Billig korv....

I onsdags var det ett avslutningspass med vår bästa instruktör som nu lämnar min sportklubb. Ett 90 minuter härligt zumbapass som dessutom gästades av en annan superinstruktör som också flyttat på sig. Allt hade varit toppen om det inte var så att jag hela första timmen hade dagens lunchkorv hoppandes upp och ner i halsen. Så många gånger jag åt den korven kan jag säga att portionspriset för den lunchen var superbillig, ett litet spartips så här i slutet av månaden!!

Lite suddiga bilder på mitt härliga zumbagäng!!

Potatisår??

Läste på syrrans blogg att hon försökt göra potatismos men att slutresultatet blev klister. Vilket i sig kanske kan vara ett litet husmorstips för den händiga lilla husmodern som i en plötslig situation kanske står utan klister!

Hur som helst, detta berodde då på att potatisen var för färsk vilket också många av hennes vänner påpekade för henne på Facebook. Jag började då fundera på, när är potatisen gammal, vad lever potatisen efter för år? Den kan ju inte köra samma princip som hundår för då borde den ju definitivt vara gammal. Människoår kan man ju inte heller räkna på för då kan man ju inte göra mos på den förrän om femtio år!

Jag trodde att när potatisen behövde skalas med skalare var det fritt fram att göra bra mos av den men tydligen hade jag fel i den teorin.

Nu känner jag att jag har skapat en viktig, intressant och kanske världsomskakande fråga, HUR LÅNGT ÄR EGENTLIGEN ETT POTATISÅR??

Inte alltid som man tänkt sig...

Tisdag och min tur att köra tjejerna till dansen, slutar alldeles lagom i tid för att hinna hem och ge dom lite mellanmål. Hämtar upp tjejerna och vi går för att leta upp Lillebror. Plötsligt ser jag honom på skolgården, han ser mig och kommer mot mig med handen för ögat.

Han har fått en pinne i ögat och hela ögat är rött. Jag försöker få fram vad som har hänt och om han kan se normalt eller om det är suddigt.

När hände det? Efter mellanmålet.
Direkt efter?? Ganska direkt.

Kollar klockan, 15.30, hmm vi på förskolan äter 14.30 visst äter skolbarnen tidigare??

När äter ni mellis?? Vet inte riktigt

Svänger snabbt runt bilen tillbaka till skolans parkering, springer ut och haffar fritidsfröken. 14.00 äter de. Men herregud har han gått och hållit sig för sitt röda öga i en och en halv timme!!!?

Nejdå, försäkrar fritidsfröken, jag pratade med honom alldeles nyss och då mådde han bra, lugn, lugn.

Jag känner mig ganska lugn, sätter mig i bilen och tänker att det nog snart går över. Frågar ändå Lillebror för säkerhetsskull, hade du ont när du pratade med fritidsfröken eller fick du pinnen i ögat efter det? Jag hade ont!

Skit, tillbaka på ruta ett, vad göra nu? Svänger bilen hemåt och funderar på om jag ska ringa sjukvården eller vara cool och avvakta. Bestämmer mig för det första alternativet, Lillebror har fortfarande inte släppt ögat med handen och det betyder att han har haft lika ont i ca 1,5 timme nu.

Ett telefonsamtal och tre snabbt smörade mackor senare sitter vi återigen i bilen, nu på väg till vårdcentralen. Får komma direkt in till en läkare, han tittar och gör rent med en tops. Sedan kommer ytterligare en läkare som sätter Lillebror vid en ögonmaskin och noggrant tittar igenom ögat.

Efter det tog han fram en liten papperslapp som han lade precis innanför det nedre ögonlocket, nu kan det hända att jag hittar på ett nytt ord för en del av vår kropp, men ni fattar vad jag menar va? Man drar neråt under ögat. Hur som helst, lappen färgade ögat lite lätt och i blått ljus kunde man då enklare se eventuella skador. Man lär sig mycket på en helt vanlig tisdag!!

