En resvan kakaoburk...

Andra året jag var i Indien hos syrran fick jag syn på hennes kakaoburk, det kändes som ett måste att ha, den var så söt, liten och bullig. Ja, jag vet, det kanske låter knäppt att bry sig så mycket över plastburk.

Året efter när vi kom till syrran hade hon ställt den, rendiskad i min garderob. Efter fyra veckors shopping kändes det dock inte lika högprioriterat att få hem en tom burk . Med väskor packade till bristningsgränsen, lättare sagt till mer än bristningsgränsen eftersom den ena väskans dragkedja sprack upp fick burken lämnas kvar.

Nu är den dock här! Från Indien, via Göteborg för att slutligen landa här på Granbacken, denna praktiska lilla burk! Igår skulle jag då fylla den från den vanliga ögonkakaoburken, det gick väl så där. Började med att hälla lite försiktigt vilket gjorde att bänk 1 var fylld av kakao. Tog då fram en tratt och hällde i chokladen, det gick ju bra i två sekunder innan den var helt tjock av choklad. Gjorde ett litet skak på tratten och tjohej så var resten av köket chokladfyllt, då var det bara att hälla på resten, det fanns liksom inget mer att förlora.

Nu är den fylld, köket luktar choklad och är nu sanerat. Tur att man inte använder kakao så ofta, nästa gång kanske jag ska stå utomhus...