onsdag 13 februari 2013

Ett svårt brev....

Idag har jag svarat på en annons, jag skrev ett mejl och det var det svåraste jag har skrivit. Det var ett medelålders par som sökte en liten hund, kvinnan var pensionär, de var hundvana och sökte en liten hund, inte för gammal som de kunde ta med på promenader och ge kärlek till. Inte en dagmatte, en ny familj. Jag fick ett svar och jag har gråtit sedan dess, maken med...

Är de dom rätta för honom? Är han den de söker? Hur ska vi klara att lämna honom?! Hjärtat brister och jag kan verkligen inte sluta gråta. Vad förstår han? Känner han som en människa eller blir det lätt för honom? Jag vågar knappt tänka, är rädd att han kan läsa mina tankar. Är rädd att han bara hör tankarna som handlar om att han inte kan bo kvar hos oss men inte hör alla tankar om hur mycket vi älskar honom och att vi gör det för hans skull.

Fy vilket jävligt beslut det här är men kommer det någonsin att bli lättare, kommer det någonsin att passa bättre i tid? Dumma lilla hund, kan du inte bara sova på dagarna när vi är borta?!!





2 kommentarer:

  1. Usch vad hemskt... Jag har gått igenom det där en gång. Trots att jag gått igenom en stor del svårigheter så kan jag säga att set var det värsta jag gjort, rent känslomässigt. Vår hund skrek och grät tydligen de första nätterna och hon rigde och visste inte vad hon skulle ta sig till. MEN sen vande han sig på ungefär en vecka, och vi fick rapporter om en glad och pigg hund som vann massa agility tävlingar, åkte med nya husse i lastbilen osv. De är djur och de anpassar sig. Och ni kan ju alltid göra det på prov, det är väldigt vanligt! Köra en månad för att se att det funkar för alla parter. Han kommer säkert vara ledsen i början, men han kommer att få det bra med sällskap på dagarna och slippa vara ensam! Det kommer med all säkerhet att vara jobbigare för er, men när tiden väl gått och man set hur bra de fått det så känns det plötsligt väldigt bra och man slipper dåligt samvete och tankar hit och dit... Och kör ni på prov så kan ni ju också ändra er om det känns helt fel.
    Lycka till med detta svåra beslut nu! Stor kram

    SvaraRadera
  2. Åhh tack för dina fina ord!!

    SvaraRadera