De är stora nu, mina små liv, framförallt dottern. Den där tiden när man gjorde allt för att få fem minuter av egentid har plötsligt bytts ut mot massor av ensamhet. Vi har ju alltid varit en trio med hund men plötsligt, utan förberedelse, är det nu oftast bara jag och en hund. Jag är inte redo, jag vill ha dem nära. Maken säger åt mig att jag ju alltid har jobbat för att göra dem självständiga. Han har rätt i det, jag har uppfostrat dem utefter principen "ni klarar det själva, pröva", men nu när de faktiskt klarar det mesta själva är jag inte alls redo. Stoppa tiden! Bli små! Kom tillbaka! Men så plötsligt kommer hon, ledsen över något som hänt, trött eller med bekymmer som måste lösas. Hon kryper upp hos mig i soffan, ligger mot mitt bröst. Jag stryker genom håret, känner hjärtat slå mot mitt, tänker att det här är min förstfödda, min allra finaste tjej. Så här har hon legat många gånger förr. Jag känner att jag behöver henne men jag känner också att hon behöver mig. Det känns bra i hjärtat!
tisdag 15 november 2016
En mammas längtan...
De är stora nu, mina små liv, framförallt dottern. Den där tiden när man gjorde allt för att få fem minuter av egentid har plötsligt bytts ut mot massor av ensamhet. Vi har ju alltid varit en trio med hund men plötsligt, utan förberedelse, är det nu oftast bara jag och en hund. Jag är inte redo, jag vill ha dem nära. Maken säger åt mig att jag ju alltid har jobbat för att göra dem självständiga. Han har rätt i det, jag har uppfostrat dem utefter principen "ni klarar det själva, pröva", men nu när de faktiskt klarar det mesta själva är jag inte alls redo. Stoppa tiden! Bli små! Kom tillbaka! Men så plötsligt kommer hon, ledsen över något som hänt, trött eller med bekymmer som måste lösas. Hon kryper upp hos mig i soffan, ligger mot mitt bröst. Jag stryker genom håret, känner hjärtat slå mot mitt, tänker att det här är min förstfödda, min allra finaste tjej. Så här har hon legat många gånger förr. Jag känner att jag behöver henne men jag känner också att hon behöver mig. Det känns bra i hjärtat!
måndag 7 november 2016
Den årliga halloweenfesten..
söndag 6 november 2016
Lillebrors rum
Det är väldigt tyst här på bloggen men i det verkliga livet händer det desto mer. Lillan växer så det knakar och är världens goaste hund. Köksrenoveringen är i full gång och Lillebror har äntligen fått göra om i sitt rum!
När Lillebror fyllde år fick han en specialbeställd fototapet att ha som fondvägg i sitt rum. Den har nu legat sedan i augusti och väntat på att få komma upp på väggen.
När vi gjorde Storasysters rum fick vi pärlspontsskivor över och dessa kom nu upp på väggen. Nytt golv, nytt skrivbord och ny skrivbordsstol inhandlades för födelsedagspengar och en torsdagskväll var vi äntligen klara för tapetsering.
Tapeten var på en enda stor rulle och skulle klippas efter markeringar. Jag började med detta och inser efter ett tag att det aldrig skulle räcka till hela väggen. Tapeten var beställd efter väggens mått och jag letar på datorn efter vad jag fyllde i för mått. Det visar sig att jag fyllt i 2,30 istället för 4,30m!!
Jag blev helt knäckt. Skriver ett mejl till företaget och frågar om det går att köpa till och på något sätt skarva på. Får till svar att det inte blir bra men att jag ska göra en beställning på resterande två meter och betala för dessa men att de sedan gör en ny rulle på 4,30!! Så fantastiskt generöst av dem!
Jag upptäckte dessutom att det var ett Boråsföretag så på fredagen kunde jag (och en flaska vin) åka dit och hämta upp min tapet och rummet blev trots allt klart den helgen.
Ett stort tack till REBEL WALLS för fantastisk service!!
Tyvärr hade jag ingen annan bild från innan renoveringen
Efter!
Tapet: Rebel Walls, Lakan: Af Swedala, Lampa: PR Home
När Lillebror fyllde år fick han en specialbeställd fototapet att ha som fondvägg i sitt rum. Den har nu legat sedan i augusti och väntat på att få komma upp på väggen.
