Me VS Kroppen....

Har gått in i en kamp mot min kropp, inte så mycket matmässigt men träningsmässigt. Jag vill komma i form!! Nu ringer klockan 05.11 varje morgon, då stapplar jag upp, drar på mig träningskläder, borstar tänderna, kopplar hunden och ger mig ut för en powerwalk tillsammans med de bästa granntjejerna man kan önska sig! Jag kan säga det att utan dom hade jag aldrig kommit iväg! När man ligger där i sängen och är varm och go har man kanske inte så stor lust att ge sig iväg men hjälp vad härligt det är när man kommer ut!

En dag innan semestern mötte jag en tjej från gymmet där på morgonpromenaden, hon var på väg till jobbet via cykel. Nästa gång vi sågs på gymmet frågade jag henne var hon bodde. Det visade sig att hon bodde i Fristad och cyklade ca två gånger i veckan till sitt jobb. Vad duktig du är, berömde jag henne. Då svarade hon något väldigt klokt som jag har tänkt på mycket efteråt, hon sa så här: - Jag ser det inte som att jag är duktig, jag ser det som att jag unnar mig själv det här några gånger i veckan. Annars vaknar jag till en dag och upptäcker att alla blommor har blommat över. När jag cyklar är jag med om alla årstider, känner alla härliga dofter.

Visst var det kloka ord! Det är så man ska tänka när man tränar, Jag unnar mig träning för det mår jag, i det långa loppet, bra av!!

Nej, den lilla busiga hunden är faktiskt inte ute på vift själv den här gången!