Är Tomten en tjuv??

Det här låter kanske konstigt men jag har tappat bort min handväska. Från början trodde jag att vi hade det lite stökigt i hallen och att om vi bara städade undan alla kassar som stod där skulle jag hitta den. Grejen är den att jag hade inte plånbok eller nycklar i den så därför saknade jag den inte från början. Nu har jag letat lite här och där efter den utan att hitta den.

Började försöka tänka tillbaka när jag hade den senast. Jag vet att jag hade den i julas men jag vet också att det var då den försvann. För det var i kaoset av julklappar jag trodde att jag skulle hitta den igen men så var inte fallet. Kan det i själva verket vara så att tomten är en tjuv, lite av en Robin Hood?, ta från de rika och ge till dom fattiga?? Så nu kära läsare undrar jag om någon fick en mörkgrå canvasväska med en rosa brosch i form av en stor tygblomma av tomten??

Oj vilken natt!!

Vi lyckades aldrig få i gång vattnet i går trots att maken kämpade ganska länge med att försöka få ordning på det. Mitt besök hos spindlarna verkade inte heller ge något resultat.

Klockan 02.45 i natt vaknade jag av att maken håller på att ta på sig understället. Han hade då legat vaken och oroat sig och funderat ut ett sätt som kanske skulle tina upp systemet. Så han bullsade på sig och gick ut. Jag blev lite orolig för honom och plötsligt kunde jag inte heller sova . Dock inte så orolig att jag erbjöd mig att hjälpa till utan jag låg kvar och höll sängen varm.
Runt 4-snåret drar han i gång och dammsuger i köket, detta för att han skulle ha in en kupévärmare under sparksockeln och där har tydligen dom små mössen lämnat en del spår.

Strax efter 5 kommer han upp till mig och konstaterar att vi måste ringa en rörmokare, vilket jag faktiskt redan hade konstaterat klockan 02.45. Sedan var det bara att gå upp, packa väska och ta med hela familjen till jobbet för en dusch. Man kan ju säga att sådana här händelser rör om lite i ens liv.

Maken fick i alla fall tag i en rörmokare (det är här vi brukar ringa pappa som i sin tur ringer en rörmokare, kanske börjar vi trots allt bli vuxna?!). Han skulle komma runt 14-tiden, maken ringde också svärfar som var snäll nog att sätta sig i bilen för att hjälpa mig kommunicera med rörmokaren. Tjugo minuter innan två kommer jag hem och testar kranarna och det funkar!! Ringer maken som i sin tur får avboka hjälpen.

Åhh vad lyxigt det är med vatten!!

Pappa kom hem, för jag längtar efter dig...

På måndagar öppnar jag på vår förskola klockan 6.30 och så även i dag. Jag brukar ha lite svårt att sova bra mellan söndagen och måndagen, lite orolig för att försova mig. I natt drömde jag hela natten om snöskottning så när klockan ringde strax efter 5 gick jag upp efter bara en snoozning.

Jag tassade ner i min morgonrock öppnade dörren och stack ut näsan för att kolla vad temperaturen var på, minus 25 grader!!! Burr tänkte jag och gick in i duschen. Men där hände det inte mycket! Vattnet hade frusit, trots två olika värmeagregat för att förhindra detta.

Upp till maken och väcker honom, sedan var det bara att börja packa en väska och ge sig i väg till jobbet för att duscha där. Jag arbetar i en villa i ett vanligt villaområde. När jag kommer dit har någon skottat vägen men inte parkeringarna Det var bara att ställa bilen på vägen, pulsa i 40cm snö för att hämta en spade och börja skotta för att få in bilen på parkeringen. Som tur var hade någon stått på parkeringen när den värsta snön kommit så jag behövde "bara" skotta ett lager. När klockan var halv sju och jag skulle öppna var jag helt slut, det kändes som att jag redan gjort min arbetsdag.