När vi gjorde Storasysters rum fick vi pärlspontsskivor över och dessa kom nu upp på väggen. Nytt golv, nytt skrivbord och ny skrivbordsstol inhandlades för födelsedagspengar och en torsdagskväll var vi äntligen klara för tapetsering.
Tapeten var på en enda stor rulle och skulle klippas efter markeringar. Jag började med detta och inser efter ett tag att det aldrig skulle räcka till hela väggen. Tapeten var beställd efter väggens mått och jag letar på datorn efter vad jag fyllde i för mått. Det visar sig att jag fyllt i 2,30 istället för 4,30m!!
Jag blev helt knäckt. Skriver ett mejl till företaget och frågar om det går att köpa till och på något sätt skarva på. Får till svar att det inte blir bra men att jag ska göra en beställning på resterande två meter och betala för dessa men att de sedan gör en ny rulle på 4,30!! Så fantastiskt generöst av dem!
Jag upptäckte dessutom att det var ett Boråsföretag så på fredagen kunde jag (och en flaska vin) åka dit och hämta upp min tapet och rummet blev trots allt klart den helgen.
Ett stort tack till REBEL WALLS för fantastisk service!!
Tyvärr hade jag ingen annan bild från innan renoveringen
Efter!
Tapet: Rebel Walls, Lakan: Af Swedala, Lampa: PR Home
onsdag 3 augusti 2016
En korg till Lillan...
Jag har sökt efter en söt liten fåtölj eller minisoffa/kanapé till Lillan, gärna med svarvade ben eller maffiga tassar. Egentligen har jag inte hett upp den idén men så länge tänkte jag att hon kunde få en korg att ligga i....
....alternativt gnaga upp.
Sagt och gjort, jag gjorde en second hand-tur, samtidigt som jag också passade på att öva Lillan på att vara ensam hemma. Det blev ett verkligt kap, 60 spänn för en rejäl korg, den var så stor att jag fick cabba ner taket för att få in den i bilen.
Väl hemma hjälptes vi åt att fixa till den, en liten madrass och ett skönt täcke. Där ungefär tog Lillans intresse för korgen slut. Efter att snabbt ha testat korgen, ja det gjordes lite mot hennes vilja, hoppade hon ur. Nu sitter jag själv i den för att få den att verka härlig och rolig. Lillan ligger bredvid med slutna ögon. Jag tar det som ett tecken på att hon visualiserar sig själv i den, inte att hon sover...
....alternativt gnaga upp.
Sagt och gjort, jag gjorde en second hand-tur, samtidigt som jag också passade på att öva Lillan på att vara ensam hemma. Det blev ett verkligt kap, 60 spänn för en rejäl korg, den var så stor att jag fick cabba ner taket för att få in den i bilen.
Väl hemma hjälptes vi åt att fixa till den, en liten madrass och ett skönt täcke. Där ungefär tog Lillans intresse för korgen slut. Efter att snabbt ha testat korgen, ja det gjordes lite mot hennes vilja, hoppade hon ur. Nu sitter jag själv i den för att få den att verka härlig och rolig. Lillan ligger bredvid med slutna ögon. Jag tar det som ett tecken på att hon visualiserar sig själv i den, inte att hon sover...
lördag 30 juli 2016
När sommaren är som bäst...
Lycka är en varm sommarkväll. Att packa med sig kvällsmaten och dra ut på klipporna, det gjorde vi en kväll.
Nybakat focaccia, goda korvar, ost och vin packades ner i cykelkärran tillsammans med badkläder, engångsgrillar och krabbfiskespön.
Det blev en kväll där vi njöt av solen, maten, vackra vyer och att bara vara tillsammans i en härlig blandning av olika åldrar. Ett minne att plocka fram en regnig, kall höstdag...
Nybakat focaccia, goda korvar, ost och vin packades ner i cykelkärran tillsammans med badkläder, engångsgrillar och krabbfiskespön.
Det blev en kväll där vi njöt av solen, maten, vackra vyer och att bara vara tillsammans i en härlig blandning av olika åldrar. Ett minne att plocka fram en regnig, kall höstdag...
måndag 18 juli 2016
Mitt lilla hjärta...
