Vi vaknade tidigt, för första gången såg vi solen gå upp över bergen. Vi satte fart och städade och packade bilen, allt för att få ett par timmar i backen. Det kändes så ledsamt att behöva åka hem, jag försökte att inte deppa ihop över att vår sista dag hade slutat med ösregn. När jag sedan drog till ryggen på något konstigt sätt brast det. Tårarna sprutade och allt kändes hopplöst.
När bilen var färdigpackad och vi skulle lämna stugan ville uthyraren att vi skulle ringa. Maken gjorde detta och då säger gubben att vi gärna fick stanna en natt till, stugan var ledig.
Maken och jag tittade på varandra, nej vi åker hem, vi har ju packat allt...
...eller vad sjutton, vi stannar! Ut med alla väskor igen, två alvedon för ryggen och sedan bar det av till backen.
Det blev en superhärlig dag i backarna. Solen sken och för första gången på hela veckan kunde vi se backarna. Från det att liftarna öppnade till de stängde körde vi. Lillebror lade sig på marken efter åken för att vila stackaren men inte ett klagomål från någon av barnen.
Våra barn har lärt sig åka skidor i de sämsta förhållanden men vi har haft en UNDERBAR vecka tillsammans.
Nu har vi äntligen åkt av oss och är redo för våren hemma på Granbacken.
Ja det här var vår första fjällsemester. Nu sitter vi i bilen på väg hem. För att summera hela veckan så älskar jag min familj. Mina barn är glada goa kämpar och min man är underbar!!
En sådan härlig läsning om er vecka i snön. Det känns nästan som om vi varit med. Kram mamma o pappa
SvaraRaderaMan behöver inte läsa några böcker ,när man har din blogg underbart.
SvaraRaderaVälkomna hem solen skiner även här.
Vi tre på Ryttarstigen.
Förstår att du älskar dina goa barn och din underbara man. Dom är verkligen värda sin fantastiska mamma och maka! Vi upplevde också den regniga fredagen och den soliga lördagen. Härliga kontraster!! Föredrog kanske lördagens klimat i/på längden. Hlsn från Alfhemmet
SvaraRadera