Nu har Lillebror haft en framtand hängande i en liten tråd där i munnen i flera dagar. Jag har försökt med hot och muta men inget har fått honom att vilja ta ut den. Typiskt kille att vara rädd för lite smärta!! Igår när vi skulle borsta tänderna kom han och bad att får göra det själv. I vanligt fall brukar han gnälla om han måste göra det själv men igår kände han på sig vad hans mamma kunde försöka göra om han öppnade gapet.
Aldrig i livet svarade jag eftersom jag också insåg vad jag kunde göra, tillslut fick jag i alla fall lova att borsta superförsiktigt och det gjorde jag faktiskt, men så fort jag nuddade den lösa tanden så lossnade den! Och tänk, tandfen hittade hit med både svenska och indiska pengar!
En sådan förändrad liten kille. Nu får ni komma hem, så vi får kolla. mamma
SvaraRaderaLängtar tills ni kommer hem,med eller utan tänder.Kramar från farmor.
SvaraRaderaLycka!
SvaraRaderaVilken bra tandfe ni har! Vår tandfe har lite dåligt minne och lokalsinne, så mamman brukar ibland få gå med upp till sängen och leta......(hos oss hamnar pengen under kudden)!
Kram