Hur började hela historien med Lillan egentligen? Ödet, säger jag för jag tror på det, det var genom ödet jag träffade mitt livs kärlek och det var ödet som gjorde att vi nu har Lillan.
Jag hade bearbetat tanken på att ta bort Morris i någon månad när plötsligt den här bilden på Lillan dök upp på Blocket
Den lilla hunden är min, tänkte jag. Jag hade under ganska lång tid haft Beardisar på bevakning och så klart var alla söta men när den här bilden dök upp klickade till i hjärtat och jag visste att det var denna lilla Beardis jag ville ha, ingen annan.
Veckorna gick, jag klickade in på annonsen med jämna mellanrum, gick in på uppfödarens hemsida och tittade där. Tillslut gick jag in på deras Facebooksida och där fanns hon igen, en bild på bara henne med orden "two face är fortfarande otingad". Jag bombarderade maken med sms med foton på henne, jag försökte få honom att gå med på att ha två hundar. Men så en dag insåg jag att det är valpen eller Morris och jag kände hur trött hela min kropp och psyke var på att oroas över hur Morrisen mådde. Sex år tillsammans med honom, fina år men väldigt stressande år. Det kunde vara ytterligare lika många år kvar. År av att "sparka" in en hysterisk hund genom dörren innan jobbet, år av att torka kiss inomhus, år av att försöka lugna en hysterisk hund efter jobbet.
Dagarna gick, hon låg fortfarande som otingad på deras hemsida, jag såg det som ett tecken och ringde. Resten vet ni, nu är hon vår och hon är underbar!
Idag, när alla andra var ur huset, gick jag en promenad med henne. När vi kom hem till stugan igen tog jag med henne till friggeboden (där vi bor här nere), satte på FaceTime på Ipaden och lät kameran vara på. Sedan lämnade jag henne i dryga fem minuter. Första gången själv, som om jag skulle åka iväg till jobbet. Jag satt sedan inne i storstugan och följde henne på telefonen. Hon gick runt några varv innan hon rafsade ihop sin filt och lade sig avslappnat ner. Jag lät henne ligga några minuter innan jag lugnt öppnade dörren och gick in. Hon låg kvar och tittade på mig en stund medan jag stängde av Ipaden. Sedan sträckte hon på sig, gäspade och gick ut och lade sig istället.
Denna underbara lilla trygga vovve, jag älskar henne så hjärtat nästan spricker!!
Jag hade bearbetat tanken på att ta bort Morris i någon månad när plötsligt den här bilden på Lillan dök upp på Blocket
Den lilla hunden är min, tänkte jag. Jag hade under ganska lång tid haft Beardisar på bevakning och så klart var alla söta men när den här bilden dök upp klickade till i hjärtat och jag visste att det var denna lilla Beardis jag ville ha, ingen annan.
Veckorna gick, jag klickade in på annonsen med jämna mellanrum, gick in på uppfödarens hemsida och tittade där. Tillslut gick jag in på deras Facebooksida och där fanns hon igen, en bild på bara henne med orden "two face är fortfarande otingad". Jag bombarderade maken med sms med foton på henne, jag försökte få honom att gå med på att ha två hundar. Men så en dag insåg jag att det är valpen eller Morris och jag kände hur trött hela min kropp och psyke var på att oroas över hur Morrisen mådde. Sex år tillsammans med honom, fina år men väldigt stressande år. Det kunde vara ytterligare lika många år kvar. År av att "sparka" in en hysterisk hund genom dörren innan jobbet, år av att torka kiss inomhus, år av att försöka lugna en hysterisk hund efter jobbet.
Dagarna gick, hon låg fortfarande som otingad på deras hemsida, jag såg det som ett tecken och ringde. Resten vet ni, nu är hon vår och hon är underbar!
Idag, när alla andra var ur huset, gick jag en promenad med henne. När vi kom hem till stugan igen tog jag med henne till friggeboden (där vi bor här nere), satte på FaceTime på Ipaden och lät kameran vara på. Sedan lämnade jag henne i dryga fem minuter. Första gången själv, som om jag skulle åka iväg till jobbet. Jag satt sedan inne i storstugan och följde henne på telefonen. Hon gick runt några varv innan hon rafsade ihop sin filt och lade sig avslappnat ner. Jag lät henne ligga några minuter innan jag lugnt öppnade dörren och gick in. Hon låg kvar och tittade på mig en stund medan jag stängde av Ipaden. Sedan sträckte hon på sig, gäspade och gick ut och lade sig istället.