Mitt val att inte vara cool och avvakta kändes i alla fall helt rätt under hela den här undersökningen. Vi kom därifrån med ett helt men irriterat öga, några ögondroppar och en nöjd Lillebror som fick köpa bubbelgum på Apoteket för att han hade varit så duktig!!





...och med fem minuters marginal hann tjejerna till dansen!

Murinköp...

I väntan på att jag ska vinna mitt utespa var vi och köpte mur. Maken byggde ju en av natursten och tanken var ju god men nu river vi den och bygger en i vanlig betongsten. Det var inte helt lätt att veta vilken man skulle välja eller jo, vilken sort vi skulle välja gick fort då utbudet för stödmurar inte var så stort men vilken färg. Efter att ha velat fram och tillbaka mellan en mörkgrå sten och en ljusare som jag tyckte drog lite åt brunt när den blev våt gick valet ändå på den ljusare. Jag hoppas verkligen att det blir bra, den verkar i alla fall lätt att lägga. Maken fick i och för sig ont i ryggen bara av att tänka på att lägga sten men det ska nog gå bra.

När vi kom hem efter inköpsrundan satte jag mig och bläddrade i murkatalogen, det visade sig att man kunde ladda hem en app från stenföretaget och se vilken mur som passade huset. Kanske inte helt lätt att få rätt bild men idén var ju lite småkul!













Lite olika varianter att välja med, sedan kunde man även få information om den mur man valt. Nu ska ju inte vi ha mur på den här sidan men det var lättare att få en bild åt det här hållet.

Besviken....

Det har varit en skruttvecka, jag är så glad att det äntligen är fredag, vill helst bara krypa upp i soffan med familjen och dra en filt om oss och stänga ute allt och alla.
Jag är väldigt svart eller vit i mitt känsloregister, har nog alltid haft svårt för gråskalan där emellan. Antingen är livet på topp eller så är det i botten. Jag gick och funderade lite när jag var ute med Morris härom dagen och kom fram till att besvikelse är för mig en av de värsta känslorna. Det är lättare att hantera ilska eller glädje men besvikelse är så nedbrytande på något sätt.
Kanske för att man vet att det egentligen inte är någons fel, att det handlar om förväntningar som inte uppfylls på det sätt som man hoppas på. Men vem ska man klandra för det? Ändå kan jag inte skaka av mig den här olustkänslan som gnager i mig, besvikelsen.....

App-tips!

Laddade hem gratisappen "Phonto", med den kan man skriva text på sina foton. Det fanns många typsnitt att välja på och man kunde även lägga till egna, sedan kunde man även vrida texten, skugga den mm. Ett litet tips till mina bloggarvänner!

Klart vovven ska ha....

Surfade runt lite på olika inredningssidor och hittade den perfekta hundbädden för Morris (och för hans mattes inredning). Släng dig i väggen, du militärgröna, mjuka 100 kronororshundbädd från Rusta. Nej, här är hundbäddarna med STIL! Ja de kostar ju som en liten soffa men det är väl lilla voffsegullet värt! ....Eller??!..... Hmm, kan man bygga en sån här själv??










När man ändå har kostat på honom en fin säng kan man ju lika gärna köpa ett nytt halsband och koppel för den nätta summan ÅTTAHUNDRA KRONOR!! Men det är ju trots allt Maria Montazami som designat dom! ...



....och då kan man ju köpa till det där lilla extra, som alla hundar bara MÅSTE ha.....


Yes, en liten tassel att sätta på kopplet! Endast 165 kronor!!

Pysseidéer...

Jag har ju sytt en hel del mössor de senaste åren men nu funderar jag på att testa något nytt, vad tror ni om dessa!?

Spabad...

Vi vill ju gärna ha en badtunna, en dröm vi haft i flera år. Nu har ju det kommit väldigt bra tunnor där man slipper elda för att få dom varma. Härom veckan var jag inne på Folkpools hemsida där de höll en tävling. Man kunde helt enkelt vinna en tunna, bra mycket bättre och billigare än att köpa en. Jag bestämde mig för att vinna en, skickade in namn och motivering. Tävlingen skulle avgöras i september, jag har kollat hemsidan varje dag utan resultat. Ärligt talat, hur svårt kan det vara att dra mitt namn?!

