Sälen- dag 3

I går var det då dags för skidskola, vilket ju också betydde ensamåkning för maken och mig. Vi har satt dom i en morgongrupp så redan 9.15 är vi igång. Smart, tänkte vi när vi bokade, inte så mycket folk i backarna och nya fina pister.

Vad vi inte tänkte på var hur T R Ö T T A våra kroppar skulle vara och att de inte alls är uppvärmda vid den härliga morgontiden utan mer värkande. Jag trodde jag skulle dö. Låren brände både i liften upp och i backen ner och pjäxorna satt inte skönt. Vi var helt slut! Efter skidskolan, där barnen hade fått lära sig att ploga och stanna, satte vi oss i värmestugan en stund och fick ordning på allt skav.

Igår gjorde verkligen Lillebror E N O R M A framsteg. Från att inte ha kunnat svänga i en barnbacken som lutade för mycket gjorde han nu snygga svängar i gröna backar! Det är så mysigt att kunna åka alla tillsammans! Igår testade vi också E8:an, en stor sittlift, det tyckte barnen var spännande. När vi hade tagit den ett par gånger körde vi till en bygellift. Storasyster hade åkt en sådan lift ett par gånger men för Lillebror var det första gången. Vi frågade om de ville åka tillsammans och det kunde de tänka sig. De åkte fram och ställde sig, fick hjälp av en ung liftvärd med själva galgen och sedan åkte de i väg....

...i två meter innan de låg i en skrattande hög. Om trasslet med skidorna berodde på att liftvärden sa "Tjena Måns!" precis när han satte galgen under rumpan på dom eller om de skulle rasat i vilket fall är svårt att säga. De får klisterlappar med sina namn till hjälmarna från skidskolan. Liftvärdarna är otroligt gulliga här, de låter barnen försöka själva med liftarna under hejarop och de får missa både en och två gånger utan att de ingriper. Det är ganska lugnt i backarna så de kanske känner att det finns tid för barnen att få lära sig själva.

Tillbaka till bygelliften, andra gången åkte de iväg utan problem, maken och jag däremot missade en i rena förtjusningen över att se hur duktiga barn vi har. När vi närmade oss slutet på liftfärden inser vi att vi glömt berätta hur de ska göra för att åka av, så typiskt oss! Storasyster hade ju lite koll men det var hon som skulle av först. Jag tänkte att hon tar nog över och kastar av honom först i vilket fall men inte då. Helt rätt åker hon åt sidan, Lillebror fortsätter någon meter och slänger sig sedan i trasslig hög men lyckas skaka av sig bygelliften, allt frid och fröjd och ett gott skratt rikare!

Jag vet ärligt talat inte vad vi har gjort för att förtjäna dessa underbara barn, de kämpar som tokar en hel arbetsdag i backarna sedan sätter de sig, utan gnäll, med sina läxor när vi kommer hem. Det är långa härliga dagar backarna och korta intensiva kvällar med bastu och mat, runt 19.30 kraschar vi hela högen i soffan.

Idag drar vi till Lindvallen och träffar tre andra familjer från barnens skola, mer om det imorgon.