En knut i magen...

Dålig förälder, dålig hundägare, så är känslan just nu. Vännen H var här idag och hälsade på Morrisen, hennes mamma är intresserad. En pensionär som bor vid havet kan det bli bättre? Troligtvis inte men ändå är klumpen i magen stor som en fotboll. Och känslan av att vara en usel förälder som först ger barnen en hund och sedan tar den i från dom, fast de sköter om honom hur bra som helst. Nu har vi legat i sängen alla fem och gråtit, ja inte Morris förstås men han anar nog att något är på gång, han låg kvar hos oss, flämtandes av värmen i Storasysters bastu till rum.

Det är svårt att förklara för barnen, det är svårt att veta om de förstår, det är svårt att veta om Morrisen förstår, vår lille bebis. Det är svårt att göra det rätta, allt är svårt just nu...