Idag var jag åter igen inne för att se när jag ska få min tunna. Möttes av denna text:

Vinn en pool eller ett spabad!
Tävlingen är avslutad. Nu har vi många svar att gå igenom. Vi kommer snart att presentera vinnaren här på hemsidan.

Uppdatering, vi har inte riktigt hunnit kora vinnarna ännu. Det blev ganska många bidrag (ca 3000 totalt för de båda tävlingarna.) Vi jobbar på att gå igenom dessa och hoppas kunna presentaera en vinnare nästa vecka (v39). Tack för att ni har tålamod med oss.

Hmm, TREtusen bidrag, inte konstigt att de har svårt att hitta mitt bidrag!! Men vecka 40 räknar jag med att vi tar vårt första dopp!!

16 september 1972...

...föddes den här mannen, det är jag väldigt glad över!

Älskade J, du är mitt livs stora kärlek! Jag älskar dig och vårt liv tillsammans. Du önskade dig två saker på din födelsedag, det första var att du skulle få vinna Kretsloppet över mig (1 mils löpning för er som inte vet) och det andra var en lycklig fru.

Kretsloppet hade du gärna fått vinna om du bara hade orkat hålla samma tempo som jag, en lycklig fru kommer jag alltid vara så länge du finns vid min sida!

Vårdcentralen...

Jag har haft ont i min häl i ca 1 år, nu fick jag äntligen tummen ur och bokade en tid på vårdcentralen. Jag kommer dit och får en jättetrevlig läkare av utländskt ursprung. Han klämmer på båda fötterna och hälarna och konstaterar sedan att jag har hälseneinflamation på båda fötterna.

Han tar fram en läkarbok och börjar läsa. Kommer sedan fram till att jag ska få inflammationshämmande tabletter. Jag får sedan själv läsa hur jag ska göra, lite olika övningar. Dessutom tycker han att jag ska träffa en sjukgymnast som kan ge mig tips OM jag inte tycker att det räcker med de övningarna jag fått läsa mig till i hans bok.

Sedan är det dags att skriva ut receptet. - Hur många tabletter vill du ha? Frågar han då

- Ehh?? Jag vet inte, svarar jag och insåg att jag kanske borde ha läst lite högre upp i boken och inte bara avsnittet om sjukgymnastövningarna.

- Du ska äta 2 tabletter dagligen i ca 10 dagar. Jag har askar med femtio eller hundra tabletter. Du behöver tjugo.

- okej svarar jag. Ta den med femtio då. Fortfarande lite fundersam över vem av oss två som borde kunna detta.

- Nej ta den med hundra! Du kommer få tillbaka detta! Säger han med en glad stämma, nästan som att jag borde glädja mig över detta faktum.

Sedan lägger han till att jag kan få magkatarr av tabletterna. Tjoho!

Dessutom började han svamla om huvudvärk och att de var toppen att ta ihop med Alvedon. Om det nu var så att biverkningen var huvudvärk eller om man kunde ta dom mot huvudvärk tillsammans med Alvedon fattade jag aldrig riktigt. Men han såg så strålande glad ut hela tiden så det här med hälseneinflamation, magkatarr och huvudvärk kändes nästan som en vinst på lotteri!!



- Posted using BlogPress from my iPhone

I'm alive!!!

...även om det kanske inte verkar så. Livet rullar på i hundra knyck, att hitta guldkornen i tillvaron och dessutom hinna blogga om dom känns näst intill omöjligt just nu. Stress, stress, stress... fast allt är inte negativ stress, tack och lov!!

Lillebror och jag åkte bil häromdagen. Plötsligt undrade han om jag ville ha en bebis till. Efter lite prat fram och tillbaka om att vi nog inte får någon mer bebis kom plötsligt frågan, ni vet den vi alla bävar för.... Eller är det bara jag som gör det??

