Stressfri mamma...

...Efter pärsen med värmepannan och allt annat som hände i fredags var jag på lördagen som en urvriden trasa, jag kände mig helt slut, överkörd av tåget. Pratade med mamma på morgonen och på frågan -Hur är det? bröt jag samman igen, storgrät medans jag hulkade fram att det inte alls var bra men att det nog skulle ordna sig om jag bara lugnade mig lite.

Jag tog mig så småningom samman, Lillebror bestämde att han skulle åka till en kompis och Storasyster och jag gjorde veckohandling och tog en tur till stan där vi hade en tjejlunch. Väldigt mysigt men jag var som sagt helt slut. Fick ett sms från Lillebrors kompis mamma som undrade om jag inte ville stanna på lite kaffe när jag skulle hämta honom. Precis vad jag och min huvudvärk behövde, sällskap och skratt.

När jag kommer dit sitter denna fina och ambitiösa mamman och målar vattenfärg tillsammans med barnen, det hade aldrig hänt här hemma, jag har alldeles för många egna projekt för att sätt mig så. Då undrade hon om jag sett hennes facebookuppdatering, hon och killarna hade nämligen pratat om mammor och killarna hade jämfört oss två, summan av kardemumman hade hon lagt ut på Facebook och det löd så här:

Sonen och hans kompis sitter vid köksbordet och målar med vattenfärg och samtidigt jämför dom sina mammor.... Kan lätt konstatera att kompisens mamma är ljusår bättre på allt! ;)

Ett axplock kommer här: kompisens mamma blir aldrig stressad, hon gör aldrig några knasiga saker, hon är superbra på att springa på flygplatser, hon är aldrig förvirrad, hon gör snygga saker

Ni fattar säkert att kompisen lade ut detta som en kul grej, hon känner mig, hon läser på bloggen och hon vet att jag inte är en supermamma. Själv vet jag inte om jag ska vara stolt eller orolig för min son och hans syn på sin mamma. Jag hade precis haft två för jäkliga dagar där jag stått och stortjutit samtidigt som jag stekte pannkakor. Stressad? Jag? Tydligen inte, i alla fall inte enligt sonen. Eller är den stackaren så förstörd så dom här psykbryten jag får med jämna mellanrum ser han som fullt normalt och lugnt. Det är det jag alltid sagt, en vacker dag kommer mina barn skriva en bok om sin uppväxt med titeln Nu är mamma lite trött igen  
Och så får vi inte glömma den underbara kommentaren att jag är bra på att springa på flygplatser, jag kan inte sluta skratta när jag tänker på den hemresan som satt djupa spår i honom. Det hela hände 2010, inte hade jag koll på att han kom ihåg det så bra! Ni som inte följt bloggen så länge och är nyfikna kan läsa om det här. 
Det här med att jag aldrig är förvirrad stämmer ju också helt på mig, spabelysningen som maken plockade ur kylskåpet med frågan - Varför har vi en lampa här? måste någon annan lagt dit, eller??
Ja han är allt bra min gullunge, han håller på mig!!


ps. Farmor, på tal om bra minne så pratade barnen med varandra i bilen om en händelse, då säger Lillebror -Ja det var väl då farmor tappade minst FEM korvar i elden!! Ha, ha, ha den händelsen har också satt sig!! 

Skitfredag...

Vaknade i fredags och visste ju att pannan inte var igång, kunde däremot inte föreställa mig hur kallt det blir över natten i ett hus. Jo det är klart att minus 20 grader utomhus gör sitt till också givetvis. Ovanvåningen var helt okej men när jag kom ner var det verkligen ISKALLT!! Där nere låg stackars mamma och huttrade i gästsängen, hon var stand-in för maken som är i Tyskland. Hon skulle få iväg barnen till bussen och gå ut med Morris eftersom jag öppnade tidigt på jobbet.

Ett litet måndagstips från i fredags är i alla fall att om man vill komma iväg till jobbet lite lätt, utan ångest, så stäng av värmen i huset. Det gör att man vill åka flera minuter innan man behöver!!

Klockan sju ringer jag värmekillen och frågade om han varit hos oss i torsdags, jo det hade han men allt såg bra ut så han kunde inte göra något. Han ville att jag skulle starta om systemet igen och kolla med jämna mellanrum hur lång tid det tog innan det började larma igen. Jag berättade att mamma är hemma nu men att hon ville fly kylan så fort barnen satt på bussen men att så länge hon var kvar skulle hon ha koll. Han lovade att skicka en annan kille för att se om han kunde upptäcka vad felet var.

