Mössor på gång...

Här sitter jag i morgonrock och om 30 minuter ska jag lämna barnen på dagis, det blir till att skynda idag också. Här kommer i alla fall lite foton på olika mössor...

Höstmössa till A

en beställning till en liten nyfödd tjej

mössa till Lillebror

Jag behöver pysselvänner!!!

Jag saknar pysselvänner här i Borås! Mina kompisar här tycker att det är toppen att det finns affärer där man kan köpa saker färdiga i stället för att försöka tillverka allt själv.

Det var rätt länge sedan jag pysslade nu men i veckan när jag var sjuk sydde jag faktiskt några mössor. Sedan började jag också att försöka sy ett överdrag till en fåtölj, ett projekt som inte riktigt är i hamn ännu.

Hur som helst, nu är skaparlusten tillbaka och jag kom på att det vore kul att göra egna blockljus. Jag chattade med svägerskan på facebook och skrev att jag var lite sugen på att göra ljus, hennes kommentar tillbaka var " Nej nu måste jag säga att det finns färdiga att KÖPA". Ingen ljusstöparkompis där inte.

Idag kom jag på idéen att jag faktiskt kan fråga maken, han kanske skulle kunna tycka det var kul om man gjorde det som ett familjeprojekt.

Jag såg ett program på TV där man lärde sig hur man skulle "fostra" sin man med samma teknik som man gör vid hunduppfostran. Med detta i bakhuvudet sa jag med glad, ljus stämma: -Skulle du tycka att det vore kul att göra ljus?
Maken (med väldigt skeptiskt frågande stämma): - Stöpa ljus??!!
Jag (fortfarande med glad stämma): - Nej, inte STÖPA, göra blockljus!!
Maken tittar på mig, ler och svarar - Skulle du tycka att det var roligt att följa med på bilmässa?

Summan av det hela: vi ska inte göra ljus tillsammans ( och nej, hunduppfostran var inte min starka sida när jag hade hund heller)

Hmm, lyckad bokning eller...?

Jaha, då har man bokat in ännu en hotellweekend! Förra gången gjorde maken bokningen och ni som läste förra inlägget vet ju att det blev ganska lyckat!

Vi åker alltid till Malmö och julhandlar med min bästa kompis och hennes make. Nu var det dags att boka årets färd. Ibland har maken haft gratisnätter men i år var de slut så vi skulle bo som vanligt folk. Min vän hade en hotellcheck från Coop men jag hittade inga lediga rum det datumet vi ville åka så jag letade vidare.

Efter mycket om och men lyckades jag hitta hotellrum på Scandic som ligger mitt i Malmö. Jättefint hotell såg det ut att vara och riktigt billigt, 693kr/natt. För säkerhetsskull gick jag in och kollade bilder på rummen och läste på lite vad de olika rummen innebar.

Sedan ringde jag upp kompisen och vi satt med varsin dator i knät och gjorde bokningen samtidigt. Ett rum var, med 2 personer i varje rum, inga barn. Som extra tillval fyllde vi i "icke rökare". Sedan tryckte vi på BOKA och allt var frid och fröjd....

... ända tills jag råkar se "sängval: enkelsäng med en extra utdragssäng". Kanske inte riktigt vad vi hade tänkt oss. - Pix för sängen!!

Hmm, makens säng??

VIP- ett liv för mig!

Mannen och jag var på hotellweekend fre - sön. Han hade hotellcheckar så vi tog med oss några vänner och åkte till Billingehus i Skövde. Det gäller ju att kolla upp att hotellet har maximalt med extra utbud förutom själva rummet. I Skövde fanns det både bastu, gym och spa, perfekt tänkte vi och bokade två rum. När vi kommer dit är hela hotellet fullt av ungdomar, tydligen hade Sveriges elevråds föreningsmöte där den här helgen. Maken går fram och ska checka in oss och då undrar tjejen om det går bra att vi får sviten. Vi skulle få dela den med det andra kompisparet som var med.

Min första reaktion var, hjälp jag har inget nattlinne med! Men det var lugnt för det skulle finnas två separata sovrum. När vi kommer upp till rummet visade det sig att vi hade som en hel våning för oss själva. Det fanns 4 sovrum (nu skötte sig karlarna så det var ingen som behövde utnyttja extrarummen), ett stort gemensamt vardagsrum med tillhörande matsal, flera duschar och toaletter och en EGEN bastu!!! Hur lyxigt som helst!

Efter en härlig helg med god mat och trevligt sällskap var det dags att lämna lyxen och åka hemåt. När vi parkerade bilen möttes vi av en trött farfar, en vild storasyster som sprang omkring och hoppade och en lillebror i för liten jacka, mysbyxor och mössan korvigt ovanför öronen. Så där så man genast tänker på Toker i Snövit. Båda barnen kom i full galopp och vi fick härliga kramar. Då kände jag att vi trots allt inte hade lämnat lyxen bakom oss för den fanns ju faktiskt precis framför oss!!

Stress, stress, stress...

Varför blir mitt liv så stressigt hela tiden?! Har vi bråttom nu igen säger Storasyster till mig när rusar in på dagis med andan i halsen.

Idag hade storasyster dans, den börjar kl 17.15 i stan. Med tanke på trafiken genom Borås vid den här tiden är det lämpligt att komma iväg 25 minuter innan. Lillebror börjar bli förkyld och jag har känt mig lite halvt hängig och trött den sista tiden.