" MEN, MAMMA, HUR FÅR MAN EN BEBIS I MAGEN EGENTLIGEN"

Jag höll på att köra av vägen innan jag sansade mig. Började svamla lite om att det är en svår fråga att svara på men tillslut så samlade jag mig, berättade att mamman har ett ägg i magen. Tvekade lite efter det, hur mycket behöver ungen veta? Hur mycket VILL han veta? Chansade lite och sa -Sedan behöver man en pappa också.

Det blev tyst en liten stund, så sa han - Jaha.
Frågestunden var över, jag pustade ut. Det var väl en himla tur att jag inte drog hela den sanna historien, han kanske hade tittat på oss med avsky resten av livet. För ärligt talat, hur vackert och naturligt det än är i verkligheten så måste det ju i barns öron låta jättekonstigt!!!

På stapplande ben...

5.20, klockan ringer. Träningsvärken i benen efter måndagens pass har slagit till på allvar. Jag får nästan rulla ur sängen, småhoppar sedan ner för trappan med raka ben, det känns som en omöjlighet att böja dom tillräckligt för att på ett normalt sätt ta sig ner.

Kommer till toaletten, böjer lätt på benen och faller sedan bakåt till sittande ställning. Funderar på om man kan spräcka en toalett med sin egen kroppsvikt. Funderar sedan på allvarligare problem - hur sjutton jag ska ta mig upp från toalettstolen igen.

Träningsvärk, en skön, jobbig, ond, härlig känsla!

Nio minuter....

...så oviktiga resten av dagen men så livsviktiga när klockan ringer. Idag är jag trött, bara att konstatera att det är måndag.

Tar ett djupt andetag och kastar mig in i veckans maratonlopp, det kallas visst livet...

Tjejmiddag....

Idag blir det tjejmiddag här hemma. Huset är städat och maken med barn är utkörda. Sex tjejer är vi som träffades under förskollärarutbildningen här i Borås.
Vi är nog två tjejer som svettas lite extra över att fixa själva maten, eftersom jag inte har matlagning som mitt största intresse orkar jag aldrig provlaga innan. För rätt många år sedan nu gjorde jag en morotskaka, för att få den lite extra snygg bakade jag den i en liten men hög form, vilket resulterade i att kakan inte alls var färdig. Vi har skrattat åt det rätt många gånger och jag har nu döpt om rätten till

Igår när jag började förbereda dagens efterrätt, frusen jordgubbscheesecake på kladdkakebotten, kände jag att det kunde bli en upprepning. Först kändes botten inte alls färdig, det stod dock i receptet att den skulle vara lös och att den även skulle stelna när den blev kall. Jag hade is i magen och faktiskt så blev den lagom stel. När jag sedan skulle vispa ihop ostkrämen stod det att man skulle vispa den rätt så hård, jag vispade och vispade och kände att den inte blev alls hård, tills jag inser att det var grädden som jag skulle vispa hård.
Nu är allt frid och fröjd i alla fall, hoppas jag. Kakan står i frysen och laxen är förberedd, det är bara potatis som ska kokas och det kan man väl knappast misslyckas med?! Eller??....

Här är dagens meny (foto och recept från Allt om mat)

Lax bakad i parmesan- och citronvinägrett och räkor




Jordgubbscheesecake på kladdkakebotten

Ordning & reda.....

Är väl kanske inte min starka sida, jag försöker skärpa till mig men det går väl sådär. När det gäller att namnmärka barnens kläder däremot är jag en stjärna! Jo det beror väl kanske till stor del av att jag själv jobbar som förskollärare och blir TOKIG på alla omärkta kläder som ingen känns vid.

Idag har jag i alla fall strukit på namnetiketter på barnens strumpor. Hjälp vad ambitiöst tänker ni men jag tycker det är jättetråkigt att köpa strumpor. Det tar 10 minuter att fixa en hel hög och både barnen och jag vet att hänger det svarta strumpor i torkskåpet på skolan som är omärkta då är det helt enkelt inte våra.

Så idag får ni faktiskt ett seriöst husmorstips, faktiskt även ett husfarstips för jag är säker på att även männen av idag klarar av ett strykjärn: NAMNA BARNENS KLÄDER!!

Ett blomstrande....

...badkar är nästa finare än ett tomt!!




...bara en liten söndagstanke...