Efter min arbetsdag åker jag hem, kylan slår emot mig och jag tittar in på värmepannan som står och blinkar rött. Ringer då den andra killen för att höra om han varit här. Jodå, han har tittat på eländet utan att kunna hitta felet men nu slagit om den den till elpatron istället. Värmen är på väg tillbaka men eftersom huset var helt urblåst på värme så kommer det ta tid.

Jag skulle iväg och träna och vill då inte elda i kakelugnen när barnen är hemma själva. Storasyster har med sig en kompis hem och jag funderar i vilken ordning jag ska få ihop min dag. Jag kommer fram till att det bästa är om jag kan handla mat till kvällen redan innan träningen börjar klockan tre. Då är jag hemma tjugo över fyra och kan redan då börja elda.

Då var det bara att fixa lite mellanmål till barnen innan jag stack iväg. Macka och mjölk får det bli, tänker jag och öppnar brödlådan. Två torra mackor ligger där. Skit också, kollar frysen, tomt. Okej tänker jag, det får bli onyttig mellis, bullar! Öppnar frysen igen, tomt på bullar. Börjar bli väldigt stressad så jag slänger ihop en pannkakssmet samtidigt som jag inser att handlingen får ske efter träningen.

Mjölet klumpar sig så den första pannkakan ser ut som den fått mässling, den åker ut i vasken. Sliter fram durkslaget och får sila hela skiten innan jag kan börja steka igen. För att barnen ska ha lite värme i köket sätter jag på ugnen med luckan öppen. Lyckas få till en andra pannkaka når plötsligt det smäller till och ugnen går ner på lågvarv, proppen har gått. Medan jag undersöker ugnen bränner jag en pannkaka, ut med den. I med smet till nästa, samtidigt som jag går ut i proppakåpet och tror att jag slår PÅ huvudströmbrytaren när jag snabbt inser att jag slår AV den. F A N rent ut sagt, det gjorde att värmepannan startade om och nu inte larmade längre. betydde det att den nu inte var i elläge längre och att den kanske skulle fungera någon timme innan den återigen lägger av. Tittar på spisen men den verkar funka, fortsätter med pannkakorna tills jag ser att det bara blir som en halvgjord degig pannkaka.
Spisen funkar alltså också bara på halvfart.

Ringer maken i Tyskland och skäller på honom. Klockan går och jag är superstressad, trött och arg. Gråtandes tittar jag förtvivlat på högen av pannkakor som nu är tre stycken, högen i vasken växer däremot stadigt.
Maken försöker lugna mig och förklara att jag måste ut till proppskåpet utomhus och byta säkring där.

Efter att jag har gjort det är jag tillbaka vid spisen och pannkakorna, jag får ringt värmekillen igen som då inser problemet, vi har 16A säkringar och nu när den går på elpatron klarar den inte både spis och ugn. Han försäkrar också att pannan fortfarande går på el men eftersom den nu varit avstängd kommer det dröja ytterligare en halvtimme innan den börjar ge värme.

Tre pannkakor var får dom stackars barnen, jag slänger fram burken med pepparkakor också, här ät så mycket ni vill!! Förklarar situationen för Storasyster, att jag har träning, ska handla, att allt strulat med pannkakorna och att de måste ut med Morris. I vanliga fall gnäller de alltid när de ska rasta honom men igår svarar gullungen -Inga problem mamsen, vi fixar det här!!

Då gick min puls ner till normal och det kändes bra att sticka iväg. Senare när jag kom hem plockade jag in massa ved och vi åt fredagsmys framför tv:n invirade i filtar och med duntäcke över det. Frampå kvällen fick vi upp värmen till riktig normal och allt kändes bra tills jag skulle lägga mig. Upptäcker då att tvättmaskinen ser konstig ut. På med kläder, fram med ficklampa och ut till proppskåpet igen. Jodå ytterligare en säkring har gått, detta utan att en enda maskin varit igång. Byter den och sätter i den sista vi har i paketet, samtidigt som jag börjar fundera över badtunnan. Den går igång automatiskt var fjärde timma för rengöring, är det så att den slår ut säkringen då??

