Lycka är ...

Storasyster går på barndans. Varje jul avslutas terminen med en stor dansshow på Sagateatern här i Borås. Då får alla grupper som tränar på dansstudion göra ett nummer och så även de lite yngre barnen. Det är väldigt fint gjort och alla shownumren följer ett tema. I år hette showen "Legender".

Klockan 14.15 lämnade jag in en lite nervös tjej, klädd i vita tights och vitt linne. Sedan var det bara att vänta. Klockan 15.00 drog showen igång.

Efter att ha tittat på sju nummer var det äntligen dags, nu var det Storasysters tur. Till tonerna av Elvis vickade hon på rumpan och gjorde fina handrörelser, snurrade och hoppade. Jag trodde att jag skulle spricka av stolthet, hon var så duktig! Tårarna rann samtidigt som jag inte kunde låta bli att skratta åt dessa fina små flickor med putande små magar!

Konstigt egentligen, vi såg så många fina duktiga barn under kvällen men ändå var vår flicka bäst!!

Lycka är att se sin fina flicka stråla på en stor scen inför stor publik!

En cool Elvis-tjej med tightsen bak och fram!

Torsdagsstädning

På torsdagar slutar jag klockan 13.00. Det känns som en given dag att städa huset på, så att det är fint till helgen. Jag tycker verkligen att det är tråkigt att städa. En dag frågade maken om jag var ledsen. Jag kom fram till att jag blir smått deprimerad av hushållsarbete. Maken gick genast i försvar, vilket han inte behövde för jag svarade ju bara på hans fråga.

Hur som helst så känns det knäppt att vänta med städningen till maken är hemma vi 18-tiden. Men samtidigt, varför ska jag städa helt ensam??

Sagt och gjort, när vi kom hem en torsdag så skickade jag upp barnen med varsin trasa och en hink vatten. Dom fick hårda förmaningar om att trasorna ska vridas ur ordentligt, det får inte droppa. Deras uppgift blev vårt sovrum dvs skrivbordet och nattduksborden och deras egna sovrum. Jag skulle ta undervåningen så länge. När vi var klara lovade jag städfika.

Barnen tog hinken och släpade upp den för trappan. När de hade tagit varsitt nattduksbord började Lillebror tröttna. Efter lite hot om att inte få något fika (jag är inte pedagog på min fritid) fortsatte han en stund till. Efter ytterligare en liten stund hör jag Storasyster skälla på honom för att han inte hjälper till. Hon håller tappert på att torka skrivbordet medans Lillebror läser en bok.

Efter en del gnäll och hot blev det tillslut städfika för alla, men vi sparade ingen bulle till pappan för han hade ju faktiskt inte varit med. Så nu har vi en ny tordsagstradition!

Hmm, undrar om det är för tidigt att lära en 4-åring att dammsuga??

Lussebullar

I veckan hade jag faktiskt lite energi när jag kom från jobbet så vi bestämde att vi skulle baka lussekatter. Vi svängde upp till Sjöbo och köpte de ingredienser som fattades. När vi kom hem drog vi igång baket.

Barnen smulade jäst i varsin bunke och jag smälte smör och tog fram allt som behövdes. Då upptäcker jag att saffranet, som jag trodde att vi hade hemma, var borta!! En lussekatt är ingen lussekatt utan saffran!! Smått irriterad rotade jag runt i lådorna utan resultat. Lite mer irriterad ringde jag maken, beredd att skälla på honom för att han gjort slut på saffranet. Men när man jobbar med julsaker är det många som vill prata med en så det tutade upptaget hela tiden.

Jag rotade ännu mer i lådorna och var nu ganska sur, tanken på att behöva åka i väg och handla en gång till var inte så lockande. Tillslut hittade jag påsen och blev genast på bättre humör.

