Nu börjas det...

Oj vilken kväll det blev igår. I helgen är det höstmarknad här i stan och jag hade lovat Storasyster att ta med henne och en kompis och låta dom gå lite för sig själva, samtidigt som jag också skulle cirkulera runt lite med Lillebror. Det blev bestämt att hon och kompisen E skulle följa med, sedan skulle de också fråga vännen S.

Jag jobbade sent i går och när jag kommer hem ringer min mobil, det var en kille som går i Storasysters klass, han ville prata med henne. Jag lämnar över telefonen, hon går upp på sitt rum och pratar en stund kommer sedan ner med telefonen i högsta hugg. Hon undrar då om kompisen O får vara hos oss för hans föräldrar ska jobba och hon har inte fått tag i vännen S så vi har ju en plats kvar i bilen.

Det var ju helt okej för mig, kan man hjälpa en annan familj så gör man ju gärna det, man vet ju hur svårt livspusslet kan vara. När jag sedan kollar av med mamman om det var ok att han gick en liten stund på stan utan vuxen visar det sig att de inte alls har behov av barnvakt utan skulle hjälpa vänner i trädgården och alla barn brukar vara med på det. Vi bestämde i alla fall att han skulle följa med.

När vi har lagt på får jag också veta att killkompisen C ska möta upp i stan tillsammans med ytterligare en vän, lille K. Då känner jag hur hela situationen glider mig ur fingrarna. Jag pratar med maken om det och han som hade hämtat på skolan och hört barnen bestämma med varandra hit och dit hade frågat Storasyster om jag verkligen hade sagt okej till att ta med alla dessa barn. Jodå det hade jag enligt Storasyster.

Jag ropade ner Storasyster och berättade för henne hur jag kände, att jag INTE tar med alla vänner utan att vi nu nöjer oss med E och O, lilla S hade hon ju inte fått tag i. Hon blev ledsen för hon tyckte att vi lät arga, dessutom hade hon inte sagt till maken att jag hade sagt ja till att ta med alla barnen men att jag hade sagt att det var okej att ta med lilla S, vilket jag faktiskt hade. Tillslut lugnade stämningen ner sig, det var nu bestämt att E och O skulle med till stan.

Maken och jag hoppar i badtunnan och sitter där i tio minuter, då kommer Storasyster ut, storgråtandes. Lilla S har sms:at och frågat om de skulle på marknaden ihop, nu var ju bilen fullsatt. Hon var helt förstörd, det hela kändes som en amerikansk film där dottern bjuder in till en liten FF-fest och hela skolan kommer. Jag tror att känslan blev så för henne, för då kom hon dessutom på att hon inte hade berättat för E att O skulle följa med och då blev hon rädd att E skulle bli arg på henne, dessutom visste hon inte hur hon skulle göra med grabbarna C och K.

Maken och jag lovade att ta två bilar så lilla S kunde följa med hon också men sedan övertygade jag Storasyster att hon behövde ringa C och säga att hon inte fick träffa honom och K på stan. Själv ringde jag O:s mamma och förklarade allt så han inte väntade sig att träffa massa killkompisar på stan utan visste från början att han får gå med tre tjejer.

Storasyster tog mod till sig och ringde C och redde upp allt, jag tror att han tog det ganska bra, sedan skickade hon ett sms till E och S där hon berättade att O skulle följa med.

Det tog lång tid innan hon blev glad igen, denna ångest för att hon hade lovat lite för mycket satt som en klump i hennes lilla mage. Det var inte förrän hon fick ett sms från tjejkompisarna där de skrev att det skulle bli "asakul" att O skulle följa med som hon äntligen kunde börja glädja sig åt den här höstmarknaden.