Skit, skit, skit, känns det. Jag orkar inte gå ur sängen för jag vill inte veta vad som står och blinkar där nere. Imorgon ska Storasyster ha släktkalas, 19 personer kommer och jag har inte bakat en enda kaka, det känns ju hoppfyllt med tanke på att säkringarna ryker utan att jag sätter på ugnen...

...ICA, here I come!!

Snabbdusch...

Killen som skulle fixa värmepannan ringde på morgonen för att hjälpa mig att få i gång den på elpatron. Väldigt bra eftersom kylan slog emot mig när jag klev ur sängen. Dessutom var temperaturen på varmvattnet nere på en nivå då jag inte längre kallar det VARMvatten och en dusch inte var att tänka på.

Reparatören visste inte om han skulle hinna komma innan jag började på jobbet eller inte. Jag bestämde mig i alla fall för att hålla värmen genom att städa. Körde över i stort sett hela nerevåningen innan det var dags för dusch och hundpromenad innan jobbet.

Kollade ut för att se om någon reparatör var i sikte innan jag skyndade in i duschen. När jag står där med schampo i håret börjar Morris skälla som en galning. Vet ni hur svårt det är att få ur schampo ur håret och få bort tvålen från kroppen när man har bråttom?? Det är jättesvårt!! OCH det känns som det tar en evighet. Superstressad över att jag står naken i duschen och över att jag tycker att gardinen glipar lite väl mycket ut mot ytterdörren, kastar jag mig ur duschen och får om mig en handduk. Tror ni det var en reparatör på ingång? Nej, antagligen bara en sällskapssjuk ulltuss som gav skall för att jag faktiskt hade stängt ute honom från badrummet! Ja det blev ju en snabb dusch med hög puls...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Det är vattenpumpen Gerd....

...kommer ni ihåg den låten från tv-serien Macken? Den går jag och nynnar på lite då och då här hemma. Inte bara av slumpen utan för att vår värmepump ständigt strular!! För inte så hemskt många månader sedan hade vi en reparatör här. Väldigt många tusenlappar senare var delar bytta och allt fungerade som det skulle....

...tills igår. Då plötsligt var vattnet inte så varmt när jag skulle duscha och mycket riktigt, det blinkade rött på pumpen. Maken tryckte på lite knappar, fick igång värmen igen men ringde åter reparatören.

Idag kom han hit, jag hade för femtioelfte gången fått tömma garderoben på hyllor och kläder. Vi har ju varit väldigt praktiska och hängt upp ett litet Elfasystem för pumpen, den behöver man ju ändå inte komma åt så ofta, eller???

In kommer killen, tittar på Morris och säger -Dig kommer jag ihåg, du var den där hunden som kunde skälla oavbrutet utan att ta ny luft!

Han kollar in pumpen, konstaterar att allt ser bra ut och att han inte kan göra något, vi får höra av oss igen om problemet kommer tillbaka. Jag tittar trött på kaoset i hallen och känner att idag är inte dagen då jag är den perfekta husfrun. Till skillnad från många av mina vänner har jag INGA problem med att stänga ute lite kaos så jag landade lite i soffan. Ja där hade solenergin tagit lite slut och jag behövde vila lite innan zumbapasset.

Jag hade hoppats på att maken skulle, på den halvtimmen han var hemma innan han skulle hämta Lillebror från idrottsskolan, hinna städa upp i hallen, köket och fixa mat. Det visade sig att inte han heller var den perfekta husmannen så allt låg kvar när jag kom hem.

Men ibland lönar det sig att vara lat!! Nu blinkar värmepannan rött igen och reparatören kommer hit i morgon igen...







DET ÄR VATTENPUMPEN GERD!!

Solenergi!...

Onsdagar är lyxdag för mig, fem timmars arbetsdag som slutar redan 12.30. Barnens skola slutar 13.40 vilket betyder att de åker skolbuss hem och inte är hemma förrän ca 14.30. Två timmar helt för mig själv, det är vardagslyx!!

Idag, strålande sol och minus 12 grader, tänkte att jag slänger på mig träningskläder och tar en snabb promenad direkt när jag kommer hem. Lite frusen bestämde jag mig för att bara ta en kortispromenad. Väl ute och med ångan uppe blev det istället långpromenad. Sex kilometer där en liten skogsrunda runt udden ingår, där kan man släppa Morris och låta dom små benen sträcka ut, underbart!!

Det är härligt när planerna ändras till det bättre, när orken man inte trodde fanns plötsligt finns i massor! Det är bara att konstatera, sol ger energi, vilken årstid det än är!!