Klockan 13.00 var det dags att åka hem. Då var det bara åtta minusgrader och maken som ringt på mobilen trodde inte att det skulle vara någon fara. Hämtar barnen på dagis och kör hem. Går in i köket samtidigt som jag inombords upprepar gång på gång: Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas...
Men nej, inte en droppe vatten kommer ur kranen. Ringer då maken igen som i sin tur har pratat med sin pappa. Får direktiven att ta med en värmefläkt ner i matkällaren och rikta den mot vattenberedaren som står där. Då vill jag påpeka att där ner går jag aldrig, för där nere bor den stora Imse Vimse spindeln med sina kompisar. Det var bara att bita ihop och öppna luckan i golvet, jojomen det första jag ser hängandes i trappan är en stor spindel. Jag gör ett skutt ner för trappan, riktar fläkten och kastar mig upp igen. Nu hoppas jag verkligen att detta gör susen för det är rätt frustrerande att inte ha vatten!!

Pappa kom hem!!!

Sköna söndag!

Idag har vi verkligen haft en skön söndag! Jag började i och för sig dagen med att försöka skotta fram järnvägsövergången och en stig till vår brevlåda. Från början hade jag tänkt skotta så postbilen kunde köra fram till brevlådorna men det kändes som en omöjlighet med all tung snö som stora plogbilen hade kört upp från stora vägen så det blev en stig. Nu håller vi tummarna att brevbärarna nöjer sig med det.

Efter det var det dags för en brunch på Ellagården, ett jättemysigt ställe som ligger i Viared. Vi blev faktiskt bjudna av fina J, hela familjen som tack för att vi hade hjälpt henne. Det kändes väldigt lyxigt att åka iväg så där bara. Storasyster som inte missar en chans att klä sig i finkläder hade klätt upp sig till tänderna. Hon hade svart sidenkjol med tyll, vit blus, svarta lacktights och givetvis en hårskena med en stor rosa blomma. Resten av familjen var lite mer vanligt klädda.

Vi kom dit och tog för oss av ett stort smörgåsbord med massor av smarrigheter. När vi satt oss vid bordet börjar barnen klaga på att de frös. Det var ju 10 minusgrader ute så en annan kände sig också lite köldslagen. När vi tittar på Storasyster satt hon där i sin lilla blus och var alldeles blå om läpparna. J lånade ut en sjal till henne och en tröja till Lillebror men efter ett tag fick maken fixa fram fleecefiltar till oss och då kunde vi verkligen njuta av maten.

Efter brunchen åkte vi till familjen A för att skotta. Det kändes som det var bättre att ta de 10cm som kommit under natten direkt. Men där hade grannen redan varit framme så vi bestämde oss för att åka och investera i en riktig snöskyffel till oss själva. Vi har nämligen ingen riktig bra. Det var ju bara att glömma, efter att ha varit på Coop, Verktygsboden och Eko gav vi upp och åkte hem.

Sedan åkte myskläderna på och vi har bara tagit det lugnt, nu har vi varit ute och gått en härlig promenad i kylan och tittat på alla som skottar snö från tak och garageuppfarter. Nu är klockan 18.00 och barnen börjar bli hungriga, man står sig bra på en brunch!!

Ellagården sommartid

Snö, snö och åter snö!

Igår började det snöa igen. Eftersom familjen A inte är hemma tänkte vi att det var bäst att åka dit och titta över hur deras garageinfart och gång upp till dörren såg ut. Deras granne hade lovat att skotta upp lite med snöslunga men när vi kom dit var det handskottat en liten gång från gatan till dörren. Det var bara att sätta i gång. Bara att sopar rent bilen var ett hästjobb, snön gick upp till dörrarna.

Fast man är mitt upp i all den här snön är det svårt att fatta att det kan vara så här mycket. Bilen gick inte att köra in på gården förrän de stora snöhögarna vid infarten breddades med en meter. Maken och jag tog varsin skyffel och kämpade på. 40 cm snö på en stor garageinfart känns i kroppen! Men om de skulle kunna få ut sina bilar någon mer gång innan våren kommer var det nödvändigt.

Nu har vi kommit hem igen och pustar ut, sitter vid fönstret och ser mer snö från himlen. Vi får nog åka tillbaka i morgon igen och ta bort lika mycket!!

ser ni kaninburen till höger, nej just det den ligger under all snö, knäckt!

