söndag 25 maj 2014

Så har han åkt...

Så många tårar som vill rinna och så många ord som skulle behöva skrivas ändå är floden av tårar så mycket större än orden. Hur många tårar ryms det i en kropp? Mina tar aldrig slut, jag är så trött, så trött och så fruktansvärt ledsen.

En sista morgonpromenad till sjön, en sista genomborstning av pälsen, en sista stund av gos med varm sovande liten hund i famnen. Packa saker, ben, filtar, bästa bädden, koppel och mat. Kvar är ett tomt köksgolv.

Dumma lilla hund, varför kunde du inte bara ligga och sova på dagarna i väntan på oss? Två snälla pensionärer, hus vid havet, "Jag sitter bak med honom i knät hela vägen, vilken sida får han inte solen på sig?". Kärlek och omtanke, det han behöver mest.

Det gör ont i hela kroppen ändå kändes det bra. Han satt i knät på sin nya ägare, jag stängde dörren och de for i väg.

Älskade lille Morris, jag hoppas av hela mitt hjärta att du kommer få det bra och att du vet hur mycket vi älskar dig...














2 kommentarer:

  1. Så svårt, så svårt och ändå hoppas vi att han skall få det bra.
    Kram mamma o pappa

    SvaraRadera