Tisdagar med Morris...

Efter att ha lånat grannhunden en stund i söndags kan vi konstatera att Morrisen inte nöjer sig med sällskap av en lugn hund, nej människosällskap vill den där lille tussen ha. Bra på ett sätt för då slipper vi fundera på att skaffa en till hund, dåligt för Morris skull för då kvarstår frågan om vi ska lyckas hitta en dagmatte eller om vi så småningom måste hitta ett nytt hem åt honom. Det första alternativet känns hopplöst, lappar sitter nu uppe i Frufällan. Det sista alternativet känns omöjligt även om det kanske blir ett måste, för hans skull. Det är svårt att blunda för ett problem när man har sett det svart på vitt på film.

Idag har i alla fall svärmor och svärfar förbarmat sig över honom vilket är toppen för tisdagar är hans värsta dag. Det känns bra i magen att lämna huset idag, för idag vet jag att han är vääääääldigt nöjd!!

Hipp hurra för världens bästa nioåring!!!

Tänk att det redan har gått nio år sedan vår fina lilla M föddes. Jag kommer aldrig glömma makens pingpongbollsögon när han vaknade på en millisekund bara för att jag påpekade att vattnet gått. Han kommer antagligen aldrig glömma mitt hysteriska skrattanfall samtidigt som jag desperat skrek "Vad gör vi nu!?" och "Läs i Amelia vänta barn, vad man gör nu!!!"

Ja det hela gick ju snabbt och lätt och ut kom världens goaste unge. Jag är så glad för hennes härliga personlighet, skrattet, dansen, de glittrande ögonen. Måtte aldrig någon släcka dom!

Lilla, stora fina M, vi älskar dig!!

Januari...

Vad är det med januari och pengar!? VARJE år är det likadant, månaden känns åtminstone två veckor för lång i förhållande till lönen!! I år tänkte jag ändå vara förberedd. Decemberlönen kommer ju redan innan den 24:e så i år hade jag några regler bl.a. INTE handla några julklappar för decemberlönen, INTE handla något överhuvudtaget innan den 27:e då lönen vanligtvis kommer. INTE göra åt en massa pengar på mellandagsrean. Det höll jag på men lik förbaskat har pengarna varit slut i flera veckor. Vad beror det på!!??

Okej, till nyår går det ju alltid lite extra pengar även om vi delar på matkostnaden. Sedan skaffade hela familjen nya pass, de är ju inte helt gratis och sist men inte minst har vi en födelsedagstjej här i januari. Hur tänkte vi där?! Jag borde ha knipit över den 27:e så lönen hade kommit!!

Ja, ja, det kunde varit värre, jag har ju i alla fall ett jobb och en ny lön att vänta om en vecka!! Idag ska jag använda mina sista slantar åt att betala Storasysters danskalas, men det är värt varenda öre att slippa ha barnkalas hemma!!

Vad händer här då?....

Maken undrade igår om det hänt något nytt på Granbacken eller om det fortfarande bara är kringelproblem. På så sätt är han lite ungdomlig, som väljer att läsa om familjen här på bloggen istället för att fråga familjen vad som hänt.

Just nu händer inte så mycket, många oroliga, ledsna funderingar kring Morrisen, dagmatte, sälja, skaffa en till gammal lugn hund?? Många tårar har det varit här i veckan och problemet är fortfarande inte löst.

Men som sagt, förutom det händer det inte så mycket därför funderar jag på om det är dags att dra igång något projekt. Kanske måla kökstak eller bygga ett köksbord alternativt ett vardagsrumsbord. Hur svårt kan det vara att bygga ett bord?? Ska man våga chansa att göra ett själv eller är det bättre att satsa på att köpa ett. Jag vill ha ett gammalt bord med svarvade ben men de kostar ganska mycket. Åhh, vad det vore praktiskt att ha en finsnickare hemma, jag önskar att maken kunde hitta ett enormt behov av att lära sig göra möbler, jag är säker på att intresset finns där djupt inom honom!!




Ett sådant här vill jag ha, det behöver inte ens ha krusidullerna längst upp på benen.

Kringelproblem...

Nu är det bara en tidsfråga innan barnen är så stora att de börjar läsa om vad jag skriver här och då kan jag ju inte dela alla underbara kommentarer men än så länge vet jag att de inte är intresserade av bloggen så här kommer kvällens samtal med Lillebror:

(L=Lillebror, J=jag)

L: Mamma, vet du varför jag alltid står upp och kissar på morgonen?