Lillebrors funderingar

Idag när vi åkte bilen började Lillebror prata om rumpskinnet. Han sa att det gör ont om man drar i rumpskinnet. Jag fattade inte riktigt vad han menade så jag frågade honom vad rumpskinnet var för något. Då svarar han - det är skalet på rumpan! Visst var det ett bra svar?!

Trögt

Det är lite trögt här på bloggen. Det är lite trögt i livet känns det som just nu. Vintern håller i sig här i Sverige och just nu snöar det ute. Det börjar bli svårt att motivera sig att gå ut och åka pulka, man har ju gjort det ett antal gånger denna vintern. Fast ändå vill man inte klaga, för trots allt är det så mycket skönare att ha snö och kyla än regn och rusk.

Den ena förkylningen efter den andra löser av varandra och tröttheten ligger konstant i kroppen. Längtan efter familjen och resan till Indien gör att tiden går långsamt. Man känner att det börjar närma sig men ändå är det ett tag kvar. Det ska bli så skönt att få vara lediga tillsammans hela familjen! På torsdag ska vi åka till farbror doktorn och ta sprutor inför resan, men det har vi inte berättat för barnen ännu, de lockas inte så av tanken på sprutor. Men det är ju ett steg närmre resan!!

Vårfint i köket!

Igår var pysselhumöret på topp. Det kanske beror på att jag i söndags städade pysselrummet grundligt och ändrade om lite där. Givetvis tänker min mamma nu, men faktiskt så flyttade jag inga möbler utan lade undan stämplarna och flyttade symaskinen till det skrivbordet i stället. På så sätt fick barnen ett skrivbord som dom kan sitta brevid varandra och greja vid.

Det var ett väldigt bestyr att bestämma vem som skulle sitta var vid skrivbordet. Först skulle Storasyster sitta till vänster men då genomskådade Lillebror hennes val. Jag vet varför du vill sitta på den stolen, det är bara för att det ligger massa saker på den andra som jag måste städa! sa han lite surt. Men hon nekade till det hela och i slutändan hjälptes de åt att plocka undan. Efter en stund bytte de stol för Storasyster tyckte att det kunde vara en bra idé. Lillebror följer ju Storasysters order slaviskt så han bytte snällt. Men efter en stund hör jag Storasysters övertygande stämma Det är nog bättre om jag sitter på den stolen i alla fall för jag är ju lite pyssligare än du. Det kunde ju inte Lillebror förneka så då bytte dom igen.

Tillbaka till mitt eget pyssel. Jag tejpade hela den kaninbitna sladden till symaskinen och fick faktiskt i hop en ny köksgardin. Dessutom klädde jag om tre av sex stolar, sedan tog häftklamrarna slut. Det hela blev väldigt vår fint i härliga färger. Jag var på Borås Väveri och köpte ett blommigt örngott på rea, som jag sedan sprättade upp. Sedan köpte jag ett rosa tyg med vita prickar och ett tyg som var i cerise med vita prickar. Det hela är lite Green gate inspirerat. Tyvärr är det bara att erkänna att fönstret är snyggare utan gardiner. Det blir ett lite rörigt intryck av att ha takkronan och gardiner men jag behövde lite färg i mitt liv. Jag kände mig lite som i en reklamfilm för Hemtex, allt du behöver för att förändra ditt hem är lite tyg. Se så mycket man kan göra för 175kr!!

Bilprovningen

Idag hade jag tid för besiktning av bilen. Av någon anledning har jag alltid bråttom när jag ska dit och brukar få springa in och knappa in mitt reg.nr. Idag hade jag räknat med att hinna hämta barnen från dagis och sedan åka direkt dit. Men eftersom barnen var hos morfar hade jag plötsligt väldigt gott om tid från det att jag slutade jobba. Jag blev kvar en stund extra på jobbet eftersom jag inte behövde stressa. Men tillslut var det dags att åka. När jag kom ut till bilen kom jag på att jag kunde slänga fram varningstriangeln, den ska ju ligga synligt.