Dags att ta fram äggen, då visade det sig att de också var slut. Lite irriterad igen frågar jag Storasyster om hon och pappan inte köpt det sist de var och handlade. Nej, svarar hon då. Sedan säger hon något som går rakt in i hjärtat på mig - Blev du trött nu igen mamma?

Stackars lilla glada tjej som får leva med mig, trötta mamma. Då insåg jag att jag nog får försöka hålla humöret uppe fast jag är trött. Vi fick en mysig stund tillsammans!

Goda lussekatter!

Syskonkärlek!

Vi har två fina barn, visst kan dom vara sura och gnälla men oftast är dom glada och framför allt väldigt goa mot varandra

Härom dagen när Storasyster hade varit på sin dans satt hon och funderade på avslutningen som närmar sig. Dom brukar alltid få en glass sista gången, då säger hon så här:

- Jag ska fråga Å (dansfröken) om inte hon kan ta med en extra glass så Lillebror får en också!


Lillebror är lika snäll han. När vi väntar på Storasysters simskola brukar jag och maken dricka en kopp kaffe. Lillebror får då en festis och så köper vi en till Storasyster som hon får efter simmet.

Dom senaste gångerna har han fått en peng och gått själv för att köpa sin dricka. Första gången han skulle göra det gav jag honom en tia, då tittar han på mig och säger:

-Jag köper nog en till Storasyster också!

Det värmer i hjärtat när man hör hur måna de är om varandra, jag hoppas att den enorma kärleken mellan dom alltid kommer finnas kvar.

Stora tjejen!!

Nu har vi väntat i flera månader på att Storasyster ska tappa sin tand. Dom senaste dagarna har den suttit fast som i ett snöre. Hon har gråtit över att den gjort ont, jag och maken har försökt att få dra bort den men förgäves.

Idag var vi och handlade på Ica och barnen gick och hämtade varsin banan. Mitt i fredagsrusningen lyckas hon svälja både banan och tand! Storgråtandes med blodig mun kom hon. Efter att ha lyckats övertyga henne om att tandfen kommer i alla fall och att den onda magen berodde mer på hunger än att hon svalt en tand, lugnade hon ner sig och tyckte att det hela bara var roligt.

Nu ser hon toalettbesöken som en skattjakt, men för tandfens skull struntar vi i att vaska efter guld!

PS. Tandfen kom, fast det inte låg en tand i glaset. Storasyster tror att att det beror på att dom antagligen har en dator där det står om barnen svalt sina tänder!! Det är en komentar från ett barn född i cyber-eran!!

Lyckade och mindre lyckade projekt...

Om jag skulle välja ett motto skulle det bli " det kan man ju göra själv!" .
På grund av detta motto tillverkas det mycket här hemma. På gott och ont kanske jag ska lägga till.

I somras fick vi en jättefin sommarpresent från alla barnen på jobbet, de hade köpt en liten bärbar grill som låg i en liten väska.

Maken hade tagit semester några dagar före mig så när jag hade jobbat min sista dag skulle vi fira lite genom att åka ut med båten. Det var den veckan det var 30 grader varmt så det var verkligen en härlig dag.

När jag kliver ur bilen väntar familjen, jag får en semesteröl och vi sitter i solskenet och njuter och planerar för båtturen. Jag hade med mig grillen hem och vi kom fram till att vi kunde inviga den och grilla lite korv när vi är på sjön.

Det är nu det händer något med min hjärna, den börjar genast att jobba och kommer på den strålande idén att jag ska bygga en lite flotte till grillen. Jag kunde i mitt inre se hur vi puttrade fram på sjön med flotten efter oss och på den står den lilla grillen och kolen blir färdig medans vi åker.

Sagt och gjort, medan maken packar båtgrejer dricker jag öl och bygger en liten flotte. Sedan packar jag ner korv och vi drar ner till sjön för att lägga i båten.

En granne kom förbi och snackade lite, han tittade på flotten och tyckte att det skulle bli väldigt intressant att se hur det skulle fungera. Inte ens då insåg jag att det kanske var en tokig idé, det är klart att det kommer fungera tänkte jag.


