tisdag 14 maj 2013

Att ta emot beröm...

Jag har alltid försökt att berömma barnen mycket, tror på det där om att man ska uppmuntra de bra handlingarna barn gör. Nu vill jag i och för sig påpeka att jag inte tvekar det minsta om att ta en kamp med mina barn. Jag är så långt ifrån en curlingmamma man kan bli, jag vågar sätta gränser!!

Hur som helst, det där när man får komplimanger och beröm kan ju ibland vara lite svårt att ta emot. Lite typiskt svenskt svarar man nästan alltid med att dissa sig själv lite. -Fin tröja, den här gamla trasan!?

Lillebror har haft ganska svårt med klockan och jag tror fortfarande inte att han kan den digitala versionen ännu. Idag hade han i alla fall läxa på den analoga, jag trodde att han skulle få problem men han satte sig vid köksbordet och skrev snabbt klart den. När jag hade tittat igenom den och sett att han hade allt rätt så utbrast jag glatt -Vad DUKTIG du är!! Du har ju lärt dig klockan nu!!

Vad tror ni händer då?! Den lille sonen börjar störtgråta och säger förtvivlat att jag inte fattar någonting. Jag fick fånga in honom igen och försöka förstå vad han menade. Problemet enligt honom var att jag sagt att HAN lärt sig klockan, det var ju faktiskt hans fröken som lärt honom den!! Snacka om att ta en komplimang dåligt.



1 kommentar:

  1. Men lille gubben. Han är ju go´. Mormor

    SvaraRadera