Påskharar & Bag in Box-höna

På skärtorsdag drar vi till fjällen tillsammans med mamma, pappa, syrran och hennes familj, det var vår födelsedagspresent till pappa när han fyllde 70.
Idag började förberedelserna med handling och matlagning. 

Jag såg en så söt bild på Pinterest, någon hade bakat så söta frallor som såg ut som små påskharar. Jag bestämde mig genast för att göra sådana till påskbuffén. Jag läste på bloggen där receptet fanns och hon varnade lite för att om öronen blev för spetsiga skulle de se ut som små fladdermöss. Redan där kanske man skulle ha tänkt sig för men glad i hågen kastade vi oss in i detta påskaharebaksprojektet. Storasyster hjälpte mig med brödbaket samtidigt som Lillebror hjälpte mig att göra fiskgratäng till hela fjällgänget. Efter ett tag var det smutsiga grytor överallt blandat med alla bakatiraljer och mjöl. 

Vi rullade frallor för glatta livet och klippte så fina små öron som vi gjorde lagom rundningar på för att de skulle se ut som perfekta små påskharar. 

Man kan väl summera det projektet så här, det blev goda frallor men några små harar blev det inte. Snarare såg de ut som grisar, katter och vildsinta marsvin...




Efter detta misslyckade projekt bestämde jag mig för att påskpyssla istället.

Kommer ni ihåg Påskägget för vuxna som jag gjorde förra året? I år var jag sugen på att göra en Bag in Box-höna. Så senkvällens projekt blev tillslut en liten höna som döljer en kran under sin vinge...

Påskpyssel!

I söndags var det dags för tjejträff i Varberg. Vanligtvis brukar vi bara äta gott men i julas smög vi in lite pyssel på en av träffarna. Det tyckte alla som var med var kul även om vi har lite olika pysselbehov, vissa av oss större än andra. Nu när påsken närmade sig tyckte jag att vi kunde köra lite på påskpyssel också. Sagt och gjort det var bara att sätta igång och blåsa ur ägg. Barnen var jättenöjda, det blev både pannkakor och sockerkaka gjorda den kvällen.

I söndags packade jag en kasse med ägg, alla servetter jag kunde hitta här hemma och decoupagelim. Vännen M hade dessutom gjort fina betongägg som hon delade med sig av. Det blev en mysig, pysslig kväll!

Det går framåt!!

I söndags lyfte vi in badkaret igen! Så härligt att kunna duscha inne igen. Nu är kaklet på plats, listerna ska strykas en gång till, dörrfoder ska inhandlas. Toalettsitsen ska bytas till en svart och jag vill även leta efter svarta strömbrytare. Vi har det i resten av huset, svarta strömbrytare alltså, jag hoppas de har börjat tillverka sådana för våtrum också.

Vi har fortfarande inga duschväggar eller kommod. Jag vill åka en sväng till Ikea och se om man kan få ihop något av deras köksskåp men det är ju det där med tiden som ska räcka till.

Här är i alla fall ett litet tjuvkik på badrummet...

























...ja den uppmärksamma läsaren kanske känner igen tapeten. Den är från kakelugnsrummet. Vi hade en och en halv rulle liggandes och jag har alltid gillat den tapeten så den fick bli här inne istället. Nu kanske ni frågar er varför jag då tapetserade om i kakelugnsrummet om jag nu tyckte så bra om tapeten. Jag ställde mig samma fråga, fast väldigt tyst så inte maken skulle höra den. Antagligen hade jag tråkigt en period och behövde lite nytt på väggarna. Och se så bra det blev, inga nya tapeter behövde fixas, bara att gå ut i pysselhuset och hämta!!

Lördag...

Piggare i sinnet idag drog vi som vanligt iväg lagom till liftarna öppnade. Det var lite dimma i luften men plötsligt när man kom upp på berget åkte man igenom molntäcket och bergstoppen uppenbarade sig med klarblå himmel runt om. Vi lämnade barnen i en röd backe där de åkte själva hela förmiddagen medan vi drog vidare till ett område med lite svårare backar.

Vid lunch mötte vi upp hela gänget och grillade korv. Det blev en underbar heldag i backen med lite stopp för varm choklad och annat stärkande för skidåkningen. På eftermiddagen skulle vi ta oss tillbaka över hela berget för att inte missa sista liften hem. Vi drog iväg med hela gänget av ungar nerför en härligt lång blå backe. Det var ljuvligt, solen var fortfarande framme och värmde och vi var helt ensamma i backen, en fantastiskt skiddag till ända!!

