vi svalkade av oss, härligt, härligt!! Sedan hade kära systern bokat en pedikyrtid till mig. En timmes pedikyr för ca 50kr, känns helt ok. Jag har lite problem med språket här nere. Deras engelska uttal är ju inte helt lätt att förstå och sedan pratar dom väldigt fort. Jag får verkligen koncentrera mig så fort någon pratar med mig och oftast får jag fråga om några gånger innan jag fattar vad de menar. När jag satt där och hon började med mina fötter frågade hon om jag ville att hon skulle klippa naglarna eller fila dom. Det förstod jag efter bara ett sorry, what??! Men sedan sa hon något helt obegripligt, jag tittade ner på mina fötter och försökte lista ut vad det var hon frågade om. Nu går ju inte jag på pedikyr så ofta så jag kan ju inte riktigt rutinerna, hjärnan gick på högvarv, vad kan hon mena?? Men så plötsligt efter hmm sorry what?? Aha, lemontea? No thanks! Antingen trodde hon nog inte jag kunde engelska eller så tyckte hon nog att jag hörde dåligt. Men en timme senare kom jag ut med så snygga fötter och nylackade tånaglar!!

Lillebror med sitt nya cyklop, det öppnade en helt ny värld i vattnet för honom!

Brunch på Leelas Palace

Idag har vi varit på brunch. I fem timmar!!! Ni som har läst bloggen innan har sett fotona från Leelas palace, ett helt underbart ställe. Vi var där med några vänner till systern och svågern. Sammanlagt var vi 11 personer. Det går inte ens att beskriva hur mycket fin och god mat som fanns på buffén. Vi hade fri tillgång på drinkar, vin och champagne och jag kan säga att jag blev rejält på fyllan. Vi hade supertrevligt, så lyxigt och gott!! Det fanns ett eget bufférum för barnen. Efteråt gick vi och shoppade lite och jag får nog hålla med min mor (som också varit på brunch här i Indien), man shoppar väldigt bra efter fem glas champagne och diverse drinkar!! När vi kom hem var jag i stadiet att jag hade lust att säga till barnen att de inte skulle glömma att borsta tänderna när de skulle gå och lägga sig för det kändes som att jag skulle somna före dom. Men lugn, lugn, som den perfekt mamma jag är lyckades jag ta mig samman och få dom i säng. Och nu klockan 22.00 känner jag mig riktgt nykter igen!!

Fina systern med en liten drink!!

Lillebror med marsmallows doppade i chokladfontänen!!
Mums!!