En riktig depphelg har det varit. Det är bara att konstatera att jag är en sommartjej, jag hatar när hösten smyger sig på med regn och mörker. Det spelar ingen roll vad alla andra säger om mys med tända ljus jag blir deppig ändå. Det blir på något sätt alltid en rannsakan om är det så här livet skall vara?! Ännu ett år som drar igång med jobbet, ska jag fortsätta som förskollärare i hela mitt liv bara för att jag inte kan komma på vad jag vill göra??
Varje höst vill jag förändra, göra något för att hålla den jobbiga rastlösheten, höstångesten borta. Idag har jag maniskt gått här och mätt och funderat över hur jag ska kunna få in ett skåp på ett ställe där det inte får plats. Jag vill helst slänga ut halva bohaget och byta ut, resten vill jag måla om, samtidigt som vi borde börja spara om vi ska komma iväg på semester nästa år.
Varför går sommaren så fort och varför regnar så många helger bort?? Innan semestern har man så många planer men tiden räcker inte till, ska man behöva vänta ett helt år innan man nu kan genomföra dom?
Jag vet att det finns så många saker att vara tacksam för och jag är det, men vissa dagar är bara tunga, även om man har mat på bordet, även om alla ens nära och kära lever och mår bra. Ibland vill man bara kliva av tåget, ta en längre paus än fyra ynka veckor, nu vill jag det...
Varje höst vill jag förändra, göra något för att hålla den jobbiga rastlösheten, höstångesten borta. Idag har jag maniskt gått här och mätt och funderat över hur jag ska kunna få in ett skåp på ett ställe där det inte får plats. Jag vill helst slänga ut halva bohaget och byta ut, resten vill jag måla om, samtidigt som vi borde börja spara om vi ska komma iväg på semester nästa år.
Varför går sommaren så fort och varför regnar så många helger bort?? Innan semestern har man så många planer men tiden räcker inte till, ska man behöva vänta ett helt år innan man nu kan genomföra dom?
Jag vet att det finns så många saker att vara tacksam för och jag är det, men vissa dagar är bara tunga, även om man har mat på bordet, även om alla ens nära och kära lever och mår bra. Ibland vill man bara kliva av tåget, ta en längre paus än fyra ynka veckor, nu vill jag det...
Känner mig lite låg här nere i Indialand också. Kan inte ta mig för något. (Eller förresten så tvingade jag mig själv att baka brödbullar och när de var färdigjästa gick strömmen såklart.......)Det är ett sånt antiklimax att åka från den intensiva sociala sommaren hemma till vardagen här. Jag har nog mentalt halva benet i Sverige redan och jag kände intensivt när vi svängde in på området i lördags natt att visst det här är "hemma", men det här hemma känner jag mig ganska klar med. Det blir nog bättre om några dagar. Kram Lena
SvaraRaderausch din stackare, hoppas ni kunde fixa bullarna i alla fall. Det känns ändå lite tröstande att veta att ni vill hem till sverige, det är en skräck att livet skulle vara så bra där att systern fastnar kvar. kram på er! Ps vi kollade in den lille söta badaren på din blogg, han söt som godis!! :)
SvaraRaderaTänker på dig! Jag är ju en av de som älskar att krypa in och fastna vid något pysselprojekt på hösten....du vet att det bara är att ringa om du känner dig sugen på en pysselträff eller bara lite fika för att muntra upp dig!
SvaraRaderaKram Mimi