Paradiset...

Efter de första dagarna då vi höll oss här på södra delen av Kos har vi de senaste dagarna varit över på stränderna som ligger på norra sidan. Av någon anledning, som vi faktiskt inte riktigt vet, är vattnet väldigt mycket varmare där.

Men idag bestämde vi oss för att återigen åka till Paradise beach här på södra sidan. Redan förra gången vi var där hade vi hört talas om en del av stranden som kallades för Bubble beach, då fattade vi aldrig riktigt vad det var för något. Idag bestämde vi oss för att ta reda på det.

Jag tror att vi alla hade föreställt oss att havet på något sätt skulle se ut lite som ett bubbelbad. Lite fundersamma över det lugna hav som mötte oss frågade vi solstolsuthyraren. Han svarade nästan lite förolämpad att Bubble beach var precis framför oss. Jaha, vi tittade snopna ut på vattnet framför oss, lika lugnt och fint som överallt annars.

Efter några dopp i det kalla vattnet, jo det är faktiskt kallt, gav sig maken ut på lite snorkling. Då hittade han dom!! Bubblorna alltså!!

Efter lunchen hämtade jag upp mina simfötter och drog på mig snorkel och cyklop och gav mig ut på bubbeljakt. Plötsligt dök de upp, fina små bubblor lite här och där. Men så rätt som det är finns de överallt. Det var som att simma in i en magisk sagovärld under ytan.

Det var otroligt vackert, bubblor som gnistrade i solens ljus, de såg stundtals ut som gjorda av kvicksilver. Bubblor som långsamt flöt från havets botten mot ytan. Förutom mina egna andetag hördes bara ett svagt pirrande ljud från bubblorna. Gåshud på kroppen av det kalla vattnet som omslöt min kropp. Jag älskar att uppleva med alla sinnen, känsel, syn, hörsel. Det är som att upplevelsen ristas in i kroppen. Att dessutom vara under ytan gör det hela ännu vackrare man är så inne i sig själv, i sina tankar, i nuet.

Ja idag fick jag se en otroligt vacker värld under ytan, den känslan ska jag plocka fram en kall novemberdag...