Vi har bestämt att vi ska försöka måla så mycket som möjligt på garaget den här veckan när barnen ändå inte är hemma. Så jag tog glad i hågen fram pensel och målarfärg och skred till verket. Upp på stegen för att grunda vindskivorna, lyckas vingla till och tappa ut lite målarfärg, där nere ligger givetvis Morris. Tur i oturen ligger han under en bräda som står lutad, så han klarar sig från den värsta klicken färg men lite skvätt kom det på ryggen. Inte bra det här med att stå på stege tänker jag och går ner och börjar på ena sidan i stället. Etersom garaget är inbyggt i berget så får man gå och huka sig när man målar sidorna. Jättekul tyckte Morris som vägrar att var längre bort än 1 meter från mig.
Alla som känner mig vet att jag inte är gjord för att vara målare, jag kan nämligen inte måla utan att kladda. Det hela slutade med att jag desperat försökte få bort Morris utan att nudda honom med mina kladdiga handskar. Han, nyfiken som valpar är, sprang under det jag hade målat så det droppade lite här och där på honom. Jag inser att det här inte kommer fungera, en valp är värre än en 1-åring att hålla reda på. Jag måste ju också få rent honom från färgen så inte han slickar i sig något.
Eftersom det givetvis inte var vattenlöslig färg och jag inte kände att det var en jättebra idé att bada stackarn i lacknafta fick jag ta matolja. Nu kanske det låter som hela hunden var gul, men lugn, lugn, det var ingen fara för hans liv eller päls men jag ville ju ändå ha bort alla prickar. Det blev som värsta spabehandlingen för honom, han blev in smord i matolja och efter det schampo och balsam. Sedan lade vi oss på en filt i skuggan och vilade båda två.
Efter en stund kunde jag återgå till målningen men då fick Morris ligga bunden på gräset på behörigt avstånd!
Torka sig lite först... 
...skaka lite...
...och busa lite!! Ren och fin igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar