Ett brev är skickat....

...och jag gråter. Kommer det förändra vårt liv? Jag vet inte vilket jag håller tummarna för mest just nu, att det kommer göra det eller inte? Barnen vet inget och maken stöttar alla mina beslut, det enda han säger är att då blir det inga fler hundar i den här familjen, inte som situationen med jobb ser ut som den gör. Jag inser också att vi inte direkt ska skaffa en ny men tanken på att ha det djurfritt känns inte bra. En katt hade varit perfekt om det inte vore för att halva släkten är allergisk, inklusive maken. Vi vet inte om han kommer flytta ännu den lille Morrisen men det gör ont i mitt hjärta...