Denna underbara lilla trygga vovve, jag älskar henne så hjärtat nästan spricker!!
onsdag 13 juli 2016
Pyssel i stugan...
Efter ett par dagar i ett regnigt Borås bestämde vi oss för att dra till stugan i stället. På väg ner tog vi vägen om Panduro, trots allt vågar man inte lita på vädergudarna helt och hållet och lite pyssel är ju aldrig fel.
Vi är ju lite inne i scoutsvängen och jag satt och surfade på scoutshopens hemsida då Lillebror ville ha några märken till sin scoutskjorta. Där hittade jag fina söljor, vad är det kanske ni undrar nu. Det är en liten ring som håller ihop snibbarna på scouthalsdukarna. Det fanns fina flätade i läder men så fanns det lite coola i paracord. Jag visade dem för Lillebror och vi bestämde oss för att testa att göra en sådan själv.
Idag tog vi fram panduropåsen och satte fart. Lillebror gjorde sölja och systersonen och jag gjorde armband. Riktigt kul att göra och ett bra tidsfördriv en blåsig eftermiddag...
Vi är ju lite inne i scoutsvängen och jag satt och surfade på scoutshopens hemsida då Lillebror ville ha några märken till sin scoutskjorta. Där hittade jag fina söljor, vad är det kanske ni undrar nu. Det är en liten ring som håller ihop snibbarna på scouthalsdukarna. Det fanns fina flätade i läder men så fanns det lite coola i paracord. Jag visade dem för Lillebror och vi bestämde oss för att testa att göra en sådan själv.
Idag tog vi fram panduropåsen och satte fart. Lillebror gjorde sölja och systersonen och jag gjorde armband. Riktigt kul att göra och ett bra tidsfördriv en blåsig eftermiddag...
måndag 11 juli 2016
Kanothelg i Nittorp
så var det då dags för den årliga kanothelgen och i år körde vi på en repris av 2014 då vi också paddlade Jälmån, då var det bara vi och familjen L i år var vi fyra familjer med på resan.
Efter att ha packat bilen till bristningsgränsen kom vi tillslut iväg på fredagens eftermiddag. Jo vi fick vända två gånger för Lillebror hade glömt sin mobil på laddning och andra gången för att han glömt dra ur laddaren ur kontakten. Som tur var hade vi inte kommit mer än till vår lilla väg så det var inga problem. När vi andra gången körde hemåt funderade Storasyster över det här med att bo i vindskydd, när hon frågar oss om det inte är enklare att bo i vindskydd än i tält vänder sig maken om och tittar på mig med uppskärrade ögon och utbrister -TÄLTET!!! Ja vi hade tydligen glömt den lilla detaljen.
Fredagskvällen gick åt till att sätta upp tält och hängmattor till de som sov i sådana, vi sov i vindskydd den här helgen. Vi åt revbensspjäll och drog igång lägret med flagga, filtar, häften och ett chiffer som barnen skulle lösa för att komma åt några siffror.
Lillan var helt slut efter att ha sprungit lös i skogen och lekt med en annan hund som familjen L/T var hundvakt åt, hon sov som en bebis hela natten. Vid sextiden på morgonen var maken , Lillan och jag uppe. Maken tände en brasa i den kyligt fuktiga morgonluften, vi kokade ihop sylt över öppen eld, av blåbären jag plockat dagen innan. Jag satte en gryta med gröt över elden och maken lyckades fånga två små abborrar som vi också lade vid elden. Det var magiskt, vi stod på bryggan och det kom ånga upp från sjön, brasan sprakade, göken gol. Hela kroppen fylls av välbehag och ro.
När resten av gänget vaknade bjöd familjen L på pannkakor, ni inser att vi hade det bättre än ett femstjärnigt hotell! Vid tiotiden hade vi packat ihop allting och begett oss till kanoterna där vi också ställde bilarna. Det blev en härlig dag med paddling, det är en sådan lycka att se alla barn och vuxna blandas i olika konstellationer. Vi gjorde stopp för både fika och lunch, knasigt nog blev lunchstället samma som vi hade sovit på mellan fre-lör.