Vi somnade en stund på soffan men duktig som jag är har jag satt klockan att ringa så vi har bra med tid innan vi måste iväg. När det börjar närma sig tar jag fram danskläderna till storasyster och säger till henne att byta om. Sedan passar jag på att göra ett toalettbesök, då kom jag på att jag i morse hade satt på en maskin tvätt. Jag hinner slänga i den i tumlaren innan vi åker, tänker jag och börjar ösa över tvätten från tvättmaskinen. Det tar ju inte jättelång tid men sedan har jag ju en blus som jag måste hänga, den blir inte bra att tumla. Jag skakar blusen och hänger den snyggt på en galge, samtidigt som jag slänger ett öga på klockan, 16.53!!!

- Storasyster, på med skorna vi har BRÅTTOM!! ropar jag till henne samtidigt som jag springer upp för trappan för att leta upp en vinterjacka till mig själv. Just i denna stressiga stund kändes det helt omöjligt att lämna huset för att sätta mig i bilen och ha på mig höstjackan!! När jag väl fått fram jackan sliter jag på mig den och rusar ner till soffan där Lillebror fortfarande sover!

Upp med honom, och ut i hallen. Sätter honom på bänken och trycker på skorna samtidigt som jag ropar till Storasyster att hon ska packa frukt, det känns som att en höjning av Lillebrors blodsocker kommer behövas inom snar framtid.

Ut med båda barnen i bilen, spänner fast lillebror och kastar mig in där fram och drar i väg med en rivstart. När jag kör vår lilla grusväg i 60km/h hoppas jag att grannarna inte ser mig, för i vanligt fall brukar vi klaga på att en annan granne kör alldeles för fort.

Kör som blådåre genom stan, får självklart en parkering som ligger längst i från biljettautomaten. Springer dit med mina kronor i handen samtidigt som jag ropar till barnen att de ska knäppa loss sig. Tillbaka igen med biljetten i högsta hugg. Tar Lillebror i handen och börjar springa mot danslokalen. Efter några meter inser jag att det här tar alldeles för lång tid. Tar Lillebror på ryggen och fortsätter i full galopp. Storasyster har en tävlingsinstinkt som heter duga, ju fortare jag springer desto fortare springer hon.

Vi rusar tre trappor upp, kommer flåsande in i en överfull lokal. Jag genomsvett av vinterjacka och en son på ryggen. Storasyster vet vad som ska göras så hon tar av sig skorna och springer in och tar på dansskorna. Jag sjunker utmattad ner på en stol med Lillebror och kan äntligen pusta ut.

Vilken tur att jag lade in tvätten i torktumlaren innan vi åkte hemifrån. Mitt liv kommer ju kännas MYCKET bättre när tvätten är torr kl 18.05 istället för 19.30 som den skulle ha varit om jag tagit hand om tvätten efter dansen, eller hur?!

Vart tar åren vägen?

I dag tog storasyster hål i öronen. Vår lilla tjej har blivit så stor så att hon har hål i öronen!! Ja, det kanske ska erkännas att hon själv inte direkt har tjatat sig till det här, snarare är det nog så att hennes mamma har gjort det. Fast jag skyller på farmor, hon ville göra det här när storasyster bara var 2 år, så det är hon som sått fröet i min hjärna.

Hur som helst, idag skulle vi fixa födelsedagspresent till morfar, vi passade på att äta lunch ute och då låg restaurangen bredvid ett piercingställe. Då frågade pappan henne om hon inte skulle passa på att ta hål. Det syntes på hela henne att hon faktiskt hade börjat fundera på det, så dom lyhörda föräldrarna började genast med peptalk.

Fem minuter senare satt hon på en stol i en salong, hon valde ett par små, rosa glittriga blommörhängen och sedan var det dags. Mannen i affären tog fram "pistolen" och sköt in örhänget i det första örat. Den ömma modern stod bredvid och tog kort med mobilen.

Då bröt hon i hop och började gråta. Mannen backade undan och visste inte riktigt vad han skulle göra. Jag kände lite panik för det skulle ju verkligen inte vara snyggt om hon bara skulle ha ett hål. Nu kör vi på och tar det andra örat försökte jag med lite hurtig stämma samtidigt som svetten började bryta ut. Tapper som hon är gick hon med på det och han fixade det andra örat också.

Vi lämnade affären med ett gråtande barn och två skamsna föräldrar. Snabbt gick vi över gatan till den närmsta godisaffären där hon fick en klubba. Sedan gick vi och handlade morfars present samtidigt som pappan och jag pratade med hurtig stämma för att lätta upp stämningen och vårt samvete.

PS. För er som undrar hur det stackars barnet mår efter den här traumatiska upplevelsen kan vi meddela att hon är stolt som en tupp!

Saknad

Varför är det så att saknaden blir större när avståndet blir längre? Det borde ju inte spela så stor roll, i alla fall inte till en början. Man träffar ju inte sina nära och kära varje dag i vanligt fall och inte har man en malande klump i magen för det.

Beror det på att man vet att man inte kan ses när man vill eller har det att göra med var i världen den andra befinner sig. Hade det varit lättare om någon man tycker om flyttade till Haparanda? Där vet man ju att kulturen och språket är dessamma som här hemma. En sak är säker, utan Internet hade saknaden varit mycket värre

FOTO: www.fotoakuten.se

Hösten är här!

Vi var i stugan i Falkenberg i helgen. Det blåste nästan storm. Det är lite sorgligt när hösten kommer, plötsligt inser man att det blir inga fler bad och inga mysiga helger tillsammans med familjen.
Vi tog en promenad vid havet, trots att det blåste så man knappt kunde gå rakt så kunde jag nästan känna hur det kändes i somras Hur solen värmde min kropp under joggingturen. Ni vet när man går ut rätt tidigt på morgonen, innan det blivit för varmt men man vet att det kommer bli en härlig dag, temperaturen är precis lagom för att springa i.

Härliga minnen som man får leva på tills värmen kommer tillbaka!