J: Nej

L: Det är för att snoppen alltid är så kringlig!!

J: Okej, varför måste man stå upp då?

L: För annars kissar jag ju rakt på mig!

J: Fast man kan ju sitta och trycka den lite nedåt

L: VA!!?? Det har jag ALDRIG hört talas om!!!

Behöver jag säga att jag var tvungen att bita mig i kinden för att inte börja gapskratta!! UNDERBARA unge!!!

Barnvakt...

Hela hösten var våra helger fullbokade med aktiviteter, fester och middagar. Supertrevligt givetvis men vad härligt det är att ibland vara helt fri, att faktiskt kunna säga till kusinen som ringde att han visst kunde vara hos oss hela lördagen. Och när mamma ringde lite spontant på lördag eftermiddag och frågade om vi ville dit och äta med syrran och hennes familj så kunde vi tacka ja. Lite lyxigt faktiskt!

Vad som också är fantastiskt lyxigt är att om man är barnvakt åt en 12-åring kan man liksom lite diskret lämna över själva barnvakteriet till det barnet. Vi insåg ju genast att här kunde jag och maken lämna huset själva, fast klockan tickade oroväckande fort mot lunch. En tolvåring kan nämligen alldeles utmärkt fixa mat till sig och sina småkusiner, hur bra som helst!!

På tal om annat så letar vi dagmatte till Morris, om någon känner en pensionär som vill ha sällskap på dagarna och som bor i Frufällan/Sparsör eller i värsta fall Svenljunga, hojta!! Han är inte så beroende av massa promenader, viktigare att han får sällskap under dagarna!

Härliga fredag!

Oj vad fort första veckan har gått på den här terminen!!! Det känns härligt att vi går mot vår även om kylan är tillbaka just nu. Fast hellre kallt än regn, regn betyder galon på jobbet och svart hund hemma!

Nu är i alla fall veckans bästa dag här! Igår städade jag av hela nedre våningen och förhandlade mig till att maken ska städa övervåningen själv i helgen OCH byta lakan, det ni! Ni fattar att jag är nöjd idag!?

Nej, nu måste jag rusa till jobbet, idag blir det julgransplundring, det är inte alla som för göra på arbetstid!!



Mot ljusare tider!! Jag älskar att följa solens upp och nedgång i tidningen! Vädernörd kanske man kan kalla det??

Dumsnål......

....IGEN!! Jag har en förmåga att vara lite dummsnål. Vår badrumsmatta är ju ständigt i tvätten. Den hinner bara på golvet innan hunden kissar på den, och är det inte han som gör det så är det Lillebror som inte riktigt håller i sin vattenslang när han sitter ner och kissar. Resultatet blir då mer av en vattenspridare och en blöt badrumsmatta.

Tänkte häromdagen att jag borde köpa en till, så jag kan ha en och växla med när den andra är i tvätt. Idag var jag ändå i knalleland och tränade, tror ni jag köpte någon matta?! Nej, då tyckte jag att det kändes onödigt och dumt att lägga pengar på.

När jag sedan kom hem och skulle duscha möts jag av den provisoriska mattan jag lagt ut, ja som ni ser är det bara en handduk. Men visst känns det oerhört trist, visst hade det varit snyggt med en riktig matta?! Nu kanske någon läsare tycker att man kan väl vara utan matta medan man tvättar den andra. Svaret på den frågan är NEJ, det är så äckligt att komma ut på ett klinkersgolv med blöta fötter!! Ytterligare ett I-landsproblem här på Granbacken, men det är väl skönt när problemen inte är större!!

Då var man igång igen....

Trött, trött, trött. Ja det känns att man är igång igen med jobb och vardag. Livspusslet börjar igen, det var skönt att vara ledig från det ett tag. Men det bästa är i alla fall att vi är på väg mot ljusare tider! Visst är det underbart!!

Jullovspyssel...

Storasyster fick lite pyssel från sin moster i julklapp. Igår hade hon en kompis här på övernattning och de satte igång med dessa små söta pingviner. Det märks att tjejerna är stora, de fixade allt utan hjälp, till och med att sy mössorna...






