Trädgårdsångest...

Jag vet inte om ni går in och läser på kommentarerna här på bloggen. I alla fall hade kära systern skrivit några kloka rader på inlägget om mina pelargonior och mina funderingar kring vad vi ska göra i slänten upp till badbaljan. Här kan man ju då tydligt se en stor skillnad mellan en trädgårdsintresserad, dvs systern och en som verkligen inte är det, alltså jag.
Hon ger följande tips, som för övrigt maken tyckte var väldigt pedagogiska:

" Läs i böckerna. Fundera över om du vill ha vintergröna växter eller inte, blommande? kanske med ätliga bär? höga eller låga?"

Hade jag haft något som helst intresse för att ta reda på allt det där hade det ju inte varit något problem!! Men att fundera på allt det gör att jag nästan här och nu dör lite av tristess. Jag skulle verkligen behöva en trädgårdsmästare!!
Det ligger koloniträdgårdar lite längre bort, jag kanske ska gå dit och se om någon vill utöka sin lott med några kvadratmeter till, det hade ju varit perfekt. De hade till och med kunnat få greja i min trädgård heeeelt gratis, ingen kolonilottsarrende här inte!!