"Har du åldersångest?" frågar en kompis mig, hon liksom jag fyller 40 det här året.
Jag har funderat mycket på det, har jag gått in i den omtalade fyrtioårskrisen? Jag vet faktist inte, på något sätt krisar jag ju ganska ofta, mitt liv som alltid går i vitt eller svart i stället för en behaglig gråskala.
Just nu känner jag mig mest arg och ledsen, jag hade ju bestämt mig för att komma i form till min födelsedag men trots av idogt tränande i några år och strikta kostvanor så kommer aldrig några resultat. Nu har jag gett upp, jag har tappat lusten för allt vad träning heter och funderar starkt på att lägga ner både Facebook och Instagram för att slippa se alla incheckningar på gym eller foton på perfekt tränade kroppar. De inspirerar mig inte utan drar mig sakta ner i ett svart hål av känslan "DU ÄR MISSLYCKAD".
Det kanske inte är min ålder jag funderar så mycket på egentligen utan mer barnens, eller framför allt Storasysters. Det känns som att vi vill handla kläder i samma butiker och då blir det så uppenbart, är det patetiskt att jag vill ha samma kläder som min tioåriga dotter??
På något sätt känns det som att ett nytt kapitel i livet håller på att öppna sig. Småbarnsperioden är över och det börjar bli så tydligt, en lyx ena dagen men ett famlande efter fotfäste nästa. Vad ska jag göra nu när jag inte längre är så behövd? Du har ju alltid massa projekt på gång tänker ni men jag har faktiskt inte det, en stor del av min tid går åt till att vara trött eller likgiltig. Tanken på att jag kanske inte orkar slutföra gör att jag inte ens orkar börja. Just nu har jag bara tappat sugen, kanske en ålderskris, kanske bara en längtan efter semester. Men det är väl så livet är, det går upp och det går ner. Hur som helst har jag världens bästa familj som jag älskar...
Jag har funderat mycket på det, har jag gått in i den omtalade fyrtioårskrisen? Jag vet faktist inte, på något sätt krisar jag ju ganska ofta, mitt liv som alltid går i vitt eller svart i stället för en behaglig gråskala.
Just nu känner jag mig mest arg och ledsen, jag hade ju bestämt mig för att komma i form till min födelsedag men trots av idogt tränande i några år och strikta kostvanor så kommer aldrig några resultat. Nu har jag gett upp, jag har tappat lusten för allt vad träning heter och funderar starkt på att lägga ner både Facebook och Instagram för att slippa se alla incheckningar på gym eller foton på perfekt tränade kroppar. De inspirerar mig inte utan drar mig sakta ner i ett svart hål av känslan "DU ÄR MISSLYCKAD".
Det kanske inte är min ålder jag funderar så mycket på egentligen utan mer barnens, eller framför allt Storasysters. Det känns som att vi vill handla kläder i samma butiker och då blir det så uppenbart, är det patetiskt att jag vill ha samma kläder som min tioåriga dotter??
På något sätt känns det som att ett nytt kapitel i livet håller på att öppna sig. Småbarnsperioden är över och det börjar bli så tydligt, en lyx ena dagen men ett famlande efter fotfäste nästa. Vad ska jag göra nu när jag inte längre är så behövd? Du har ju alltid massa projekt på gång tänker ni men jag har faktiskt inte det, en stor del av min tid går åt till att vara trött eller likgiltig. Tanken på att jag kanske inte orkar slutföra gör att jag inte ens orkar börja. Just nu har jag bara tappat sugen, kanske en ålderskris, kanske bara en längtan efter semester. Men det är väl så livet är, det går upp och det går ner. Hur som helst har jag världens bästa familj som jag älskar...
Och vi älskar dig!!
SvaraRaderaVisst känns det som livet går i 140 och att man inte riktigt hänger med hela tiden. Men varje del har sin tjusning det värsta/bästa är väl att när man har landat där så händer nått nytt.......Bara att le och vinka vännen ! Ha en go helg !
SvaraRaderaKram Christina i Fristad