Runt tretiden var vi framme vid ett vindskydd och det bestämdes att här skulle vi slå läger för natten. Ännu en gång satte alla i gång med att få upp tält och hängmattor. Lillebror sov med familjen L i hängmatta medan Storasyster, maken och jag sov i vindskyddet. Det är fantastiskt mysigt att sova i vindskydd, att somna till ljudet av brasan som sprakar.
Eftermiddagen spenderades med att fiska, bada, plocka svamp och bara umgås. Senare på kvällen blev det pulled pork-tacos gjorda på murrikkan över öppen eld. Efter maten hördes plötsligt rop på hjälp, det var Professor Drövel som stod fastlåst vid ett träd. Barnen som hade löst sina uppgifter fick hjälpa honom att slå in den rätta koden på cykellåset för att få loss honom, sedan drog lägerbålet igång. Lillebror var med i lägerbålskommittén och var med och höll i det hela. Jag är så stolt över att han vågade detta. Det blev lekar, sång och skådespel och framför allt väldigt mycket skratt. När alla lekar var över gav Professor Drövel en sista ledtråd till skatten. Barnen lyckade knäcka även denna gåta och fick fram en stor låda full av marsmallows, chips och choklad, lyckan var total!
Vi somnade gott efter en heldag full av aktiviteter.
Söndagens frukost var inte sämre än lördagens, denna dag blev det återigen pannkakor (dock utan sylt), smörstekta kantareller och nybakade scones, väldigt lyxigt.
Lagom till att vi hade packat ihop alla våra saker kom ett fint sommarregn men vad gör väl det när man sitter i en kanot med ett helt gäng fina vänner! Det blev paddling fram till lunch då vi bröt upp och begav oss hemmåt. En underbar helg var över men minnena finns i hjärtat...
fredag 8 juli 2016
Kanothelg
För tredje året i rad åker vi på en kanothelg med fina vänner. I år blir vi fyra familjer som drar iväg, åtta barn och åtta vuxna plus två hundar så det blir nog lite av en cirkus. Vi är två par som har planerat upp helgen och i år går vi "all in".
Vi blev inspirerade av våra söners scoutläger ,som hade temat Harry Potter, och har nu planerat upp helgen efter ett annat tema, nämligen Professor Drövels hemlighet. Ni kommer väl ihåg det klassiska norska barnprogrammet från åttiotalet!?
Hur som helst, Lillebror ritade ett snyggt lägermärke med PDH (Professor Drövels Hemlighet). Jag har sytt snygga lägerfiltar till alla sexton, gjort lägermärken för de andra åren, sytt en flagga, tillverkat en karta och gjort en lägerbok med all information som behövs för den här helgen. Familjen L har skrivit en historia om Professor D, gjort uppdrag inför lördagen som måste lösas för att hitta skatten och skrivit en lägersång.
De andra familjerna vet ingenting och ikväll drar vi igång med en lägerinvigning! Halva veckan har varit fylld av pyssel! Lööööv it! Och det bästa med det är att jag är övertygad om att de andra familjerna kommer uppskatta allt jobb och vi alla kommer få en toppenhelg!!
Lägerfiltar
Flaggan
Lägerboken
Hjälpreda
Skattkarta
Skatten
Vi blev inspirerade av våra söners scoutläger ,som hade temat Harry Potter, och har nu planerat upp helgen efter ett annat tema, nämligen Professor Drövels hemlighet. Ni kommer väl ihåg det klassiska norska barnprogrammet från åttiotalet!?
Hur som helst, Lillebror ritade ett snyggt lägermärke med PDH (Professor Drövels Hemlighet). Jag har sytt snygga lägerfiltar till alla sexton, gjort lägermärken för de andra åren, sytt en flagga, tillverkat en karta och gjort en lägerbok med all information som behövs för den här helgen. Familjen L har skrivit en historia om Professor D, gjort uppdrag inför lördagen som måste lösas för att hitta skatten och skrivit en lägersång.
De andra familjerna vet ingenting och ikväll drar vi igång med en lägerinvigning! Halva veckan har varit fylld av pyssel! Lööööv it! Och det bästa med det är att jag är övertygad om att de andra familjerna kommer uppskatta allt jobb och vi alla kommer få en toppenhelg!!
Lägerfiltar
Flaggan
Lägerboken
Hjälpreda
Skattkarta
Skatten
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)