Torsdag....

Idag var vi allt lite slitna hela högen, det känns i kroppen att man åkt ett par dagar. På förmiddagen hamnade vi vid ett område med svarta backar, båda barnen kan ta sig ner men skidåkningen blir inte så bra och Lillebror tycker att det är lite läskigt. Alternativet i det området är en blå transportsträcka vilket jag inte tycker känns så utmanande. De andra i gänget åkte upp sittliften till de svarta backarna men jag tog fram pistkartan och hittade en väg till ett annat område med många röda pistar. Lillebror, Storasyster och jag lämnade de övriga och drog dit istället.

För att komma dit fick vi först ta en 1,6km lång släplift. Efter fyra dagar i backen kan jag upplysa er om att det känns i benen! Ca trehundra meter från avstigningen korsar Storasyster sina skidor och vi höll på att åka av, som tur var fick vi ordning på allt och kunde åka hela vägen. Därifrån åkte vi ner en liten backe och kom till en tvåsits-stolslift. Den såg gammal och ranglig ut. Storasyster tittade på mig och säger med bestämd röst -Du får åka själv!

Inte helt förtjust i tanken på att åka den skrangelliften själv inser jag att jag får bita ihop. Då ser jag plötsligt en skylt där det står att barn under tio år inte får åka själv. Storasyster åker då fram och ställer sig, den lilla minisoffan kommer i väldans fart och jag ser hur hon hoppar upp i ett huj samtidigt som hon tjoar glatt, hon får ner säkerhetsbygeln och far iväg.

Lillebror och jag åker fram, soffan kommer farande och vi sätter oss. Soffan är ganska hög så Lillebror kommer inte riktigt upp utan jag får sträcka ut armen och trycka bak honom samtidigt som jag får ner säkerhetsbygeln. Hela liftfärden känns ganska läskig. Plötsligt stannar liften, jag får ett skrattanfall för jag tyckte det var så läskigt, Lillebror som också tyckte det var jätteobehagligt förstod inte alls varför jag skrattade. Storasyster skrek glatt från korgen framför att det känns inte alls säkert med en så här liten lift, jag kunde inte annat än hålla med. Tillslut var vi ÄNTLIGEN uppe och kunde åka ner i en härlig röd backe till en bred stolslift med rumpvärme. När vi sedan åker upp i den ser vi resten av gänget, de har tagit andra hållet runt fjället och sluppit både släplift och ministolsliften. Men som vi säger i vår familj, det ska ju vara lite äventyr!!

Sol!!

Bitande kallt i kinderna, blå himmel, sol och nypistade backar, så startade vi dagen igår. Det blev en underbar heldag i backen, mestadels sol och blå himmel men kom man upp på fjället på fel sida ven vinden.

Vi är elva stycken som är här ihop, fem barn i åldrarna 9-11 år, tre tjejer och två killar. Igår släppte vi tjejerna ensamma i en backe på förmiddagen medan vi andra delade upp oss i olika grupper. Man kan ju tänka att det skulle vara lite oroligt att släppa barnen själva i stolsliften men de klarar det utan problem!

Vi vuxna har däremot lite större problem. Nu ska vi ju inte nämna någon med namn men en dag hoppade jag och de två andra mammorna på en stolslift i sällskap av ett lite äldre par. Mannen som satt bredvid mig lutade sig fram och borstade av sätet precis när vi åkte uppåt. Då drar en i mitt sällskap ner säkerhetsbygeln så den stackars mannen har den över nacken, sittandes med huvudet mellan benen på sig själv. Jag lyckades rädda honom från halshuggning och han tackade för nackmassagen när han åkte av...

Lite senare samma dag släppte vi ännu en gång barnen själva i en stolslift precis framför oss. Samma mamma, är så koncentrerad på barnen att hon nätt och jämnt hinner med vår lilla soffa, hon hamnar mellan två säten och får säkerhetsbygeln mellan benen. Ja, ja, det kändes ju tryggt, då hade vi henne på plats i alla fall. När vi närmade oss toppen och skulle börja dra upp bygeln är hennes koncentration återigen på barnen i korgen framför, som klarar sig alldeles utmärkt. Jag försöker dra upp säkerhetsbygeln, den sitter fast, vi närmar oss avåkningsytan, jag drar hårdare uppåt i bygeln och ser plötsligt hur hennes skida åker uppåt!! Hon har alltså glömt att ta bort skidorna från fotstödet. Tillslut lyckas hon få ordning på skidorna och vi tar oss skrattande av. Varför oroa sig på barnen när man kan oroa sig för oss vuxna i stället..

