Kretslopp och kärlek...

I går var det dags för Borås att återigen anordna löparefesten "Kretsloppet". Förra året var första gången jag sprang så i år var det mitt andra försök, maken var inne på sitt fjärde. Vilken härlig dag det blev, vi sprang med Lions i Svenljunga. De hade fixat så vi kunde byta om på ett gym här i Borås. vi avslutade även kvällen där med bubbelpool, bastu och en supergod buffè.

Jag var inte speciellt laddad inför loppet och hade inte varit ute och sprungit sedan i mitten på juli, vad värre var, var att jag inte heller har kört så många pass på gymmet sedan dess och det märkets.

Det blev ett tufft lopp med en puls som skenade iväg alldeles för mycket. De sista fyra kilometrarna gick endast på vilja. Förra året slog jag maken med lätthet, i år var han mitt stöd. Jag saktade in och lät mig dras runt den sista biten av honom. Ja alltså han höll mig inte i handen men jag kände hans stöd och kärlek.

Det är en härlig känsla när man känner den där teamkänslan med sin man för även om man alltid är ett team som gift så är det faktiskt inte alltid så man upplever det. Jag har tänkt på det mycket nu när vi håller på och renoverar, det är han och jag, tillsammans. Mitt humör har svajat mycket den senaste tiden, liksom mina hormoner men han finns där vid min sida och håller om mig. Tar mig till Ikea när tårarna aldrig vill sluta rinna fast jag vet att han nog hellre hade ägnat sig åt tapetsering. Jag är gift med världens finaste och bästa man!!....












....ja han är ju inte bäst på att springa, jag tog en spurt på målsträckan av vann med 1sekund, kom i mål med blodblåsor på fötterna, AJ!!