Vi gav oss i alla fall ut på sjön och efter ett tag är det dags för grillning. Det var faktiskt inte helt lätt att grilla när grillen står på en flotte. Maken fick sitta och hålla i grillen hela tiden med grilltången. Om man säger så här, det är tur att korvar flyter för annars hade vi nog inte fått någon korv den kvällen. Efter ett tag tröttnar maken och tar hela grillen och ställer den i båten och säger att det nog är lättare om vi har den där istället.


Jag har bestämt mig för att aldrig erkänna för grannen att flotten inte fungerar.




Ett mer lyckat projekt gjorde jag häromdagen.

Min förra kollega hade beställt en bebismössa, ni som läst dom gamla inläggen har sett fotot på den. Vi skulle träffas och fika i tisdags och då skulle hon få den. Men 2,5 h innan fikastunden kom jag på att det skulle vara gulligt att sy en liten kappa till mössan. Jag har aldrig gjort någon kappa innan men jag lyckades faktiskt få ihop det. Så det lönar sig att försöka, det kan ju bli bra!!

En liten kappa till en liten flicka!

Flotte till salu, säljes till högstbjudande. Endast använd en gång!

(Bud kan ges här på bloggen)

Älskade barn!

Jag tror inte att någon har missat det fruktansvärda mordet i Sparsör. Häromdagen läste jag morgontidningen och där beskrev dom hur flickan, Malin, blev mördad. Hon hade svarat något tyket till pojken, han hade blivit förbannad och slagit till henne. Sedan hade han fått panik och ville att hon skulle få en minneslucka så att hon inte skulle komma i håg vad han hade gjort, så då sparkar han henne i huvudet. När hon blivit medvetslös tar han av henne kläderna för att bränna dom så ingen ska kunna hitta hans dna. När hon är avklädd beslutar han sig för att ha samlag med henne, detta avbryter han efter ett tag och drar henne ner till bäcken, täcker över henne och lämnar henne där. Det visade sig att hon levde när han lämnade henne.

Malin dog i samma bäck som Storasyster leker i varje dag på skolan. Lekte hon också i den när hon var liten, lekte den 17-åriga pojken där när han gick på skolan.

Jag tittar på mina fina barn och undrar hur vi ska uppfostra dom.

Ska vi uppmuntra Storasyster till att bli självständig och stark så att ingen sätter sig på henne eller riskerar vi hennes liv då? Kan hon bli mördad av någon jämnårig kille för att han inte tål att en tjej kan säga vad hon tycker.

Hur gör vi för att Lillebror ska respektera tjejer även i framtiden? Och hur skyddar vi dom mot allt meningslösa våld?

Räcker det med massor av kärlek??

Våra fina, fina barn som vi älskar mest av allt!

En ljuvlig söndag

I dag har det varit härligt väder, vi har varit ute hela dagen. Dom sista takpannorna är på garaget, studsmattan är nermonterad och vinterdäcken är på bilen. Vi har till och med krattat höstlöven, ja kanske inte alla men under ett träd i alla fall. Vissa dagar får man gjort mycket fast det bara känns som man går runt och skruttar!

Vi fryser!!

Det är något konstigt med värmen här hemma, vi fryser hela tiden.

Det brukar bli drag på golven i två av rummen nere i huset men idag när vi öppnade till verandan var det 15 grader där!! Och ja, vi har vinterbonat rummet så det ska vara varmare än så. Vi eldar i kakelugnen för fullt men det känns ändå inte som det blir så mycket bättre. Hur i hela friden klarade sig dom förr i tiden?? I och för sig så bodde man väl ihop med både svärmor, svärfar och sina egna föräldrar. Då blev väl husen uppvärmda av allt folk. Hmm, det kanske inte är så farligt att ha 15 grader trots allt, man kan ju alltid ta på en extra tröja!