Snö,snö,snö...

Måndagen började med lite milt väder vilket enligt en liftskötare var det farligaste med tanke på brutna ben. Det hade kommit ganska många centimetrar nysnö under natten och förmiddagen började ganska panikartat för mig då den hela tiden satte sig under skidorna. Medan resten av gänget kunde stampa av snön under sina skidor fick jag ta av mina och skrapa dom.

Efter någon timme var jag heeelt slut. Svetten rann på ryggen, jag stakade och stakade men låg ständigt 100m bakom alla. Tillslut fick maken byta med mig.

"Men herregud de här går ju inte att åka med, katastrof, de hugger ju i snön så man håller på att trilla" var några av de ord han använde.

Vi avvek från de andra och lämnade in dom för vallning. Vilken lycka att kunna glida!! Det går inte att beskriva känslan!

Vädret är omväxlande från minut till minut. Små fläckar av blå himmel, snö som öser ner, dimma... Det ena löser av det andra.

Igår var det kvällsåkning. Två av oss familjer blev kvar lite längre i backen. Dagens skidtips är "Innan du stannar på kvällsåkningen, kontrollera VILKA liftar som är öppna så du är säker på att komma hem"

Det visade sig att det var två mellanliftar som var öppna, när vi sedan skulle åka hem behövde vi ta oss ett gäng backar åt vänster. Vi sa till barnen att ta sats så började vi dra genom skogen. Jag trodde att jag skulle kissa på mig av skratt, det gjorde inte Lillebror.

Vi slet nog i över en halvtimme genom skogar och över backar. Skidor och stavar fastnade i den djupa lössnön, barn och vuxna som trillade. Tillslut kommer vi ur skogen i rätt backe och har sådan himla tur att vi kommer precis rakt fram till vår avfart till stugan! Snacka om tur!!

Då var vi här!!

Klockan 06.00 samlades gänget hemma hos oss för gemensam avfärd. Sju timmar och två kissestopp senare var vi framme.

Det var sagt att stugan skulle vara upptagen fram till fyra på eftermiddagen men på vägen upp fick vi ett sms att vi kunde ta över den direkt.

Tre fullpackade bilar lastades snabbt av i ett enda härligt kaos och sedan stekte vi upp lite korv som vi tryckte i oss. Någon timme senare stod vi i backen.

Stugan är verkligen jättefin och ligger så det bara är att ta på sig skidorna och dra iväg. Det blev några timmars härlig åkning med snö som föll. Eller härlig kanske är att överdriva. Mina skidor gick knappt framåt, det nöp i dom hela tiden. Vädret var sådant att snön fastnade en del under skidorna men mina var helt hopplösa. Jag småjoggade bredvid maken i liften innan jag fick glid på dom. När vi kom hem och jag tittade under dom ser de helt kletiga ut. Makens teori är att de suttit mot längdskidorna när de har förvarats hemma. Blir det inte bättre idag får jag nog lämna in dom för om för omvallning.

Hur som helst är det underbart att vara i fjällen!!

Ett litet resekit...

Nu bär det äntligen av till Trysil! Tre familjer med fullpackade bilar redo för en veckas härlig skidåkning. Kommer ni ihåg att jag hade pysslat lite inför resan? Jag har gjort ett litet resekit till varje familj. I det ingår bland annat ett litet häfte med bilbingo, sudoku och norgefrågor, lite för att få resan att gå fortare eller åtminstone att bli roligare. Maken och jag har också spelat in en cd med en språkkurs, "Lär dig snacke Norsk". Om ni trycker på länken här nedanför kan ni få höra lite av den, jag kan säga att vi hade väldigt roligt när vi gjorde den!

https://soundcloud.com/fia-skoglund/lar-dig-snacke-norsk

Förutom grejer till bilresan har jag också gjort små "drickaburkar" till alla barn och mammor, burkarna är fyllda med chokladpulver och marshmallows. Tanken är att man tillsätter varm mjölk eller vatten, mammorna får dessutom en liten flaska Baileys att spetsa till det med. Papporna får en öl med en liten Jägermeister till så nu är det bara att hoppas på en härligt solig dag!