Kusinhäng...

Igår kom småkusinerna hit, de skulle för första gången sova över här för att senare idag åka till Navet (Borås svar på universeum) med maken medan jag jobbar.

Det blev en eftermiddag med lek, studs på studsmattan, bad i baljan och tacosmys. Lillebror och Kusin S som är nio år höll ihop och Storasyster hade hand om lilla E som är fem år. Det var också så vi bäddade, killarna i Lillebrors rum och tjejerna i Storasysters.

När det började närma sig läggdags bröt S ihop, han längtade hem den lille stackaren. Vi ringde hem till så han fick prata med sin mamma, han var trots allt bestämd över att han skulle vara kvar. Jag pratade länge med honom om att vi gärna skjutsade hem honom om han ville det och att vi skulle hämta honom så han fick följa med till Navet idag igen men han lugnade sig och ville stanna.

Tillslut låg alla fyra i sina sängar, Lillebror skulle läsa lite ur Suneboken för kusinen och efter en stund var det lugnt i huset. Men så plötsligt var det någon som hostade väldigt, efter en stund fick jag känslan av att hostan egentligen inte var hosta utan mer ett diskret sätt att få uppmärksamhet. Jag gick upp och kikade in i Storasystesrum, där var det lugnt. Lilla E hade krupit upp och somnat i Storasysters säng.

När jag öppnade dörren till Lillebrors rum möts jag av stora oroliga ögon från Lillebror, på golvet på madrassen ligger nämligen Kusin S och gråter. Jag tar genast med honom ner och förklarar att vi skjutsar hem honom. Stackars liten, man ska verkligen inte behöva vara ledsen när man sover hos kompisar, det ska ju vara roligt! Han lugnade sig med en gång, packade sina saker och det sista han sa innan han och maken åkte iväg var att han verkligen tyckte att Lillebror var bra på att läsa, gullunge!!

När maken och S åkt gick jag upp till Lillebror, han låg sammanbiten i sängen. Jag pratade med honom och efter en stund bröt han ihop, han var så ledsen. Jag försökte få honom att berätta varför men han kunde inte svara på det. Det berodde i alla fall inte på att S åkt hem sa han, han grät och grät. Jag tror att han tyckte det var jättejobbigt att se kusin S så ledsen, han visste nog inte hur han skulle hantera situationen. Vi pratade en stund och jag förklarade för honom att Kusin S mådde bra igen och till slut lugnade han sig och somnade han med.

06.00 studsade Kusin E upp på toaletten, sedan hörde jag henne försöka övertyga Storasyster om att det var jättesent på morgonen. Storasyster kan ju faktiskt klockan så hon höll inte riktigt med. Nu sitter jag här med Kusin E och Morris och kollar Barnkanalen, hon har många funderingar, speciellt om favvohunden Morris. Vi har tex konstaterat att han är väldigt smutsig, gillar att vara ute och har väldigt små ben!