måndag 28 januari 2013

Stressfri mamma...

...Efter pärsen med värmepannan och allt annat som hände i fredags var jag på lördagen som en urvriden trasa, jag kände mig helt slut, överkörd av tåget. Pratade med mamma på morgonen och på frågan -Hur är det? bröt jag samman igen, storgrät medans jag hulkade fram att det inte alls var bra men att det nog skulle ordna sig om jag bara lugnade mig lite.

Jag tog mig så småningom samman, Lillebror bestämde att han skulle åka till en kompis och Storasyster och jag gjorde veckohandling och tog en tur till stan där vi hade en tjejlunch. Väldigt mysigt men jag var som sagt helt slut. Fick ett sms från Lillebrors kompis mamma som undrade om jag inte ville stanna på lite kaffe när jag skulle hämta honom. Precis vad jag och min huvudvärk behövde, sällskap och skratt.

När jag kommer dit sitter denna fina och ambitiösa mamman och målar vattenfärg tillsammans med barnen, det hade aldrig hänt här hemma, jag har alldeles för många egna projekt för att sätt mig så. Då undrade hon om jag sett hennes facebookuppdatering, hon och killarna hade nämligen pratat om mammor och killarna hade jämfört oss två, summan av kardemumman hade hon lagt ut på Facebook och det löd så här:

Sonen och hans kompis sitter vid köksbordet och målar med vattenfärg och samtidigt jämför dom sina mammor.... Kan lätt konstatera att kompisens mamma är ljusår bättre på allt! ;)

Ett axplock kommer här: kompisens mamma blir aldrig stressad, hon gör aldrig några knasiga saker, hon är superbra på att springa på flygplatser, hon är aldrig förvirrad, hon gör snygga saker

Ni fattar säkert att kompisen lade ut detta som en kul grej, hon känner mig, hon läser på bloggen och hon vet att jag inte är en supermamma. Själv vet jag inte om jag ska vara stolt eller orolig för min son och hans syn på sin mamma. Jag hade precis haft två för jäkliga dagar där jag stått och stortjutit samtidigt som jag stekte pannkakor. Stressad? Jag? Tydligen inte, i alla fall inte enligt sonen. Eller är den stackaren så förstörd så dom här psykbryten jag får med jämna mellanrum ser han som fullt normalt och lugnt. Det är det jag alltid sagt, en vacker dag kommer mina barn skriva en bok om sin uppväxt med titeln Nu är mamma lite trött igen  
Och så får vi inte glömma den underbara kommentaren att jag är bra på att springa på flygplatser, jag kan inte sluta skratta när jag tänker på den hemresan som satt djupa spår i honom. Det hela hände 2010, inte hade jag koll på att han kom ihåg det så bra! Ni som inte följt bloggen så länge och är nyfikna kan läsa om det här
Det här med att jag aldrig är förvirrad stämmer ju också helt på mig, spabelysningen som maken plockade ur kylskåpet med frågan - Varför har vi en lampa här? måste någon annan lagt dit, eller??
Ja han är allt bra min gullunge, han håller på mig!!


ps. Farmor, på tal om bra minne så pratade barnen med varandra i bilen om en händelse, då säger Lillebror -Ja det var väl då farmor tappade minst FEM korvar i elden!! Ha, ha, ha den händelsen har också satt sig!! 

2 kommentarer:

  1. Tänk så bra du måste vara på att maskera både stress och förvirring;)Det är ju en riktigt bra egenskap att besitta. Kan du lära mig? Mina barn tycker att jag blir så arg när jag är stressad. Kan nog ligga någon liiiiten sanning i det.....Kram

    SvaraRadera
  2. Han kanske ändå förstår hur du vill vara....och hur du är när du är i harmoni :)!!
    Alla blir vi väl lite aggresiva när vi är stressade!
    Kram Åsa

    SvaraRadera