Jag öppnar bagageluckan och lyfter på luckan i golvet. Ingen varningstriangel där. Öppnar då facken på sidorna, men där låg den inte heller. Kollade en gång till under mattan, inget napp. Då började pulsen gå upp lite, typiskt nog hade inga kollegor bilar med sig så jag kunde inte låna från någon där.

Jag börjar köra mot stan samtidigt som jag ringer maken och frågar honom om han vet var den är. Jo han hade en känsla av att han sett den i förrådet. Jag gasar på, något småstressad nu, svänger av hemma samtidigt som jag kör igång vindrutetorkarna och testar sprutet på dom. Det händer ingenting!! Jo vindrutetorkarna går fram och tillbaka men inte en droppe spolarvätska kommer. Detta har hänt innan vilket jag har påpekat för maken, men sedan har de börjat fungera igen.

Jag, superstressad, springer in i förrådet och letar desperat efter varningstriangeln. Tro det eller ej men jag hittar den i en hylla. Rusar sedan in i huset och tar en sportflaska med varmt vatten. Fram med instruktionsboken och kollar var man fyller på spolarvätska. Sedan häller jag varm vatten på själva sprutarna (hmm, det blev ett konstigt ord men jag hoppas att ni fattar vad jag menar). Resten av vattnet häller jag i behållaren för spolarvätskan. Kastar mig sedan i bilen och kör samtidigt som jag hela tiden försöker få den att spruta spolarvätska. Ingenting händer, jag börjar bli sen och är ganska så förbannad. Speciellt på maken som inte gjort så bilen fungerar. Ringer honom igen, väl medveten om att han inte kan göra något eftersom han är i Stockholm men jag måste ju få ut lite av min irritation.

Jag svänger in på Shell och springer in och köper koncentrerad spolarvätska, rusar ut därifrån och slänger upp motorhuven och öser i så mycket jag kan få i, tack och lov hade jag inte fyllt upp helt med det varma vattnet. Startar bilen och kör mot bilprovningen.

Jag sätter igång torkarna igen, fortfarande händer ingenting. Jag kör i ilfart samtidigt som jag hela tiden testar torkarna utan resultat. I en korsning stannar jag på väjningsplikt och sliter fram instruktionsboken och försöker läsa mig till vad det kan vara för fel men inser snabbt att jag inte hinner eller kan åtgärda felen i vilket fall. Kommer då på att jag kan skylla på att det är kallt och att det kanske är därför dom inte fungerar. Kommer då på den ännu mer briljanta idéen att stänga av värmen inne i bilen så dom verkligen ska förstå att bilen är kall.

Väl framme springer jag in och knappar in reg.nr och får reda på att jag ska åka vidare till nästa hall. Kör dit samtidigt som jag fortfarande testar torkarna och fortfarande fungerar dom inte. Jag får köra in direkt när jag kommer fram till portarna och inser då att hoppet är förlorat. Jag måste ju erkänna på något sätt.

Jag får hjälp av en norrländsk tjej. Väldigt trevlig. Hon hoppar in i bilen och startar den. Och här ser jag varningstriangeln väl synligt, jag höll nästan på att sätta mig på den säger hon. Jag hade slängt in den mellan framsätena

Sedan ska hon testa bromsarna, hon sätter sig i bilen och stänger dörren och kör fram. Allt verkade i sin ordning. När hon kommer ut säger hon Jag satte på värmen i bilen , hoppas det inte gjorde något. Det är inte så många som åker med reglaget på COLD så här års. Oj, nej det var lite stressigt på väg hit svarar jag och känner mig väldigt dum.

Sedan är det dags, hon ska åka i väg på en liten runda, ni vet då dom bla kollar tutan och vindrutetorkarna. Jag kommer strax tillbaka sa hon och körde iväg. Jag är nu redo att skylla allt på maken, det är ju trots han som ska ha koll på bilarna. Jag har ju all koll på barnen och deras pick och pack.

Tjejen kommer tillbaka, ja det här var ju inga problem säger hon. Jag framstår nog som en väldigt blyg och nervös människa för jag mumlar lite bara och vågar knappt andas. Väntar på mitt papper om att bilen är godkänd. Så fort jag får det tackar jag och skyndar mig ut. Jag håller nästan på att sätta mig i knät på en karl men i sista sekunden inser jag att min bil står alldeles bredvid. Jag hoppar in i bilen och tittar på en blöt vindruta. Snacka om tajming!!

Muffins och Bullen

Efter en något knackig start har Muffins nu faktiskt accepterat Bullen riktigt bra. Dom var ju ute en vända på verandan men efter en natt där och spån överallt fick dom flytta tillbaka till köket.

Farfar hade varit snäll och byggt ett nytt hus till dom. Problemet var bara att Bullens ingång var så stor att även Muffins kom in där. Jag fick lite panik där i början när jag hittad två sår på Bullens rumpa så jag bad maken att fixa en ny ingång som bara ett litet marsvin kom in genom. Jag förklarade att jag tänkte mig en lite pärleportskänsla. Ja inte på det sättet att Bullen skulle känna att han sprang mot dödens port varje gång han gick in i sitt hus, utan att det skulle vara lite konstnärligt runt dörröppningen.

Maken tog huset och gick ut i garaget. Efter en stund var han tillbaka. Han hade klämt på en mörkbrun skiva på det vita huset. Öppningen var pytteliten så blir Bullen bredare om rumpan kommer han att fastna. Man kan säga att hela huset blev som en bunker. Maken var väldigt nöjd för han hade rundat hörnen på porten.

Just nu står det huset utanför buren, i väntan på att dörren ska göras större. Nu har dom ett hus som vi fick med buren. När jag satt och tittade på dom häromdagen kom jag på att man kanske skulle göra ännu ett hus. Jag föreslog det för maken, min idé var att göra som en carport men jag uttryckte mig fel till honom och sa att vi kunde göra som ett garage. Då svarar maken ironiskt Ja vilken bra idé, som ett dubblegarage med automatiska dörröppnare!! Jag antar att dom inte får något mer hus, i alla fall inte av mannen här i huset!

ni ser vilken konstnärlig ingång!!

Vi har köpt oss lugn och ro

I julas funderade vi på om barnen skulle få varsitt Nintendo DS, vi tänkte att det var ett bra tidsfördriv på flyget till Indien. Men sedan tyckte vi att dom var ganska dyra så tomten kom med lite andra saker i stället.

Efter mammas utvärdering av flygresan kom vi ändå fram till att det kanske var en bra investering. Vi tömde alla gamla födelsedagskuvert på pengar och åkte ner till Mediamarkt i Göteborg. Dom fick välja varsitt, Storasyster valde givetvis ett rosa och Lillebror tog ett grönt. Nöjda och förväntansfulla kom vi hem igen. Givetvis skulle dom laddas några timmar så barnen hann inte testa dom igår utan skulle få göra det så fort det blev morgon.

Jag hann däremot testa lite. Jag började med Lillebrors, lade in tid, datum och namn, inga problem. Tog Storasysters och gjorde likadant. Då visade det sig att hennes touchscreen inte fungerade, den reagerade inte överhuvudtaget. Vi försökte med kalibrering men den visade inte ett tecken på att fungera.

Det blev en rätt besviken Storasyster som kom upp på morgonen men det var inte så mycket mer att göra än klä på oss och packa in oss för ännu en resa till Göteborg Barnen passade vi på att lämna hos några kompisar i Mölnlycke så dom blev ganska nöjda. Maken och jag satt hela vägen ner och retade upp oss på att dom skulle vilja skicka iväg spelet och laga det. Vi ville ju ha ett nytt spel. Vi kom överens om att säga att vi skulle till Indien redan på tisdag. Att vi valde tisdag var för att pappa åker på tisdag och att det på något sätt kändes bättre att ljuga om man åtminstone visste att det gick ett flyg då.

Väl framme på serviceavdelningen fick vi prata med en ung kille. Han konstaterade också att det var något fel på spelet men det var inga problem för vi skulle få ett nytt. Vad har vi lärt oss av detta? Det är dumt att ta ut något i förskott!! Nu ligger det nya spelet på laddning så nu håller vi tummarna.

