Bilprovningen

Idag hade jag tid för besiktning av bilen. Av någon anledning har jag alltid bråttom när jag ska dit och brukar få springa in och knappa in mitt reg.nr. Idag hade jag räknat med att hinna hämta barnen från dagis och sedan åka direkt dit. Men eftersom barnen var hos morfar hade jag plötsligt väldigt gott om tid från det att jag slutade jobba. Jag blev kvar en stund extra på jobbet eftersom jag inte behövde stressa. Men tillslut var det dags att åka. När jag kom ut till bilen kom jag på att jag kunde slänga fram varningstriangeln, den ska ju ligga synligt.

Jag öppnar bagageluckan och lyfter på luckan i golvet. Ingen varningstriangel där. Öppnar då facken på sidorna, men där låg den inte heller. Kollade en gång till under mattan, inget napp. Då började pulsen gå upp lite, typiskt nog hade inga kollegor bilar med sig så jag kunde inte låna från någon där.

Jag börjar köra mot stan samtidigt som jag ringer maken och frågar honom om han vet var den är. Jo han hade en känsla av att han sett den i förrådet. Jag gasar på, något småstressad nu, svänger av hemma samtidigt som jag kör igång vindrutetorkarna och testar sprutet på dom. Det händer ingenting!! Jo vindrutetorkarna går fram och tillbaka men inte en droppe spolarvätska kommer. Detta har hänt innan vilket jag har påpekat för maken, men sedan har de börjat fungera igen.

Jag, superstressad, springer in i förrådet och letar desperat efter varningstriangeln. Tro det eller ej men jag hittar den i en hylla. Rusar sedan in i huset och tar en sportflaska med varmt vatten. Fram med instruktionsboken och kollar var man fyller på spolarvätska. Sedan häller jag varm vatten på själva sprutarna (hmm, det blev ett konstigt ord men jag hoppas att ni fattar vad jag menar). Resten av vattnet häller jag i behållaren för spolarvätskan. Kastar mig sedan i bilen och kör samtidigt som jag hela tiden försöker få den att spruta spolarvätska. Ingenting händer, jag börjar bli sen och är ganska så förbannad. Speciellt på maken som inte gjort så bilen fungerar. Ringer honom igen, väl medveten om att han inte kan göra något eftersom han är i Stockholm men jag måste ju få ut lite av min irritation.

Jag svänger in på Shell och springer in och köper koncentrerad spolarvätska, rusar ut därifrån och slänger upp motorhuven och öser i så mycket jag kan få i, tack och lov hade jag inte fyllt upp helt med det varma vattnet. Startar bilen och kör mot bilprovningen.

Jag sätter igång torkarna igen, fortfarande händer ingenting. Jag kör i ilfart samtidigt som jag hela tiden testar torkarna utan resultat. I en korsning stannar jag på väjningsplikt och sliter fram instruktionsboken och försöker läsa mig till vad det kan vara för fel men inser snabbt att jag inte hinner eller kan åtgärda felen i vilket fall. Kommer då på att jag kan skylla på att det är kallt och att det kanske är därför dom inte fungerar. Kommer då på den ännu mer briljanta idéen att stänga av värmen inne i bilen så dom verkligen ska förstå att bilen är kall.

Väl framme springer jag in och knappar in reg.nr och får reda på att jag ska åka vidare till nästa hall. Kör dit samtidigt som jag fortfarande testar torkarna och fortfarande fungerar dom inte. Jag får köra in direkt när jag kommer fram till portarna och inser då att hoppet är förlorat. Jag måste ju erkänna på något sätt.

Jag får hjälp av en norrländsk tjej. Väldigt trevlig. Hon hoppar in i bilen och startar den. Och här ser jag varningstriangeln väl synligt, jag höll nästan på att sätta mig på den säger hon. Jag hade slängt in den mellan framsätena

Sedan ska hon testa bromsarna, hon sätter sig i bilen och stänger dörren och kör fram. Allt verkade i sin ordning. När hon kommer ut säger hon Jag satte på värmen i bilen , hoppas det inte gjorde något. Det är inte så många som åker med reglaget på COLD så här års. Oj, nej det var lite stressigt på väg hit svarar jag och känner mig väldigt dum.

Sedan är det dags, hon ska åka i väg på en liten runda, ni vet då dom bla kollar tutan och vindrutetorkarna. Jag kommer strax tillbaka sa hon och körde iväg. Jag är nu redo att skylla allt på maken, det är ju trots han som ska ha koll på bilarna. Jag har ju all koll på barnen och deras pick och pack.

Tjejen kommer tillbaka, ja det här var ju inga problem säger hon. Jag framstår nog som en väldigt blyg och nervös människa för jag mumlar lite bara och vågar knappt andas. Väntar på mitt papper om att bilen är godkänd. Så fort jag får det tackar jag och skyndar mig ut. Jag håller nästan på att sätta mig i knät på en karl men i sista sekunden inser jag att min bil står alldeles bredvid. Jag hoppar in i bilen och tittar på en blöt vindruta. Snacka om tajming!!