Lussebullar

I veckan hade jag faktiskt lite energi när jag kom från jobbet så vi bestämde att vi skulle baka lussekatter. Vi svängde upp till Sjöbo och köpte de ingredienser som fattades. När vi kom hem drog vi igång baket.

Barnen smulade jäst i varsin bunke och jag smälte smör och tog fram allt som behövdes. Då upptäcker jag att saffranet, som jag trodde att vi hade hemma, var borta!! En lussekatt är ingen lussekatt utan saffran!! Smått irriterad rotade jag runt i lådorna utan resultat. Lite mer irriterad ringde jag maken, beredd att skälla på honom för att han gjort slut på saffranet. Men när man jobbar med julsaker är det många som vill prata med en så det tutade upptaget hela tiden.

Jag rotade ännu mer i lådorna och var nu ganska sur, tanken på att behöva åka i väg och handla en gång till var inte så lockande. Tillslut hittade jag påsen och blev genast på bättre humör.

Dags att ta fram äggen, då visade det sig att de också var slut. Lite irriterad igen frågar jag Storasyster om hon och pappan inte köpt det sist de var och handlade. Nej, svarar hon då. Sedan säger hon något som går rakt in i hjärtat på mig - Blev du trött nu igen mamma?

Stackars lilla glada tjej som får leva med mig, trötta mamma. Då insåg jag att jag nog får försöka hålla humöret uppe fast jag är trött. Vi fick en mysig stund tillsammans!

Goda lussekatter!