På torsdags morgon åkte vi till Svenljunga och lämnade barnen hos farmor och farfar för att sedan plocka upp ytterligare ett par som skulle med på mötet, sammanlagt var vi fyra par. Vi kom upp till ett soligt Linköping och efter att ha installerat oss på hotellet bar det av ut på stan där vi avnjöt en lunch i solen. Några timmar senare gick vi till hotellets relaxavdelning som låg på en takterrass, där drack vi bubbel och njöt av det fina vädret. Kvällen avslutades senare, återigen, på torget.
På fredagen var det dags för herrarna att ge sig iväg på sitt möte. Vi fruar hade lite sovmorgon, vår aktivitet var en resa på Göta Kanal, ett besök på ett musteri och tillsist ett besök på Cloettas lagerbutik.
Vi hade precis fått i oss lite fil och plockat till oss av buffébordet när min telefon plötsligt ringer. Det är maken som stressat säger att vår buss går N U!! Det vill säga E N timme före utsatt tid. Vi tittar ner på våra tallrikar som är fyllda av mat. Vad gör vi nu? Kan de hålla bussen?
En av våra män springer ut och pratar med busschauffören, vi har som en sambandscentral vid frukostbordet med samtal från våra män och får tillslut reda på att vi måste vara vid bussen om tio minuter. Vi sväljer det vi har i munnen, springer upp på våra rum för att slita med oss jackorna och småjoggar ner till bussen.
Bussen hade gått när vi kom fram men kvar stod en man och kvinna från Lions och ytterligare två Lionsfruar som också missat den stora bussen. Vi fem fruar får i alla fall packa in oss i en liten minibuss och blir skjutsade till båten. Där står de andra sjuttio tanterna fint i kö och väntar på att få gå ombord. Vi i VIP-bussen lyckas på något sätt ta en annan väg till båten så plötsligt är vi först i kön och först på båten!
Efter en ganska dryg båtresa (men fin) på över tre timmar kom vi fram och skulle på bussen igen. Precis när vi går förbi en av damerna som höll i det hela ropar hon ut att vi skulle åka samma buss som vi gjorde till båten. Tjoho, där stod våran privatchaufför! Vi hoppade glatt in i vår lilla buss tillsammans med de två kvinnorna från Katrineholm och drog iväg. Inga namnlistor att bockas av där inte, hur bra som helst! Dessutom var kvinnorna från Katrineholm fantastiskt roliga så vi hade många skratt i vår så kallade VIP-buss.
Efter musteri och Cloetta fick vi skjuts ända tillbaka till vårt hotell, det är service när man åker VIP! Vi valde mellan att sova middag eller dricka vin, vi bestämde oss för det senare alternativet och samlades i ett av våra hotellrum för lite förfest. En stund senare kom även männen hem efter åtta timmar i möten, det kändes som vi tjejer hade haft en roligare dag än dom.
Några timmar senare var det dags för bankett, av någon anledning hade maken och jag blivit placerade vid ett bord medan de andra fick sitta gemensamt vid ett annat. Maken och jag hamnade ytterst vid ett bord bredvid ett par från Lionsklubb Borås. Ett riktigt TRÅKIGT gammalt par som inte kunde säga ett enda positivt ord. Jag har aldrig varit på så många toalettbesök under en middag som då. Jag hittade mina Katrineholmskompisar och satt och pratade med dom en stund, sedan hittade man alltid någon att prata med på väg till och från toaletten.
Magnus Bäckström (heter han så??), ena halvan i gruppen Fame som fanns för många år sedan var där och underhöll lite precis efter maten. Maken och jag hann med en bugg eller två men sedan lämnade han scenen och det var dags för dansbandet "Bengts 9:a - dansmusik för fullvuxna", då lämnade vi festen och drog vidare till en bar.
Nackdelen med Lions är att medelåldern ligger runt 80 år, fördelen är att man som fyrtioåring blir kallad för "lilltjejejen"!! Hur som helst blev det en härlig helg med många skratt i ett soligt Linköping! Vi som var med kommer alltid skratta åt bilden av Arne som mitt i natten tog fel dörr till toaletten och hamnade utelåst i korridoren iförd kallingar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar