Ensam hemma...

I söndags åkte familjen ifrån mig. Maken skulle till Stockholm på jobb och barnen till farmor & farfar. Ända till i morgon (ons) ska jag vara själv. Egentligen har jag inte ont av att ha barnen hemma men jag har två öppningar på jobbet och då är det svårt att få ihop dagislämningar på två ställen. Barnen var väldigt nöjda över att få åka till farmor och farfar.

En av de sakerna man ser fram emot när man är ensam är att få sova ostört hela natten. Jag somnade så gott i går kväll, bra i tid för att vara pigg när jag skulle upp kl 5.00.

01.45 börjar Muffins (kaninen) att skaka galler. Hon är inne i en väldigt kärvänlig period. Man kan nog säga att hon har känslor för mig, det räcker att jag pratar med henne så gör hon ett grymtande ljud och vill hoppa på mig. Eftersom hon inte kan låta mig och mina fötter vara ifred får hon sitta lite mer i buren just nu (hon är ute i en stor bur hela dagarna så det går ingen nöd på henne när hon får sitta inne på kvällen).

Hur som helst, hon hade väl tröttnat på att sitta där och röjde som en tok. Hon står på bakbenen och skakar gallret med framtassarna och tänderna. Jag kan säga att det var inte så lätt att sova då. Rätt som det var hör jag hur hon skuttar omkring på golvet, då har hon lyckats få upp takluckan på buren och hoppat ut där. Så det var ännu en natt man inte fick sova ostört på!

Provisoriska burlås, det var inte lätt att komma på

hur jag skulle kunna låsa den mitt i natten när jag helst ville sova!
Ni ser hennes mörka blick!!!