Ibland går tiden långsamt!

Förra veckan var vi och fixade nytt pass till Lillebror. Berest som han är hade han redan ett men han var bara 1år på fotot så vi vågade inte chansa på att han skulle komma in i Indien utan problem.



Det är ju väldigt praktiskt nu för tiden när man gör allt på polisen. Han var precis så lång att han kunde stå upp och ta fotot. Han skulle då stå på två fotmarkeringar och ha armarna neråt och titta rakt fram. Det var ju lättare sagt än gjort. Han sköt fram hakan och kutade med ryggen och axlarna åkte upp. Ju mer jag och polisen försökte få honom att stå normalt ju konstigare stod han. Hjälp tänkte jag, han kommer se ut som en riktig byfåne på sitt foto. Men faktiskt blev det helt okej i slutändan.



Tre dagar tog det att bli färdigt, sedan fick jag ett sms om att vi kunde hämta ut det. När man skaffar pass till barn måste man ha med ett formulär som är påskrivet av båda föräldrarna och bevittnat av två personer. I torsdags åkte vi så dit för att hämta det nya passet. Jag hade fått för mig att barnet var tvungen att vara med. Givetvis somnar Lillebror på väg in till stan. Alla som bor här i stan vet att centrum är i stort sett oframkomligt just nu pga all snö. Jag parkerade bilen, fick loss Lillebror och kastade honom över axeln och trippade försiktigt genom all snö in till polisen. Det visade sig att det inte alls var nödvändigt att han var med utan han hade kunnat sitta kvar i bilen och sovit. Man får se det som vardagsmotion.



Nu har vi skickat in visumansökningar också men det känns som tiden går så långsamt. Vi längtar så hela familjen. Almanackan sitter på kylskåpet så vi kan kryssa varje dag som går. Nu är det bara 50 dagar kvar...

Mammas flicka

Storasyster har verkligen blivit en pysseltjej. Har hon en penna, ett papper och en sax klarar hon sig. Hon fick en häftapparat i födelsedagspresent som nu går varm. Tejprullar går åt i svindlande fart för att inte tala om limstiften. Idag satt hon och pillade med ett pyttelitet papper, 1,5 cm högt och 0,5cm brett. När hon hade vikt och häftat en stund kom hon och visade upp det - Titta, jag har gjort en liten mikrofon till en råtta!

Så snart kanske vi kan vänta oss en musikaluppsättning av skogsmössen som med jämna mellanrum hälsar på här hemma!

Kvällspromenad!

Vissa stunder kan man riktig känna att man kommer att minnas länge. Igår kväll tog vi på oss varma kläder, reflexvästar och gick ut på en kvällspromenad. Barnen fick sitta på varsin snowracer, på ett fårskinn med en filt runt sig. Maken drog Storasyster och jag drog Lillebror.

Det var nästan en magisk kväll. Från början bet kylan med sina tio minusgrader i kinderna men efter ett tag fick man upp värmen från att dra barnen. Vi gick tysta, barnen var också tysta, det enda som hördes var knarret från snön under skorna och rasslet från snowracern när den drogs över lite grus. Himlen var alldeles mörkblå och snön singlade sakta ner. Varje gång man kom vid en gatlykta såg man dom fina små vita flingorna. Det var så härligt att bara gå där i tysthet och låta sina egna tankar virvla. Efter ett tag lade sig Storasyster ner på rygg och låg och tittade upp mot himlen och man kunde se hur mysigt hon tyckte att det var. Lillebrors ögon började dala mot slutet men han höll sig vaken hela färden. Det hela var så vackert, snön, kylan, den mörka sjön som låg där helt snötäckt.

När jag gick där tänkte jag att det här är en kväll jag kommer ta fram ur minnet en solig sommardag. Precis som jag när som helst kan ta fram en solig sommarmorgon när joggingturen avslutades på bryggan med ett svalkande dopp. Då, en magisk morgon. Nu, en magisk kväll...