...idag blev det mer pyssel, pingvinen fick en fin scen med glittrig bakgrund att stå på. Lillebror pysslade också på sitt håll. För första gången i sitt liv har han suttit flera timmar och byggt ihop lego helt själv. Det kan man väl kalla ett mysigt jullov! Själv har jag tänt lite ljus och bryggt mig lite kaffe i väntan på att maken ska komma hem och ta ett fredagsdopp i tunnan.

Fynd och efterlysning...

I år hade mamma och pappa 70-talstema på sin nyårsfest. Pappa lyckades med nöd och näppe (och lite justeringar) klämma i sig i en kostym han hade från den tiden. Tyvärr hade han ingen skjorta med jättesnibbar så jag tog en tur till Myrornas för att se om det fanns någon där.

Hade ingen tur med skjortan men däremot sprang jag på små söta vattenglas. Jag stod och höll i dom en stund och funderade fram och tillbaka, jag har inga vattenglas när man dukar fint men tillslut bestämde jag mig för att inte göra av med massa pengar. Hela 160kr för 11st, ni fattar, jag hade ju blivit ruinerad.

Ja självklart stod jag där på nyårsaftonen vid det dukade bordet och ångrade ihjäl mig. Tredje januari var jag på Myrornas igen, strax efter att de öppnat och som tur var fanns de kvar, nu är de i mina ägor och jag är VÄLDIGT nöjd, synd bara att det inte fanns 12 st.







Något som också är synd är att makens fina rödvinglas av märket Bouquet från Kosta Boda inte görs längre. Vi har bara åtta stycken och skulle hemskt gärna vilja ha fyra till. Så om någon ser sådana så hojta! Eller om ni har och vill sälja!

En liten påminnelse...

Idag händer inte mycket här hemma, det är en blandning mellan rastlöshet och uttråkning. Barnen har en kompis här så de är fullt sysselsatta men jag hittar inte energin till att göra något kul, inte för att göra något tråkigt heller för den delen.

Jag passar därför på att visa ett smycke jag gjorde till en fin vän som inte alltid kommer ihåg hur fin hon är. Kanske borde vi alla ha en sådan här liten påminnelse, runt halsen eller i nyckelknippan, för visst glömmer vi alla bort då och då, våra fina egenskaper...

Äntligen...

Igår fick vi äntligen till en liten julträff med syrran! Det har ju varit galet med all magsjuka i år, det började med att vi skulle firat jul ihop på julaftonskväll. Natten mellan 22/12 och 23/12 spydde jag. För att inte riskera någons nyårsfirande sköt vi då upp julfirandet till lördagen den 29:e. På fredagen kommer ett sms från syrran att hon spytt. Vi ändrar då träffen till den tredje januari, detta innebar att maken inte kunde hänga med men jag, barnen och mina föräldrar skulle åka i alla fall. Dagen innan skickar min mamma att pappa åkt på magsjuka så det slutar med att jag och barnen åkte själva. Det blev en mysig dag tillsammans med julklappar, julpyssel och kalkonmiddag.

Den där kalkonen är en historia för sig själv, den har mamma tagit fram och lagt tillbaka i frysen inför varje träff, nu sista gången var den redan för upptinad för att läggas tillbaka så den fick följa med till Göteborg. Jag kunde i alla fall ta med en matlåda till stackars mamma och pappa som missade den goda kalkonmiddagen!

Här är årets sista julpyssel....eller kanske ska jag säga årets första!!








Chokladdoppade skumgodisar. Storkusinen bjöd de yngre på chokladdoppade brysselkål, det är bra HUMOR!! ...det tyckte inte de små, hi, hi, hi....

Happy New Year!!!

Lika glittriga som vi var igår, lika oglittriga har vi varit idag, men det kostar att ligga på topp. Det blev en fantastiskt trevlig avslutning på 2012 med god mat och dryck, många skratt och gangam style-dans med barnen i köket. Vi var alla på topp ända till klockan 04.00. Storasyster var grymt besviken när hon var tvungen att gå och lägga sig då för vi hade ju faktiskt sagt att man fick vara uppe hur länge man ville.
Som tur är hade jag faktiskt lagt till klausulen " men inte längre än föräldrarna" men klockan fyra på morgonen hade hon nog glömt av det och bröt samman. Vännernas dotter anklagade mamman för ett strypförsök så det var lite high-life innan alla kom i säng.
Tack alla inblandade för ett stålande partyhumör!!
Här kommer lite foton på årets dukning, barnbordet, vuxenbordet och tilltuggsbordet (ja vi fick låna Lillebrors skrivbord till det),