tisdag 21 februari 2012

Käre psykolog!!

Ibland när jag är ute och går i snö, eller rätt ofta när jag går i snö och inte har sällskap av någon, brukar jag roa mig med att göra spår. Om det är någon som gått före i snön så brukar jag se till att mina spår hamnar precis bredvid, så det ser ut som det varit en person som hoppat jämfota hur långt som helst. Sånt här tycker jag är lite smått hysteriskt kul, speciellt som idag när personen som gått först hade mycket mindre fötter än jag, då såg det ju extra kul ut! När jag gör de här olika fotstegsmönstren så tänker jag alltid att någon som kommer efteråt också kommer tycka att det ser väldigt kul ut.

Är detta normalt?! Med vänlig hälsning "En tjej på 38 somrar"



3 kommentarer:

  1. Käre psykolog,
    Jag hoppas att du inte vidtar drastiska åtgärder när du läser det här, då jag vill ha min syster så här lite allmänt tokig och underbar.
    Hälsningar Åsa

    SvaraRadera
  2. Ja det är normalt... Eller jag gör precis likadant. Men i och för sig är jag ju "bara" 35. :)

    SvaraRadera
  3. Normalt?! nej det tror jag inte! varför skulle det vara det?!
    kram från farbror

    SvaraRadera